Alterneringsåret är inget friår, poängterade arbetsmarknadsminister Ylva Johansson (S) när hon i slutet av maj tillsatte en utredning om trygghet och utveckling i anställningen. Om friåret, som genomfördes 2005 till 2007, sa hon så här till Arbetet nyligen:

– Det handlade om att arbetslösa skulle komma in och göra ett jobb, och var en arbetsmarknadspolitisk insats. Här handlar det om individens perspektiv, att få en möjlighet att komma vidare innan en långtidssjukskrivning slår till.

S-ministern har valt att ge en tidigare MP-politiker, Anders Wallner, uppdraget. Förutom alterneringsår ska han även titta närmare på stärkta anställningsvillkor vid sms-anställningar, möjligheten att frivilligt gå ner i arbetstid och den så kallade hyvlingsfrågan, alltså att arbetsgivaren drar ner på de anställdas anställningsgrad utan att ta hänsyn till turordning eller uppsägningstid.

Wallner har själv gjort resan från ett yrke till ett annat. I dag är den tidigare MP-partisekreteraren i stället polisstudent.

Så du har själv gjort den här omställningen?
– Ja, det kan man säga. Och jag har träffat många som valt polisyrket senare i livet. Där kan man få problem, man har slut på studiemedel eller har av andra anledningar svårt att göra den här omställningen.

Hur går det med polisstudierna nu?
– De fortsätter helt enligt plan. Det här är ett deltidsuppdrag och motsvarar kanske 20 procent.

Vilken erfarenhet har du av de här frågorna innan?
– Jag har inte jobbat med arbetsmarknadspolitik tidigare. Jag tror att det man sett i mig som utredare snarare är erfarenheten av att samla många brokiga viljor till en gemensam slutprodukt. Alla frågor som ligger i den här utredningen är frågor som parterna och andra berörda organisationer har väldigt mycket åsikter och känslor kring.

”Erfarenhet av att samla brokiga viljor”?
– Det är erfarenheter från tidigt i politiken, men särskilt från åren som partisekreterare. Ett parti rymmer väldigt många olika åsikter, viljor och drivkrafter. Och vart fjärde år ska man samlas kring en gemensam valrörelse.

Ylva Johansson anser inte att alterneringsår är ett nytt friår, vad anser du?
– Vi har fått ett ganska brett mandat att titta på erfarenheterna dels från friårsförsöket i Sverige, men också från alterneringsledigheten i Finland. Det vore nästintill meningslöst att gå fram med en likadan modell. Vi behöver hitta ett annat svar som löser samma problem – att människor står utanför arbetsmarknaden och andra är inne men vill testa något annat.

Hur gick det med friåret tycker du?
– Det har ju gjorts utvärderingar av friårsförsöket i Sverige och det pekar på både positiva och negativa effekter. Man kanske inte nådde riktigt de målgrupperna som man ville nå, men det är sånt vi ska kika på nu.

Hur politisk kan du som utredare vara?
– Där kan man ha olika ingångar som utredare, tänker jag. Min ingång har hela tiden varit att ta fram förslag som också kan bli verklighet. Där ligger en utmaning i själva tidsplanen – att vi ska ju slutredovisa när det har varit ett val och vi i dag inte vet hur nästa riksdag kommer se ut. Jag är inte intresserad av att ta fram förslag som inte har någon parlamentarisk framtid.

Vilka av utredningens frågor ligger dig närmast om hjärtat?
– Dels möjligheten att kunna välja om, att man inte är fast i ett yrke bara för att man valde det en gång för länge sen. Dels de personer som har de mest utsatta anställningsvillkoren, sms-anställningar. Att man får veta samma dag att man ska vara någon annanstans och arbeta. Och därmed befinner sig väldigt långt utanför de trygghetssystem som vi har skapat.

I vilket skede är ni i nu?
– Vi har precis börjat. Jag tillträdde formellt första juni. Vi har en sekreterare som börjat arbeta för att sätta en tidsplan och prioritera. För det är ganska många frågor vi ska kika på, först nu till delbetänkandet i mars och sedan till slutbetänkandet som ska vara klart 31 januari 2019.