Löner & Avtal

Flexiblare tider i handeln – men inte i industrin

En av avtalsrörelsens kärnfrågor är striden om tiden. Förändringarna av reglerna om arbetstider innebär allt från oförändrat till en fördubbling av antalet timmar som kan schemaläggas.

LÄS OCKSÅ Avtalet framkallar inga jubelrop på Orios lager

Ända till det gamla avtalets sista suck var frågan om arbetstiderna en spänningshöjare i förhandlingarna om nytt teknikavtal, industrins största avtal. Arbetsgivarna hade krävt höjt övertidstak och utökad arbetstidskorridor (en vidgad möjlighet att flytta anställdas arbetstid efter verksamhetens behov).

– Den utökade korridoren och frågan om övertidstaket var knäckfrågan in i sista timmen, hade de kraven funnits med i slutavtalet hade vi inte kunnat säga ja, säger Lars Ask, klubbordförande på Volvo Skövde och medlem i IF Metalls förhandlingsdelegation för avtalet.

– Vi stod väldigt långt ifrån varandra, väldigt länge. Övertidskraven och ökade krav på flexibel arbetsvecka hade vi inte kunnat acceptera, säger Anastasia Johansson, svetsare och klubbordförande på Volvo buss i Uddevalla.

I slutänden ändrades arbetstidsreglerna inte alls. Detsamma gäller flera avtal inom industrin. Till exempel fick arbetsgivarna på Ikem och Teko släppa sina krav på att få variera tiden mer.

I några av GS nya avtal ökar företagens utrymme för att lägga scheman oberoende av lokala överenskommelser med facket. I trä- och möbelindustrin gäller det möjligheten till kontinuerligt tvåskiftsarbete.

De grafiska företagen får framöver lägga schema över större del av dagen utan lokala överenskommelser. Däremot har rätten att variera arbetstiden efter belastning inte heller här ökat, trots arbetsgivarnas önskemål.

På andra håll är förändringarna betydligt mer drastiska. Det handlar om handelns nya avtal för lager och e-handel. Där har antalet timmar per vecka som arbetsgivaren kan lägga schema, oberoende av lokala överenskommelser, mer än fördubblats – från 60 till 133.

Det nya lager- och e-handelsavtalet som ersätter partihandelsavtalet och postorderavtalet ger centralt reglerad rätt att lägga schema mellan 05 och 24 veckans alla dagar. Företag som har avtal sedan tidigare har tid på sig till årsskiftet 2018/19 att fasas in i de nya villkoren.

Svensk Handels förhandlingschef Tomas Undin beskriver dessa ändrade tider som den största vinstlotten.

Facket har också önskat mer centraliserade regler, för att villkoren inte ska variera så mycket. Men det har funnits en facklig oro för att arbetsgivarna önskat sig flexibiliteten utan att vilja betala för den, så som de tidigare fått göra lokalt.

I det nya avtalet finns centralt reglerade ob-ersättningar. Det finns också en garanti för att enskilda inte ska få gamla lokalt avtalade ersättningar sänkta till följd av det nya avtalet de första tio åren.

Men framför allt lyfter Handels avtalssekreterare Per Bardh fram en ny förhandlingsordning som innebär att bemanningen – både anställningsformer och schemaläggning – ska förhandlas enligt en särskild ordning.

– Vi tycker att med det har vi fått ganska ordentligt inflytande över hur arbetstid ska förläggas, sa han på den presskonferens där Handels presenterade avtalet.

Men förhandlingsskyldigheten innebär inte att facket har veto, arbetsgivaren har sista ordet.

Även i avtalet för detaljhandeln, det vill säga butiker, har regler om arbetstider ändrats. Dels ska arbetsgivare som vill ändra scheman förhandla, om ändringen inte passar den anställde. Dels ska ambitionen vara att arbetspass inte är kortare än fem timmar, även om den absoluta gränsen förblir tre timmar.

Pappers ville att arbetspassen skulle vara max 13 timmar, och veckoarbetstiden max 70 timmar. Det landade i en skrivning om att anställda endast i undantagsfall ska jobba i mer än 70 timmar.