De opartiska ordförandena, Opo, som leder förhandlingarna om nya kollektivavtal för industrins anställda, lämnade på onsdagen en första skiss till avtal. Skissen är främst ett förslag om vilken avtalsperiod som Opo ska resonera vidare med parterna om. Opo föreslår treåriga avtal där det sista året går att säga upp.

Under torsdagen ställde sig facken inom industrin, det vill säga Sveriges Ingenjörer, Unionen och LO-förbunden IF Metall, Livs och GS, positiva till detta. Det gjorde även Teknikföretagen och Industriarbetsgivarna.

– Förslaget är treåriga avtal där sista året är uppsägningsbart, och där lönerna höjs vart och ett av åren, säger Anders Ferbe, ordförande för IF Metall. Vi har svarat att vi är redo att testa en sådan konstruktion, under förutsättning att innehållet blir rätt.

Med ”rätt” menar IF Metall, liksom GS och Livs,  att löneökningarna är acceptabla, att avsättningarna till deltidspension utökas, och att uppgörelsen innehåller en låglönesatsning så som samtliga LO-förbund begär.

– Innan skissen från Opo kom har ettåriga avtal varit huvudalternativet i förhandlingarna, säger Teknikföretagens förhandlingschef Anders Weihe. Att vi nu ser förutsättningar för treåriga avtal är en rätt stor förändring.

Anders Weihe vill inte berätta exakt vad som har fått arbetsgivarna att se treåriga avtal som möjliga, bara att ”förhandlingarna har utvecklats på det sättet”.

– Men det bidrar att vi ser en viss stabilisering av den globala industrikonjunkturen, vilket gör att planeringsförutsättningarna har blivit lite bättre, säger Anders Weihe.

Flera osäkerhetsfaktorer kvarstår, tillägger Teknikföretagens förhandlingschef, som nämner de förestående valen i Nederländerna, Frankrike och Tyskland, liksom Brexit, USA:s steg mot protektionism och riskerna för att en förmodad ”bubbla” i den kinesiska ekonomin ska spricka.

Avtal som sträcker sig över flera år innebär alltid en risk, då ingen kan veta hur ekonomin kommer att utvecklas. Ett exempel är de treåriga avtal som slöts 2007. Efter att finanskrisen utlöstes hösten 2008 ansåg arbetsgivarna att avtalets löneökningar var orimligt höga (de hann dock inte utnyttja möjligheten att säga upp det sista avtalsåret).

– Trots osäkerheten är vår bedömning att fördelarna med längre avtal nu överväger, säger Anders Weihe. Långa avtal ger inte minst goda förutsättningar för de lokala förhandlingarna.

För Industriarbetsgivarna är långa avtalsperioder alltid ett önskemål, enligt förhandlingschefen Per Widolf.  Basindustrier som stål och papper kräver mycket stora investeringar, och de blir enklare att göra när kostnaderna är stabila och förutsägbara.

Facken brukar utgå från ettåriga avtal när de formulerar sina krav, men har i själva verket erfarenhet av att långa avtal kan fungera väl, säger IF Metalls ordförande.

– Sedan industriavtalet kom till för 20 år sedan har treåriga avtal varit det normala, påminner Anders Ferbe. Och 19 av de 20 åren har vi fått reallöneökningar. Reallönerna i Sverige har stigit med 60 procent under den här perioden.

Att parterna är positiva till Opos första avtalsskiss behöver inte betyda att det blir lätt att komma överens. Under 20 år med industriavtalet har det aldrig hänt att någon avvisat Opos första skiss till uppgörelse.

Facken och arbetsgivarna för nu förhandlingar direkt med varandra vad gäller allmänna villkor i avtalen. Samtidigt för de samtal under Opos ledning. Den 20 mars ska parterna redovisa resultatet för Opo vad gäller de allmänna villkoren.

På frågan om hur förhandlingarna går svarar Anders Ferbe:

– Jättetrögt. Det är ett stångande i alla frågor. Motparten har principiella invändningar mot vårt krav på låglönesatsning, de är väldigt irriterade på det. Men vi fortsätter.

Anders Weihe slår an en ljusare ton.

– Vi rör oss framåt.

Läs mer om industriavtalet

Budet från industrins arbetsgivare: 1,5 procent

• Här är industrifackens krav

• Weihe: ”IF  Metall-krav sänker industriavtalet”