Heta byggnadsdebatter om LO:s kongressrapport
STOCKHOLM 2016-06-02 Infˆr LO-kongressen har Byggnads i Handen kˆrt en studiecirkel d‰r medlemmar diskuterar fackliga frÂgor och politik utifrÂn den kongressrapport som LO tagit fram. Foto: Marcus Ericsson / TT / Kod 11470
Hela våren har ett gäng byggnadsarbetare haft studiecirkel om LO:s kongressrapport. På den tionde cirkelträffen går debattens vågor höga om finanskapitalets makt – och om vem som ska städa på bygget.
Plötsligt har högsommarvärmen kommit. Ute cyklar folk förbi i kortärmat. Inne på Vegabaren, ett hamburgerställe vid Nynäsvägen i Haninge, blossar ansiktena i kön röda. I möteslokalen en trappa upp, direkt under taket, är det ännu varmare. VVS-lärlingen Pontus Rylander, som kommit hit direkt från jobbet, är glansig i pannan redan när mötet börjar.
– Renen bjöd in mig, säger Pontus Rylander som förklaring till att en ung rörmokare lägger sommarens kanske vackraste kväll på en studiecirkel om en 427 sidor lång kongressrapport.
Renen, det är cirkelledaren Kent Johansson, som sällan kallas vid sitt riktiga namn. Hans exemplar av rapporten, tummat och med färgglada post-it-lappar som bokmärken, ligger framför honom bland hamburgerbrickor och läskburkar. Han slår på boken med fingrarna:
– Det här är en uppgörelse med finanskapitalet! De fyra första kapitlen är en ren lärobok i socialism.
Flera runt bordet verkar hålla med.
– Jag ogillar att företagen tar över i stället för stater och politiker, säger byggnadsarbetaren Tommy Strömbäck. Demokratin förlorar mark, och det är vi som får lida för det. Jag tror att socialismen är bättre, även för kapitalisterna.
Under våren har cirkeln talat om den reglerade marknadsekonomi som växte fram i Sverige och andra länder efter andra världskriget (”den inbäddade kapitalismen”, med rapportens ord), och hur den har ersatts av en otyglad, naken kapitalism. Men också om frihandel, bemanningsföretag, avtalsrörelse – och ren dagspolitik.
LO-ordföranden Karl-Petter Thorwaldsson har varit med vid ett möte som samlade 50 deltagare, en annan kväll kom LO-ekonomen och rapportförfattaren Åsa-Pia Järliden.
De elva deltagarna vid kvällens träff är kanske cirkelns hårda kärna. I vart fall är de ivriga att få diskutera, det är lätt att tro dem när de säger att de ”grillade” LO:s ordförande. Golvläggaren Ingvar Tobiasson hugger på allt.
– Vad är det för ”enkla jobb” Löfven har börjat tala om? Det är ett svek! Vi måste utbilda folk.
– Enkla jobb… I vår bransch finns slaveriet kvar, man jobbar för mat, hakar byggstädaren Tawa Akande på. Jag är den enda i städfirman som är med i facket.
De enkla jobben är en tändande gnista, plötsligt går diskussionen inte att stoppa.
– Förr städade alla yrkesgrupper efter sig. Nu vet inte de unga platscheferna hur ett bygge ska funka, fastslår Göran Elgh, pensionerad betongarbetare och lagbas som av cirkeldeltagarna kallas Älgen.
– Ni slåss med utländska företag som betalar 70 kronor i timmen, säger rörläggaren Jerry Andersson vänd till till Tawa Akande. Men arbetarrörelsen har själva sålt sig och gått med på ökad specialisering.
– Då Älgen jobbade fanns det en personlig ägare bakom varje byggföretag. Nu finns bara något finansbolag som skiter i byggjobbarna, ropar Ingvar Tobiasson.
Diskussionen blir hetsig. Då och då slår Renen med pennan i en kaffekopp för att få fördela ordet:
– Vänta Ingvar, det är Älgens tur.
Ingvar Tobiasson säger att byggstädning är ett genomgångsjobb, något man tar för att komma vidare i branschen. Fel, i dag måste städare kunna mycket om miljö och kemikalier, så jobbet är mer kvalificerat än förr, invänder pensionerade arbetsförmedlaren Carina Röjdner. Renen får ändå stöd för beskrivningen att det har blivit mer av ett A-, B- och C-lag i byggbranschen, en spegelbild av de ökade klyftorna i samhället.
När en hel timme har gått ropar någon:
– Syret är slut!
Det har det i själv verket varit länge. Äntligen paus, hoppas Arbetets utsända, som har gjort misstaget att komma i långärmad skjorta. Men det är en from förhoppning. Frihandeln kommer emellan. Ett läger, anfört av Renen, är kritiskt mot TTIP, frihandelsavtalet mellan USA och EU, som de anser utgår helt från företagens behov. Sverige lever på sin export, vi är beroende av handel, invänder Ingvar Tobiasson och Carina Röjdner.
Än en gång går diskussionen på högvarv. Den rör sig mellan det globala och det lokala utan motstånd. I ena stunden är tonen i hård, i nästa skrattar alla. En torr tegelsten om ekonomisk politik är utgångspunkten, men stämningen påminner om en fotbollsmatch.
Så delar Renen ut ett cirkelbrev med planering för kommande möten. Förslagen haglar om vilka gäster som ska bjudas in.
– Ylva Johansson, arbetsmarknadsministern.
– När ska Stefan Löfven komma då?
Hans Rosling, föreslår någon. Rosling, kostar inte han pengar? undrar en annan. Nej, avgör Renen, till Vegabaren kommer man gratis.
Efter närmare två timmar har luften gått ur Arbetets utsända, som vacklar ner mot utgången. Skjortan klibbar, svetten sticker i ögonen. Från våningen ovanför hörs då fortfarande skratt och repliker. Och en penna som slår mot en kaffemugg.
Fotnot: Namnet på kongressrapporten är Vägen till full sysselsättning och rättvisare löner.
LO-KONGRESSEN 2016 – LÄS OCKSÅ
Två glas vin för medlemmarnas pengar
De sitter säkert i LO:s ledning
Irene Wennemo hett namn för LO:s ledning
Het debatt om högre löneökningar väntas
Kommunalare bör ta vid efter Baudin i LO-toppen
