LÄS OCKSÅ ”Förvånad att det hamnat hos EU-domstolen” – Almega
LÄS OCKSÅ ”ISS pressar alltid kostnaderna”

Se här! säger Jan Holmberg, och läser högt ur ett brev från sin gamla arbetsgivare Astra Zeneca. ”Din anställning går över till ISS. Du har rätt att tillgodoräkna dig din anställningstid i Astra Zeneca. Du behåller dina villkor …”

– I mitt anställningsavtal med ISS står det att jag är anställd ända sedan 1976! utbrister Bo Löfgren. På papper med ISS-logotypen.

Historien som rör upp känslorna börjar då Astra Zeneca beslutar att företaget ska koncentrera sig på att göra läkemedel, och låta utomstående ta hand om allt annat. När förändringen ska presenteras för de anställda körs de med buss från Astra Zeneca i Södertälje till en konferensanläggning i Bro norr om Stockholm. Platsen är naturskön, men luften full av oro och rykten. Psykologer och personalavdelning har kallats in för att ta hand om reaktionerna.

– Luften gick ur oss. Man fick tacka nej till att följa med över, men då skulle man troligen sägas upp på grund av arbetsbrist, minns Bo Löfgren och Jan Holmberg, som båda började på Astras lager på 1970-talet och sedan fick andra jobb inom företaget.

Åren 2008 och 2009 förs alltså Bo Löfgren, Jan Holmberg och upp-emot 200 andra Astra Zeneca-anställda över till ISS. Löner och andra villkor skulle förbli oförändrade i två år. Generöst, sades det: Vid övergång av verksamhet är den nya arbetsgivaren enligt lag bara skyldig att behålla de gamla villkoren i ett år.

Sina anställningstider fick personalen ta med sig. Det var särskilt betydelsefullt för trotjänare som Bo Löfgren och Jan Holmberg. Förutom fördelaktig turordning vid uppsägning betydde deras långa anställningstid att de hade rätt till förlängd uppsägningstid, hela tolv månader.

– Den förmånen, som finns i alla Unionens kollektivavtal, är jätteviktig för oss som har passerat 55 år och har svårare än unga att hitta nytt jobb, säger Bo Löfgren och Jan Holmberg.

Den skulle behövas förr än de kunde ana. Efter tre år upphandlade Astra Zeneca sin externa service på nytt. ISS förlorade, uppdraget gick till Sodexo. I november 2011 sade ISS upp sina anställda på grund av arbetsbrist. Men i uppsägningsbeskeden står det att Bo Löfgren och Jan Holmberg är uppsagda med sex månaders uppsägningstid – inte tolv. De visste inte vad de skulle tro.

– Jag kryssade över ”sex månader”, skrev dit ”sex plus sex månader” i stället och gick in till min chef, säger Jan Holmberg. Till min förvåning skrev han på. Det straffades han för senare.

Någon sådan manöver gjorde varken Bo Löfgren eller andra uppsagda kollegor. Och det hade inte spelat någon roll. För ISS, som några år tidigare bekräftade att anställningstiderna från Astra Zeneca gällde, hävdar nu bestämt att anställningstiden ska räknas från första dagen på ISS. Gamla trotjänare är plötsligt i samma situation som helt nya anställda.

Fackförbundet Unionen har försvarat Bo Löfgrens, Jan Holmbergs och andra anställdas förlängda uppsägningstid i lokala och centrala förhandlingar. Slutligen har facket stämt ISS till Arbetsdomstolen. Förhoppningarna har dock varit ganska små, bland annat därför att Kommunal förlorade i ett liknande mål 2011.

Men eftersom EU:s regler styr vilka villkor de anställda ska ha när en verksamhet går över från en arbetsgivare till en annan har Arbetsdomstolen vänt sig till EU-domstolen och frågat hur reglerna ska tolkas i fall som detta. Och nu kommer signaler om att Bo Löfgren, Jan Holmberg och andra i deras situation faktiskt kan få rätt.

Såväl EU-kommissionen som den franska regeringen har yttrat sig och sagt att ISS inte kan bortse från anställningstiden hos Astra Zeneca. Det skulle strida mot det EU-direktiv som ska skydda de anställda vid övergång av verksamhet. Mer än fyra år har gått sedan uppsägningen.

– Skulle vi vinna nu, så är det skadestånd som Unionen har krävt för oss inte det viktigaste, säger Bo Löfgren. Man ska inte kunna bete sig hur som helst.

Efter övergången till ISS fortsatte Bo Löfgren och Jan Holmberg att arbeta i Astra Zenecas lokaler – Bo som gruppchef med ansvar för städningen, Jan som projektledare och inköpare av möbler. Men allt var förändrat.

– Jag fick ansvar för att köpa in städmaterial, toapapper och liknande, säger Bo Löfgren. ISS ville byta till billigast tänkbara material, och gnällde när de hindrades av att Astra Zeneca följde ett regelverk för ”god tillverkningssed” som är vanligt i läkemedelsindustrin. ISS-chefer stod och skrek om att kostnaderna måste ner.

– Det är ju affärsidén för företag som ISS, säger Jan Holmberg. Ta över verksamhet, ta bort folk och göra allt så billigt som möjligt.

När de sades upp från ISS fick Bo Löfgren, Jan Holmberg och deras kollegor söka jobb hos den nya entreprenören Sodexo, i konkurrens med externa sökande.

– Sodexo handplockade de städare de ville ha, säger Bo Löfgren. De som har barn eller har skador och sjukdomar fick inte jobb.

Själv fick Bo Löfgren anställning. Men hans tidigare lön sänktes med 5 000 kronor i månaden, efter en förhandling där Sodexo försökte sänka med hela 10 000. Den försämring av villkoren som inleddes med övergången till ISS fortsatte alltså ännu ett steg.

Jan Holmberg fick inte jobb hos Sodexo. Han blev arbetslös. 62 år gammal har han gått i pension, ett beslut som känns mer eller mindre påtvingat.

– Efter uppsägningen ringde jag faktiskt Astra Zeneca och berättade vad som hade hänt, säger Jan Holmberg. Jag hoppades väl att de skulle känna något slags ansvar. Men de brydde sig inte. De har köpt sig fria.