Plötsligt nyper de till: En aktiekurs sjunker på börsen i New York, en anrik, lönsam fabrik i Bjuv läggs ner.

Det ”varumärke” som ägarna, riskkapitalistbolaget Nomad Foods, nu hoppas fortsätta kunna profitera på är oåterkalleligt nedsolkat, efter generationer av nedlagt arbete och lojalitet från fabrikens anställda.

Kortsiktighet och kvartalskapitalism regerar, så länge som det är lagligt att använda fabriker och människor som spelbrickor i skatteflykt och jakt på vinst.

Det som sker med Findus i Bjuv hänger också på ett övergripande plan ihop med de konflikter på arbetsmarknaden som utspelas här just nu.

En byggkonflikt döps till ”lyxstrejk” på borgerliga ledarsidor, ett nog så tydligt tecken på de tider vi lever i.

Ägare har frihet att göra som de vill. Anställdas motkraft mot maktfullkomligheten stavas fackförening.

Något som den här våren blivit tydligt för såväl Sacos akademiker, tjänstemän inom TCO och arbetarnas LO-förbund som i olika frågor tar vara på sin grundlagsskyddade rätt att vid behov varsla om konflikt och strejka.

En möjlighet som använts förvånande lite med tanke på hur många försämringar av tryggheten som löntagare i Sverige upplevt de senaste åren.

Antal förlorade arbetsdagar på grund av konflikt. Del av grafik från Medlingsinstitutet.

Antal förlorade arbetsdagar på grund av konflikt. Del av grafik från Medlingsinstitutet.

Studera bilden här intill: År 2015 förlorades totalt 234 arbetsdagar på grund av konflikt.

Jämfört med antalet sjukdagar, exempelvis, så är det snarast befogat att fråga om det inte är för få strejker på svensk arbetsmarknad i förhållande till behoven.

Ett land där det är noll strejkdagar per år för snarare tankarna till Nordkorea, inte till det perfekta landet.

För arbetsgivarna på byggmarknaden handlar det i grunden om att få all makt över den lokala lönebildningen.

Byggbranschen är hårt utsatt för låglönepress, fusk och underbudskonkurrens.

Målarna och Byggnads slår vakt om rätten till delaktighet och inflytande över arbetsvillkor och insyn i en bransch full av fiffel.

Nedpressning av löner och villkor är problemet, inte det motsatta.

När arbetsgivaren hävdar att facket har ”oproportionerligt stor makt” är det sig själva de talar om.

En 57-årig kranförare, en ung målare, en visstidsanställd kommunalare, en ingenjör, industritjänsteman, ett sjöbefäl, alla har de någon gång tänkt ”facket borde göra något”. Utan facket är utbytbarheten, underordningen och underläget totalt.

Demokrati handlar om att alla ska få sin fråga på dagordningen när det behövs. Och nu är det löntagarnas tur. Läs mer om avtal, varsel och konflikter här, om byggstrejken och ackord, och om kampen i Bjuv här.