Här kan du välja exakt vilka kakor du vill tillåta. Läs mer i vår personuppgiftspolicy.
Vi använder cookies på vår sajt för att kunna analysera statistik från er läsare. På så sätt kan vi också förbättra vårt innehåll. Läs vår personuppgiftspolicy.
Regeringen har sänkt förväntningarna på hur många unga som snabbt kan få jobb varvade med utbildning, så kallade ya-jobb, från 5 000 till 2 000 nästa år.
– Jag hoppas ändå att fler ska komma till. Trepartssamtalen är ju inte över och jag kommer att följa detta och se till att vi får många unga i de här jobben, säger arbetsmarknadsminister Elisabeth Svantesson (M).
Svantesson, ny i jobbet sedan drygt en vecka, syftar på de samtal regeringen har med fack och arbetsgivare där riktlinjerna för ya-jobben dragits upp. Jobben riktar in sig på unga med avslutat gymnasium som den vägen ska få både praktik, lön och utbildning och en väg in på arbetsmarknaden. Staten skjuter till en lönesubvention och ett handledarstöd på 6 700 kronor per månad.
När statsminister Fredrik Reinfeldt i somras preciserade planerna för ya-jobben, kort för yrkesintroduktionsanställningar, var ambitionerna att få till 5 000 platser under 2014 och 30 000 på lång sikt. Det har också varit den kanske viktigaste och mest marknadsförda delen vad gäller unga i regeringens budget.
Regeringen fortsätter prata om stora möjligheter på lång sikt, men har snabbt sänkt förväntningarna på kort sikt. I budgeten finns anslag för 2 000 ya-jobb 2014, enligt uppgift från arbetsmarknadsdepartementet. För 2015 finns anslag för 4 000.
– Intresset är stort och parterna vill verkligen detta och jag ser positivt på utvecklingen. Men att sia om i vilken takt det växer fram är svårare, den bollen ligger hos parterna, säger Svantesson.
I sin första riksdagsdebatt sedan tillträdet sade hon, med arbetsmarknadsutskottets vice ordförande Ylva Johansson (S) som motpart, att hon ska arbeta för att jobben ska bli fler och att de ska komma fler till del. Hon hävdade att Socialdemokraterna svartmålar arbetsmarknadsläget i Sverige och glömmer ökad sysselsättning och ökade reallöner.
Ministern om sjukskrivna som lever på socialbidrag: ”Även den som blivit sjuk har ett ansvar”
Många sjukskrivna tvingas leva på försörjningsstöd, visar Arbetets granskning. År för år tar sjukskrivna en större del av biståndskakan. ”Behövs en bredare översyn av ansvarsfördelning och samverkan mellan myndigheter”, säger socialförsäkringsminister Anna Tenje (M).
Många sjukskrivna i Sverige tvingas leva på försörjningsstöd, det som tidigare kallades socialbidrag. Under 2023 var 24 715 av alla som fick stödet i Sverige sjukskrivna av läkare.
De utgjorde runt 16 procent av alla som fick stöd det året, visar Arbetets granskning av statistik från Socialstyrelsen.
Nekas ersättning
Skälet till att sjukskrivna söker försörjningsstöd kan bland annat vara att de nekas ersättning från Försäkringskassan. Det gäller för Kristina Bergman som intervjuas i granskningen. Trots att hon lever med flera kroniska sjukdomar har hon blivit av med sin sjukpenning, och nekats sjukersättning.
Läkare, fackliga företrädare och socialchefer är eniga om att brister i samarbetet mellan myndigheter och vården som bidrar till att personer faller mellan stolarna.
Socialförsäkringsminister Anna Tenje (M) delar bilden att det behövs en bredare översyn av ansvarsfördelning och samverkan myndigheter emellan.
Svarar inte på frågan
Hon svarar inte på frågan om siffrorna som Arbetet har tagit fram visar på ett problem, eller på frågan om kommunerna tar ett ansvar som Försäkringskassan borde ta.
I stället skriver hon i ett mejl till Arbetet att myndigheterna har ett uppdrag att samverka, och att myndigheternas samverkan ”ska bidra till att förhindra att individer förlorar sin sjukpenninggrundande inkomst i anslutning till övergången mellan myndigheterna”.
Hon lyfter fram att regeringen har tillsatt en utredning som kommer lämna förslag om försörjningsstödet i februari. Hon betonar att det är ”ett tredelat ansvar” som måste vända utvecklingen.
”Samhället har ett stort ansvar genom bland annat hälso- och sjukvården och våra socialförsäkringar för att hjälpa den som blivit sjuk tillbaka i arbete”, skriver Anna Tenje.
”Väldigt stort ansvar”
”Arbetsgivaren har ett väldigt stort ansvar i att skapa hållbara och trygga arbetsplatser för att förebygga skador men också anpassa och stötta vid återgång till arbete. Bland annat ska arbetsgivaren upprätta planer för återgång till arbete och bistå”, fortsätter hon i mejlet.
”Men även den som blivit sjuk har ett ansvar att exempelvis aktivt delta i möten med arbetsgivare och myndigheter och i den egna rehabiliteringen.”
Socialförsäkringsministern skriver också att ”det är väl känt att läkare upplever att arbete med sjukskrivningar är utmanande”.
På frågan om vilka konkreta politiska åtgärder skulle behövas för att förbättra situationen för socialtjänster, de berörda myndigheterna, läkare och sjukskrivna, lyfter hon fram en några av regeringens satsningar inom hälsa- och sjukvårdsområdet.
”Ser över hela lagen”
”Min kollega Socialtjänstminister Camilla Waltersson Grönvall ser över hela socialtjänstlagen och min kollega Acko Ankarberg Johansson genomför ett digert arbete för att stärka hälso- och sjukvården i hela landet”, skriver Anna Tenje.
I höstas kunde Arbetet avslöja att de nya hårdare reglerna som föreslogs i regeringens utredning om sjukförsäkringen stoppats av Sverigedemokraterna. Över mejl bekräftar Anna Tenje att man inte går vidare med förslagen.
”Vår ingång är i stället att nu genomföra ett omfattande program för att minska sjukskrivningar och hjälpa människor tillbaka till arbete så fort som möjligt”‚ skriver Anna Tenje.
Detta ska bland annat ske genom samordning av rehabiliteringsinsatser och ökade möjligheter till studier för den som har sjuk- och aktivitetsersättning, meddelar socialförsäkringsministern över mejl.
SJ väljer bort pendeltågen – facket fruktar för vem som ska ta över
Under våren kommer Region Stockholm ta beslut om vem som ska ta över pendeltågen i framtiden. SJ som kör nu har valt att inte lägga ett anbud. Nu befarar facket det värsta. ”Stor risk att det blir ett oseriöst företag”, säger Victor Cruces, ordförande för Seko Pendelklubben.
”Personalen på pendeln mäktar inte med ytterligare ett arbetsgivarbyte på så kort tid. Det kan bli spiken i kistan för många av oss.”
Så avslutas det öppna brev som skickats till Trafikförvaltningen och Trafiknämnden Region Stockholm. Avsändaren är Victor Cruces, ordförande för Seko Pendelklubben. Bakgrunden är upphandlingen av Stockholms pendeltåg.
– Vi är inte redo för en ny upphandling på så kort tid efter att vår tidigare arbetsgivare kört vår verksamhet i botten. Det kommer ta många år att få pendeltågen på fötter igen, säger Victor Cruces.
– Sedan SJ har tog över kan man säga att det har lagt sig ett lugn över vår arbetsplats. Sakteligen så ser vi att saker och ting håller på att förbättras, säger Victor Cruces.
SJ uppgav då till Sekotidningen att ersättningsmodellen i avtalet innebär en för stor risk att bolaget förlorar pengar på att driva pendeltågstrafiken.
Victor Cruces är besviken på att SJ inte lagt ett anbud, samtidigt är han inte förvånad. Han ser det som en ”oroväckande fingervisning” om hur dålig upphandlingen är.
– Det tyder på att det inte går att göra vinst, och då ökar risken för att det kommer in ett oseriöst företag som försöker göra vinst på personalens bekostnad: på bekostnad av våra arbetsvillkor, våra löner, vår arbetsmiljö och vår säkerhet.
Tror på underbud
Han tror risken är stor att nästa operatör kommer att vinna på ett underbud.
Enligt nödavtalet med SJ finns det en så kallad option, en möjlighet för Region Stockholm att förlänga avtalet fram till och med 2028. Seko Pendelklubben vill att regionen ska utnyttja den möjligheten.
– Men mest av allt skulle vi vilja att Trafikförvaltningen och SL drev Stockholms pendeltåg i egen regi, säger Victor Cruces.
Det är ett krav som klubben framfört i 20 år.
– Under de senaste 30 åren som pendeltågen drivits i privat regi kan vi se att det bevisligen bara blivit sämre, både för resenärer och för personalens arbetsmiljö, arbetsvillkor och säkerhet, säger han.
Inte vågat tänka på
Vad gör ni om MTR kommer tillbaka?
– Åh herregud, det scenariot har inte ens vi vågat tänka på. Jag vet inte vad jag ska svara på det. Jag skulle överväga att sluta mitt jobb.
Varför det?
– För jag vet vad det innebär att ha dem som arbetsgivare: försämrade arbetsvillkor, försämrad arbetsmiljö, försämrad säkerhet, försämrad lön, säger Victor Cruces.
Det är just de konsekvenserna fackklubben fruktar om ett underbud vinner upphandlingen.
Det öppna brevet skickades i måndags. Nästa steg är att invänta svar från regionen.
– Vi hoppas få till ett möte och en dialog, säger Victor Cruces.
Det här befarar pendelklubben
Från det öppna brevet:
”Seko Pendelklubben befarar att den pågående upphandlingen leder till randen av en katastrof då delar av pendelns verksamhet, av besparingsiver, kan komma att outsourcas till underentreprenörer.
Vi befarar att arbetsvillkor och löner utsätts för dumpning.
Vi befarar att personalstyrkan i olika yrkesbefattningar kommer skäras ner.
Vi befarar att vissa yrkesbefattningar helt kan försvinna.
Vi befarar att vår arbetsmiljö försämras.
Vi befarar att säkerheten försämras ombord på tågen och i våra stationsmiljöer.
Vi befarar att vi i framtiden inte kommer kunna köra tågen hela, rena och i tid.
Vi befarar att servicen gentemot våra resenärer försämras.
SJ missade över 40 000 i pension till Rickard: ”Sköttes uselt”
Lokföraren Rickard Einarsson fick tillbaka över 40 000 kronor efter att han uppdagat SJ:s pensionsmiss. Bolaget hade inte betalat tjänstepension när han jobbat extrapass på semestern – och han tror att fler lokförare har pengar att hämta.
– Jag tror att det är många som har rätt till ganska stora belopp, säger han.
De senaste åren har lokföraren Rickard Einarsson hoppat in och jobbat många extrapass under semester och fridagar. SJ har dragits med personalbrist och för att inte tågen ska stå stilla har de erbjudit lokförare ett extra tillägg varje dag utöver övertidslönen, skriver Sekotidningen.
– Storleken har varierat men ibland varit så mycket som 7500 kronor per dag, säger Rickard Einarsson.
I februari 2023 fick Rickard tips från en kollega att SJ inte hade betalat in tjänstepension för den delen av lönen. Tjänstepensionen är det företagen betalar utöver den allmänna pensionen – och det är ett viktigt tillskott för pensionärer.
Gått miste om stor summa
När Rickard började räkna förstod han att det var en hel del pengar han gått miste om. Han hade dragit in över 128 000 kronor i tillägg de senaste åren. Rickard har avtalet ITP 1 och i grunden ska arbetsgivare betala 4,5 procent av lönen i tjänstepension. Men vissa månader hade han tjänat in över 47 600 och då ska arbetsgivaren betala in hela 30 procent av beloppet som överstiger den summan.
– Det är mycket pengar det handlar om, jag trodde bara det skulle vara någon hundralapp hit eller dit, säger han
SJ gav kalla handen
Han hörde av sig till lönekontoret på SJ men de meddelade att tilläggen inte var pensionsgrundande och att han därför inte hade rätt till några pengar. Men hans kollega som varit med om samma sak hade fått helt andra besked från Collectum, som administrerar tjänstepensioner.
– De sa att allt du tjänar i lön är tjänstepensionsgrundande.
Efter ytterligare kontakter med SJ utan några klara besked valde Rickard att begära en rättelse, via Collectum. Några månader senare fick han ett brev där det stod att ITP-nämnden, som prövar den här typen av tvister, givit honom rätt.
– Jag fick det utan omsvep godkänt, utifrån de siffror jag skickat in, säger han.
Missnöjd med SJ
I juli fördes det över 56 600 kronor till hans tjänstepension.
– Det är en klumpsumma så det går inte att se hur mycket av det som betalats retroaktivt och hur mycket som är ordinarie utbetalning. Men det är minst 45 000, säger han.
Rickard Einarsson var nöjd med beslutet men säger att det gnagde honom att det var långt fler honom som hade rätt till pengar.
– Detta gäller för alla arbetstagare som är födda 1979 eller senare, eftersom det gäller alla som går under avtalet ITP1.
”Jag tycker det är uselt”
Men det enda svaret han fick från SJ var att frågan var ”under utredning”. Han anmälde därför ärendet till SJ:s visselblåsartjänst där han beskrev vad som hänt men efter ett tag fick han ett mycket kortfattat meddelande där det stod att ärendet var stängt och att ”lämpliga åtgärder vidtagits”.
Vad tycker du om SJ:s agerande?
– Jag tycker det är uselt eftersom det visat sig att man betalat in för lite till min pension efter att jag som arbetstagare ställt upp och jobbat extra. Och sedan när man stöter på, ska det tigas ihjäl. Det är som att prata med en vägg. När man frågat något så säger de att de ska titta på det, och sedan har det bara varit tyst.
SJ meddelar via bolagets pressavdelning att de inte ställer upp på en intervju för att svara på frågor om det som skett. I ett skriftligt svar uppger SJ att de utrett frågan och kommit fram till att pengar ska betalas ut till de som har ITP 1 och inte fått tjänstepension för lönetilläggen.
SJ: ”Korrigeringar är gjorda”
”Korrigeringar är gjorda i lönesystemet och rättning av retroaktiva underlag från 2017 och framåt pågår. Rättningen sker dock manuellt hos Collectum vilket innebär att alla inte får rättningar samtidigt”, skriver SJ.
Bolaget svarar inte på frågorna om hur många lokförare som är berörda, eller varför de inte informerat personalen om utredningen på intranätet. Rickard Einarsson får inte heller svar på sin kritik mot bolagets kommunikation och visselblåsartjänst.
I mejlsvaret skriver SJ av de informerat de fackliga parterna om att de sett över frågan.
”Underlag på förändring och den nu pågående hanteringen kommuniceras också central i MBL”, skriver de.
Artikeln är tidigare publicerad i Sekotidningen som tillsammans med Arbetet och fem andra titlar ingår i LO Mediehus.
Så gjorde Rickard för att få pengarna
Han loggade in på avtalat.se och kollade hur mycket SJ rapporterat som tjänstepensionsgrundande lön varje månad under perioden då han jobbade extrapass.
Därefter jämförde han det med sina lönespecifikationer för samma period. Han såg då att summan han fått i lön var högre än den tjänstepensionsgrundande. Han räknade ihop differensen varje månad och fick då fram summan som SJ inte betalat tjänstepension för.
Därefter anmälde han ärendet genom blanketten ”Ansökan om utebliven ITP”, som finns på avtalat.se.
Han fick senare besked om att ITP-nämnden givit honom rätt. Några veckor efter loggade han in på avtalat.se och kunde se att utbetalningen gjorts.
Gabriella Lavecchia fick cancer i käken – räknades som tandvård och blev jättedyrt
När Sekos ordförande, Gabriella Lavecchia, fick en tumör i käken klassades det som tandvård, inte sjukvård. Det har inneburit tiotusentals kronor i vårdkostnader. Nu vill hon att Socialdemokraterna ska driva frågan om samma högkostnadsskydd för tandvård som för sjukvård.
– Det är centimeter som skiljer från att det skulle vara sjukvård. Och då blir det på något sätt absurt, fullständigt bisarrt. Några centimeter åt ett annat håll – då hade det kostat 250 spänn.
När Gabriella Lavecchia, Sekos ordförande, var hos tandläkaren för några år sedan upptäcktes en tumör i käken.
Hon skickades till en käkkirurg för vidare utredning och så småningom en operation. Det visade sig att tumören var godartat och inte skulle sprida sig till resten av kroppen.
Men hela tumören gick inte att få bort vid operationen, och den kan växa, därför går hon på årliga kontroller.
”Ingen snyfthistoria”
Gabriella Lavecchia är noga med att påpeka att det inte är en snyfthistoria, det är inte synd om henne.
Men i hennes fall klassades tumören alltså som en tandvårdsfråga.
– Det som gör mig omåttligt förbannad är att eftersom den har sitt ursprung från käken så räknas det som tandvård och inte som sjukvård. Och det gör att det helt plötsligt handlar om tiotusentals kronor för att ta bort en tumör och 2 000–3 000 årligen för att hålla koll på att den inte kommer tillbaka och inte växer.
Med sin förbundsordförandelön är det en kostnad som hon kan ta, påpekar hon.
”Folk måste ta sms-lån”
– Men hade det varit släkt, vänner, tidigare arbetskamrater, medlemmar så är ju risken ganska stor att de hade fått ta sms-lån för att klara operationen och att man helt enkelt hade fått strunta i att göra de här uppföljningarna.
Gabriella Lavecchia tycker att det är bisarrt att man gör skillnad på tandvård och sjukvård. Hon skriver i en debattartikel i Dagens Nyheter, tillsammans med Handels och Byggnads ordföranden, att systemet måste reformeras.
Tandvård ska jämställas med annan sjukvård, är deras ingång. Den uppfattningen har stöd i befolkningen, enligt en opinionsundersökning som de tre förbunden gjort.
Valvinnande fråga
Där uppger nio av tio att tandvård borde ingå i högkostnadsskyddet.
Hälften av de som svarat uppger också att den frågan skulle kunna påverka vilket parti de röstar på.
Och här finns en chans för Socialdemokraterna att genomföra en valvinnande reform, enligt debattörerna, den första sedan maxtaxan i barnomsorgen för snart 30 år sedan.
– Vi tror att det är en reform partiet skulle kunna vinna valet på. Det är en fråga som vi inom fackföreningsrörelsen har drivit så länga jag kan minnas, säger Gabriella Lavecchia.
Sjukskrivna Kristina får hoppas på bidrag varje månad: ”Det är förnedrande”
Tusentals svenskar är sjukskrivna utan att få ersättning från Försäkringskassan. Kristina Bergman tvingas leva på försörjningsstöd från socialtjänsten. ”Varje månad måste jag stå med mössan i hand”, säger hon.
Klockan är sju på kvällen och Kristina Bergman har precis ätit frukost. Hon ligger på dagbädden, där hon spenderar största delen av dygnets timmar.
– Det är som att ständigt gå omkring med extrema krigsskador, men varje dag försöker jag göra det bästa av livet. För glasbitarna går inte att få loss och svärden går inte att dra ur, säger hon.
Kristina Bergman har flera kroniska sjukdomar. Mest påverkas hon av diagnoserna ME, fibromyalgi, POTS och HSD. Förenklat kan man säga att varje handling, varje intryck – vare sig det handlar om att plocka ut diskmaskinen, eller att kolla på en film förvärrar hennes tillstånd.
”Smärtorna blir värre”
Just nu känns symtomen av mer. Det är priset hon tvingas betala när hon har ansträngt sig för mycket. Förra helgen träffade hon nämligen några vänner. I går lämnade hon lägenheten för att slänga soporna, det var första gången på en och en halv vecka som hon var ute.
– Det är som ett extremt tryck i hela kroppen, som om jag kommer att implodera. Det är migrän, dimsyn, kramper. Det känns som om det går små kryp på hela kroppen. Sömnen blir värre. Smärtorna blir värre. Listan är lång.
Diagnoserna som påverkar Kristina mest
ME/CFS är en neurologisk sjukdom som gör den drabbade väldigt trött och utmattad. Problemen försvinner inte av vila och man kan känna sig sjuk och ha värk i kroppen. ME står för myalgisk encefalomyelit. Myalgi betyder muskelsmärta och encefalomyelit är en inflammation i hjärna och ryggmärg. CFS står för chronic fatigue syndrome, kroniskt trötthetssyndrom.
POTS ger besvär som dimsyn, illamående och huvudvärk. En störning i det autonoma nervsystemet leder till blodtrycksfall och gör att man får besvär med att hjärtat slår för fort.
Fibromyalgi är ett smärtsyndrom som påverkar stora delar av kroppen. Det kännetecknas av långvarig smärta eller värk i musklerna. Man har även ökad smärtkänslighet. Det innebär att man får ont av sådant som oftast inte gör ont hos friska personer.
HSD utgör ett mycket brett spektrum av tillstånd. Till exempel kan man vara överrörlig och lida av kronisk smärta.
Men det var värt att träffa vännerna, för det har närt själen. Hon strävar ständigt efter att skapa sig ett värdigt liv.
– Jag är inte min sjukdom. Jag är en positiv själ som alltid haft nära till skratt. Att jag är kroniskt sjuk innebär inte att jag inte kan ha roligt. Det blir som ett stigma.
Jobba, krascha, jobba, krascha
Jobba, krascha, jobba, krascha. Kristina Bergmans liv har präglats av ett tydligt mönster. Men kraschen som kom 2012 har aldrig gått över. Under 2019 förlorade hon sin sjukpenning. Hon sökte sjukersättning, och juristerna sa att det borde vara ett solklart ja, men Försäkringskassan nekade och det gjorde även Förvaltningsrätten.
Sedan dess har hon tvingats leva på försörjningsstöd från socialtjänsten, det som tidigare kallades socialbidrag.
– Det är förnedrande. Varje månad måste jag stå med mössan i hand och fråga: ”Kan jag möjligtvis få överleva en månad till?”
Försörjningsstödet är inte anpassat efter en person som henne, menar Kristina Bergman.
– Det förväntas vara en tillfällig nödlösning tills man fått ordning på sitt liv, men jag kan inte göra något åt min situation, säger hon.
Kristina Bergman är långt ifrån ensam. Under 2023 var 24 715 av alla som fick försörjningsstöd sjukskrivna av läkare. De utgjorde runt 16 procent av alla som fick stöd det året, visar Arbetets granskning av statistik från Socialstyrelsen.
Färre får ekonomiskt bistånd
År efter år ökar andelen. När Arbetet för drygt fyra år sedan, i november 2020, gjorde samma granskning var 13 procent av de med försörjningsstöd sjukskrivna av läkare. År 2017, när statistiken började, var andelen 10 procent.
Samtidigt har allt färre fått ekonomiskt bistånd av socialtjänsten totalt sett de senaste åren. Gruppen sjukskrivna har också minskat något i absoluta tal, men tar alltså successivt en allt större del av biståndskakan.
Kristinas symtom
Kristina Bergmans sjukdomar ger en mängd olika symtom som försvårar vardagen. Hon berättar bland annat om: Värk och smärta Kramper Tillfälliga förlamningar Domninga Feberkänsla/feber Tinnitus Sömnstörningar Yrsel Mjölksyra Svettningar/Frossa Hjärndimma Rusande puls Kraftlöshet
Siffrorna varierar stort i landet. I Vallentuna, där Kristina Bergman är bosatt, var nästan en tredjedel av alla som fick ekonomiskt bistånd sjukskrivna av läkare 2023. Även här har andelen vuxit.
Det är en förändring som Frida Herman, myndighetschef på socialförvaltningen i Vallentuna, har märkt av genom ökade kostnader. Främst är det fler långtidssjukskrivna som söker sig till socialtjänsten i Vallentuna, berättar hon. Hon upplever att personer som tidigare har fått ersättning från Försäkringskassan nekas oftare.
– De kommer till oss för att de inte har någon annanstans att ta vägen. Som grund kan man alltid säga att det inte finns någon som vill söka hjälp från socialtjänsten, säger Frida Herman.
Faller mellan stolarna
Hon tycker att sjukvården, kommunerna och Försäkringskassan behöver gå samman i högre grad och stötta sjukskrivna från flera håll. Utan gemensam plan ökar risken att människor faller mellan stolarna, menar hon. Men för att det ska fungera krävs att samverkan prioriteras av alla instanser.
– På samhällsnivå måste vi tänka nytt och komma bort från stuprörstänket. Varken kommunerna, Försäkringskassan eller sjukvården klarar av att hjälpa de här personerna själva. Men alla har någonting att bidra med, och det borde vara huvudfokuset, säger hon.
Frida Herman sätter hopp till den nya socialtjänstlagen som väntas träda i kraft 2025. Den nya lagen ska göra socialtjänsten mer förebyggande och lättillgänglig än i dag.
Liknande tongångar, om att bättre samarbete behövs, hörs från Eva-Lena Grannas, ordförande för fackförbundet Visions Östhammar-avdelning.
Östhammar är den kommun som har störst andel sjukskrivna bland dem som lever på försörjningsstöd i Sverige: 39 procent. Bristen på samverkan med Arbetsförmedlingen, Försäkringskassan och sjukvården gör socialsekreterarnas arbete mer svårjobbat, berättar Eva-Lena Grannas.
– Om samarbetet hade fungerat bättre hade människor förmodligen fått bättre hjälp.
”Fruktansvärda följder”
Även Östhammars socialchef Svjetlana Miletic märker av ökade kostnader.
Kommunen lider av läkarbrist och enligt hennes uppfattning leder det till bristfälliga bedömningar av arbetsförmåga, vilket i sin tur resulterar i fler avslag från Försäkringskassan.
”Vi behöver arbeta mer tillsammans med vården. Det borde inte vara någon skillnad för den enskilda individen att gå från sjukskrivning till arbete som att gå från försörjningsstöd till arbete. I båda situationerna behövs en arbetsförmågebedömning, samverkan och rehabilitering”, skriver hon över mejl.
Magnus Isacson, läkare och ordförande för Svensk förening för allmänmedicin (SFAM), har skrivit många sjukintyg genom åren.
– Alla lastar primärvården med olika typer av uppdrag utan finansiering. Skulle jag göra allt som andra tycker att jag ska göra och fylla i alla intyg perfekt skulle jag inte längre jobba som läkare utan vara sjukskriven, säger han.
Behövs fler allmänläkare
Intygen borde förenklas och det behövs många fler allmänläkare, enligt honom. Det tycker även Läkarförbundet, som nyligen gått ut med slutsatsen att det behövs ytterligare 4 400 heltidsarbetande allmänläkare för att få situationen på vårdcentralerna i balans. Magnus Isacson ser även en koppling mellan bristen på fasta läkare och ökande långtidssjukskrivningar.
– Patienter möter många olika hyrläkare som åker runt på olika vårdcentraler och de läkarna har varken tid eller incitament att göra en bra helhetsbedömning. Det blir en idiotisk besparing på vården som kostar enormt mycket pengar i andra delar av samhället.
Det leder till att människors problem i många fall aldrig tas itu med, menar han.
– Om alla hade en fast läkare hade man kunnat hjälpa de här personerna att återgå i arbetet i mycket högre utsträckning.
Kroniskt sjuka hamnar i kläm
Emma Bergström, enhetschef på Försäkringskassan, skriver att det är svårt att veta varför sjukskrivna söker sig till socialtjänsten.
Det kan till exempel handla om att man saknar SGI, sjukpenninggrundade inkomst, vilket är ett krav för att få sjukpenning, skriver hon. Det kan också handla om att man fått sjukpenning beviljad, men att ersättningsnivån är för låg att leva på.
”Det här skulle man behöva utreda närmare för att kunna ge ett ordentligt svar”, skriver Emma Bergström.
Enligt Kristina Bergman hamnar kroniskt sjuka i kläm mellan vården och Försäkringskassan.
– När ska reglerna ändras för oss och samhället acceptera att vi inte kan bli friska? Vi blir inte trodda.
Kristina Bergman vet att hon aldrig mer kommer att kunna arbeta. Mestadels har hon jobbat inom omsorgen – som personlig assistent, på gruppboenden, som resursperson för barn. Och även drivit ett eget företag.
– Det är inte det att jag inte vill jobba. Mitt arbetsliv borde visa på motsatsen. Jag saknar att jobba, fruktansvärt mycket, säger hon.
Sedan hon sökte sjukersättning sist har hon fått sin ME-diagnos. Snart ska hon göra ett nytt försök att få pengar från Försäkringskassan.
Att få det skulle innebära mer vila, ett värdigare liv.
– Det jag behöver i livet är sjukersättning och ett hem. Jag vill inte ligga samhället till last. Jag har bidragit till samhället så mycket, på olika sätt, under de perioder jag orkat. Men jag klarar inte av det längre. Varför skulle inte jag ha rätt till att få tillbaka av samhället då?
Hon torkar bort en tår och tillägger:
– Nu orkar jag inte mer för i dag.
Potatis har hon kokat kvällen innan i förebyggande syfte, även det här samtalet kommer att straffa sig. Hon kommer behöva släcka lamporna, lyfta upp benen på de stora kuddarna som mot hennes kropp känns som betongblock, och blunda. Länge.
Så ser det ut i din kommun
Sök i rutan nedan för att se hur stor andel (i procent) av de som tagit emot försörjningsstöd som varit sjukskrivna av läkare under 2023. Fem kommuner saknar data: Norsjö, Gällivare, Malå, Bjurholm och Vellinge.
Miljardprojekt skulle ge långtidsarbetslösa arbete – 32 fick jobb första året
Reformen som skulle hjälpa nyanlända och långtidsarbetslösa att få jobb har inte fått någon flygande start. Under 2024 kom bara 32 etableringsjobb till stånd. Av de 235 miljoner som avsatts i budgeten gick 1,2 åt, motsvarande en halv procent.
Med buller och bång annonserades etableringsjobben hösten 2017. Arbetsmarknadens parter och den dåvarande socialdemokratiska regeringen hade kommit överens om en anställningsform som skulle hjälpa nyanlända och långtidsarbetslösa in på arbetsmarknaden.
Det pratades om 10 000 sådana anställningar.
Men det skulle dröja sex år innan etableringsjobben blev verklighet. Först den 1 januari 2024 blev det möjligt att söka ersättning för den nya anställningsformen.
2,4 miljarder fram till 2026
Tidöregeringen hade då avsatt 260 miljoner kronor i budgeten för reformen under 2024. Fram till och med 2026 har 2,4 miljarder avsatts.
Sedan dröjde det ytterligare fyra månader innan det första jobbet kom på plats. Det var en så stor händelse att den dåvarande arbetsmarknadsministern Johan Pehrson såg sig föranledd att skicka ut ett pressmeddelande.
– Nu kortar vi vägen från nyanländ till nyanställd. Etableringsjobben är en viktig del i arbetet för att få fler långtidsarbetslösa och nyanlända i jobb. Jag är glad att det första etableringsjobbet nu är på plats, sade han då.
När Arbetet begär ut siffror för helåret 2024 visar det sig att bara en bråkdel av de avsatta pengarna har kommit till användning.
32 jobb på ett år
Under förra året beslutades 32 etableringsjobb. Den totala kostnaden för 2024 uppgår till 1,2 miljoner kronor, 0,5 procent av budgeten.
– Det är klart att man har hoppats att det skulle vara något fler. Men vi får se om det tar fart framgent, säger Torbjörn Hållö, chefsekonom på LO.
Han ser flera olika möjliga förklaringar till att det går så pass trögt. Bland annat att den ena av de grupper reformen riktar sig till, nyanlända i Sverige, just nu är färre än på mycket länge. Men också att arbetslösheten just nu är på väg uppåt.
– Det gör att företag som drar ner inte kan använda sig av den här anställningsformen. Man kan inte dra ner samtidigt som man anställer med etableringsjobb, säger Torbjörn Hållö.
”För tidigt att prata om misslyckande”
En tredje orsak tror han är att det än så länge är få företag som känner till etableringsjobben. Här är parterna, Arbetsförmedlingen och kommunerna en uppgift, enligt Torbjörn Hållö, att informera om att anställningsformen finns.
Är det för tidigt att kalla reformen misslyckad? – Det verkar väldigt dumt. Tvärtom är det många fler avtal som har tecknats än vad de flesta trodde. Det är roligt. Nu väntar vi på att det börjar användas också.
Avtalen han pratar om är de specifika överenskommelserna som fack och arbetsgivare tecknat för olika branscher och som bygger på det centrala avtal som har tecknats mellan Unionen, Svenskt Näringsliv och LO.
Hittills har drygt 100 sådana avtal tecknats, varav hälften inom industrin. Trots det är det bara ett av de 32 etableringsjobben som är i den branschen. Allra flest, en tredjedel, finns i apoteksbranschen.
Arbetet har sökt Svenskt Näringsliv, som avböjer att kommentera i dagsläget, och arbetsmarknadsminister Mats Persson (L), som inte återkommit.
Det här är etableringsjobb
En tvåårig anställning på heltid för nyanlända och långtidsarbetslösa.
Ska ge den anställde lägstalön enligt branschens kollektivavtal.
Arbetsgivaren ska betala ungefär 9000 kronor, sedan ersätter staten resten och betalar de pengarna direkt till den anställda.
Ska kunna kombineras med viss utbildning, som SFI, delvis på betald arbetstid.
Målsättningen ska vara en tillsvidareanställning efter etableringsanställningen.
Ska bara tillämpas på företag med kollektivavtal och villkoren ska regleras av avtalen.
Ett centralt avtal är tecknat mellan Unionen, Svenskt Näringsliv och LO.
Varje bransch som vill tillämpa det behöver avtala om det. I dagsläget finns ett hundratal sådana avtal.
En partsgemensam nämnd ska kontrollera tillämpningen och motverka missbruk.
Allt talar för att Elon Musk gjorde en Hitlerhälsning
Johannes Klenell om Elon Musks omtalade gest på Donald Trumps presidentinstallation.
Hundvisslan, alltså strategin att sända ut en signal alla införstådda hör samtidigt som du låtsas att inget hänt, ljöd som en mistlur när Elon Musk höjde armen under Donald Trumps presidentinstallation.
Jubeldagen för de miljardärer med grandios självbild som plundrar västvärlden samtidigt som de vrålande vill kalla sig själva offer.
Låt oss säga detta rakt ut. Det var inte en techmiljardär som ”slängde sitt hjärta” till publiken. Det var inte heller en kufig autist som inte riktigt visste vad han gjorde – ja, detta har också varit en ursäkt.
Det var världens rikaste man som – efter att ha fått ett eget departement, uppkallat efter sin kryptovaluta, av världens politiskt mäktigaste man – gjorde en extatisk hitlerhälsning inför en publik bestående av USA:s elit på installationsdagen – de är del av den vit makt-rörelse Republikanerna förvandlats till.
Bezos och Zuckerberg
Jeff Bezos, Mark Zuckerberg. De var alla där och har i mångt och mycket sålt ut alla eventuella progressiva ideal de en gång låtsas ha haft för att behålla sina privilegier i MAGA-regimen.
Zuckerberg har gått så långt att han ändrat Facebooks regler för att man specifikt ska kunna uttrycka sig nedsättande mot trans- och hbtq-personer på hans plattformar.
Detta efter insikten att republikaner knappt längre kan vara där om inte ändringen görs.
Nedsättande ord om HBTQ-personer är i dag hela deras politik.
Samma dag meddelade Trump att han skulle benåda de som stormat Kapitolium, flera av dem ledande högerextremister.
Musks självradikalisering
Men lite kontext här. Den är ändå viktig om vi ska anklaga någon för att heila under en presidentinstallation. De senaste månaderna har Elon Musks självradikalisering på det sociala medie han äger eskalerat på en nivå långt bortom Agnes Wold.
Miljardären har i mångt och mycket, likt en pensionär som ramlat in i Nordfronts kommentarsfält, köpt exakt alla konspirationsteorier som finns på nätet.
Han har gått på myten om att folkutbytesteoretikern och English Defence Laeague-grundaren Tommy Robinson fängslats enbart för att han sagt ”sanningen” om en över tio år gammal skandal med en pakistansk pedofilring i Rotterham. (Robinson hade trakasserat en kvinnlig journalist)
Därför har Musk utövat påtryckningar mot Storbritannien där han uppviglat för avsättandet av Labourstyret.
För någon vecka sedan höll bilhandlaren möte med tyska högerextrema partiet AfD.
Ovanpå detta har han sedan länge vid flera tillfällen givit uttryck för gravt antisemitiska konspirationsteorier.
Men tydligen spelar det ingen roll.
ADL (Anti dafamation-league), enligt sig själva den största motståndaren till antisemitism, kände sig manade att ta Musk i försvar. De kallar det hela ”an awkward gesture”.
Svarade med gråtskrattemoji
Musk hade ju inte sagt något negativt om Israels agerande i Gaza. Vilket i dagens politiska högerlandskap, tillsammans med ”vara arab”, blivit den rådande definitionen av antisemitism.
Vi talar alltså om världens mäktigaste man med en extrem historia av närhet till konspiratorisk högerextremism.
Han svarade ADL med ett tack och en gråtskrattemoji.
Det är sett i den kontexten som alla bortförklaringar om ”hjärtan” och kufighet blir en så usel krishantering.
Det här är inte heller någon ungdomsförsyndelse. Elon Musk är en gravt nätradikaliserad 53-åring med en extrem förmögenhet som stigit honom åt huvudet.
Samtidigt har det i allt större utsträckning uppdagats att Musk aldrig var något mer än en naken kejsare. En sorglig sydafrikansk gruvägarson som köpt andras uppfinningar och kallat dem sina.
MAGA tror på myten om hans geni
MAGA-rörelsen är de enda kvar som fortfarande tror på myten om hans geni. Och den här edgelorden har ett skört ego med dimensionerna hos ett svart hål, som aldrig kan fyllas med nog bekräftelse.
Så, en liten flirt i extasens rus. En gräns som knuffades långt bortom förra Trumpregimens Pepe-grodor, mjölkglas och toppen-fingertecken. Öppna spjäll.
På nätet jublade USA:s extremhöger. De förstod exakt vad som pågick när Tesla-miljardären lyfte armen.
Att heila på Trumps installationstal är tyvärr, hur både pinsamt och obehagligt det än är, helt i linje med vem Elon Musk är.
Tankesmedjan Tidens Johan Sjölander skriver om vad som händer när vi ser en progressiv rörelse förespråka mord.
Det är något med Ethel Cain. Själva namnet är taget, en persona, lite som Lana del Rey. Fast djupare.
Hayden Silas Anhedönia växte upp i en konservativ baptist-familj i Perry, Florida. Kyrkokör, pianolektioner och en församling som omslöt allt.
Hon kom ut som gay för familjen vid 12, lämnade kyrkan vid 16 och kom ut som trans vid 20. Definierar sig själv nu som bisexuell kvinna. Och uppfann scenpersonligheten Ethel Cain.
Hennes debutskiva Preachers Daughter slog stort och blev enorm på TikTok. Fansen kallas Cainiacs eller till och med Daughters of Cain. Både Obama och Taylor Swift plockade på olika sätt upp singeln American Teenager.
Skivan är mörk, avancerad, men i grunden någon form av långsam pop, återigen går tankarna till Lana del Rey, fast råare, kantigare, mindre lättsålt.
Konstnärligt kompromisslös
Uppföljaren Perverts kom nu i början av året. Den är konstnärligt fullkomligt kompromisslös. Stora delar är tystnad, bruten av spridda ljud, röster, fragment.
Svårtillgänglig är ett understetement. Låtarna är tio-tolv minuter långa och saknar all den struktur vi är vana vid i modern musik.
Tematiken är nattsvart. Det är svårt att tänka sig något mindre kommersiellt.
Så här har vi en transsexuell öppet autistisk artist som gör musik som inte låter som musik.
Det låter ju bara det som något taget ur en Mats Perssonsk mardröm, en medveten woke-provokation mot det tänkta verklighetens folk.
Men den stora dramatiken som exploderat i dagarna handlar inte om detta, utan att hon dessutom vill mörda.
Ingen vänsterposition
“Big Oil buys off Congress. No action on climate. The NRA buys off Congress. No action on guns. Insurance companies buy off Congress. No action on health care. The list goes on and on. Money in politics is the root of our dysfunction” skrev hon nyligen på Instagram under hashtaggen #killmoreCEOs (mörda fler VDar).
Det kunde vara ett tecken på desperat radikalisering hos en ung woke-vänster som förlorat allt, eller som en ren konstnärlig provokation.
Men det som är så slående är att VD-mordet inte är någon extrem vänsterposition i den amerikanska debatten.
När läkemedelsdirektören Brian Thompson sköts till döds av vem man förmodar var Luigi Mangioni kom rena hyllningar inte bara från vänster utan även långt ut på högerkanten. Och det handlar inte bara om extremerna.
Hela 41 procent av 18-29 åringar i USA tyckte enligt en opinionsmätning att mordet var ”acceptabelt” eller ”något accpetabelt”.
Så när Ethel Cain skriver under hashtaggen ”kill more CEOs” är det inte så mycket en smal provokation som att hon talar för en generation. Kanske bredare än så.
Fått motreaktioner
Sjävklart har hon fått motreaktioner. Dels de som tycker det är fel i sak (de flesta amerikaner är fortfarande mot mord).
Dels de som avfärdar henne som effektsökande, ett sätt att få uppmärksamhet, kanske för den nya skivan.
Artisten själv har dock inte backat en millimeter. “Corporations giggle at protesting”, skriver hon i en uppföljande post och fortsätter:”What would anyone ever willingly come down off their throne that they’ve spent years building off the suffering of their fellow man?… you make them fear for their lives and hit them in the only place they hurt or nothing will ever get done… it seems quite straightforward to me. ’Violence is never the answer.’ wrong. Sometimes it is.”
Kulturen ligger uppströms från politiken, sägs det. Men kulturen ligger också nedströms från den materiella verkligheten. Vi lever i någon form av förnedringens kapitalism.
Det amerikanska sjukvårdssystemet är uppenbarligen ett exempel på det, men vi har sett annat tidigare.
Arbetsmarknad, avfolkning av hela bygder, gamla löften om framtidstro och kollektiva förbättringar som svikits. Även i Sverige kan man se tecknen.
En allt mer oförlåtande arbetsmarknad där anställda hanteras som slit och släng. En nyfattigdom som växer. En välfärd som fortfarande är något helt annat än den amerikanska men ändå satt på permanent sparkur.
Det är inte konstigt att det frodas en desperation i den unga generationen.
En skrämmande utveckling
Hittills har 2000-talet kännetecknats av hur den radikalkonservativa högern varit de som mest aggressivt fångat upp detta, motsatt sig samhällsutvecklingen, haft närmast till våldet.
Nu har vi även en 26-årig svartsynt popartist och hbtq-aktivist med klassiska progressiva vänsterståndpunkter och en fäbless för viktorianska kläder som likt en samtida Hinke Berggren med analytisk skärpa argumenterar för att småmord kan vara precis vad som behövs för att få en förändring till stånd.
Och som förmodligen i just den frågan dessutom har ett särskilt brett stöd.
Hur ska man förstå detta? En desperat reaktion på en hopplös politisk situation eller ett medvetet politiskt val?
Förlorad dröm av rättvisa
Inget av perspektiven går att tänka bort. Det är klart det finns någon förföriskt i själva våldet, handlingen, som alltid frestat sina radikaler. Det kan förklara den provocerande hållningen i sig, men inte det breda stödet.
För i grunden måste vi nog erkänna att det också finns någon form av förlorad dröm om rättvisa här. Hur den rådande förnedringen pressar oss någonstans vi inte alls vill vara.
En utveckling där mordet blir en naturlig del av den politiska arsenalen är i ordets djupaste mening skrämmande.
Drygt fyra av tio unga amerikaner tyckte alltså att dödsskjutningen av Brian Thompson hade någon form av berättigande. Det finns en enorm dramatik där.
Ethel Cains radikalisering är inte det sista vi kommer se av den saken.
Så kan du som arbetare med låg lön gå i pension tidigare
Den som slutar jobba vid 64 och kan klara några knapra år fram till 67, får drygt 2 000 kronor mindre i pension livet ut jämfört med den som jobbar fram till 67. Det visar beräkningar som Pensionsmyndigheten tagit fram.
Måste man jobba ända fram till pensionsåldern för att få en pension som går att leva på?Nej, kanske inte om du kan klara några snåla år fram till 67, skriver Kommunalarbetaren.
Då ökar nämligen pensionen, och från 68 blir den ännu lite högre tack vare lägre skatt.
Folksams pensionsexpert Håkan Svärdman tycker dock att de som kan, ska försöka jobba fram till pensionsåldern.
Främst för att inkomsten annars blir så låg de första pensionsåren.
– Har man en partner så är det lättare att hantera, men som ensamstående blir det betydligt svårare.
Många orkar inte
Om du redan fyllt, eller närmar dig 60 år, har du säkert börjat fundera på när du kan ha råd att gå i pension.För de som är födda 1962 till 1965 ärpensionsåldern, eller riktåldern som den numera kallas, 67 år.
Det går att ta ut pension redan vid 64, men först vid 67 kan man få full pension, med garantipension. De som har hög boendekostnad eller är ensamstående har också chans att få bostadstillägg.
Men många inom arbetaryrken har svårt att orka jobba ända fram till pensionsåldern.
KA bad därför Pensionsmyndigheten räkna på ett typfall på en genomsnittlig undersköterska, och hur mycket den personen skulle förlora på att gå ett eller flera år tidigare i pension.
Exemplen visar att låginkomsttagare som går tidigt förlorar många tusenlappar i pension.
Undersköterskan i exemplet, född 1962, som jobbat 75 procent hela livet och går i pension vid 64 får ut cirka 10 500 kronor efter skatt.
Om samma person i stället jobbar på fram till 67, får hon eller han ut drygt 14 500 kronor efter skatt. Det ser alltså ut som att det är en tydlig förlustaffär att sluta jobba tidigare.
Skillnaden minskar
Men det går att nyansera bilden något om man också tittar på vad skillnaden blir i pension livet ut.
De allra flesta med arbetaryrken får en del av sin pension som garantipension, det statliga skyddet för dem som haft låg lön.
När undersköterskan som gick tidigt i pension fyller 67 får hon därför ett tillskott på pensionen på flera tusen kronor.
Pensionen ökar ännu lite mer vid 68 på grund av att alla pensionärer då får ett förhöjt grundavdrag.
Även undersköterskan som jobbar på fram till 67 får en del av sin pension som garantipension.
Hon får samtidigt mer inkomstpension för att hon jobbat längre.
Men skillnaden i total pension som de båda får livet ut från 68 års ålder blir inte mer än 2300 kronor per månad.
Det är alltså vad det tre år kortare arbetslivet, långsiktigt kommer att kosta för den som gick vid 64.
Från 68 år får undersköterskan i vårt exempel som gick vid 64, ut drygt 14 300 kronor efter skatt. Den som började ta ut pension vid 67 får vid 68 ut cirka 16 600 kronor efter skatt.
Måste minska kostnader
Den som vill pröva att ta ut pensionen tidigt – det går att ändra sig och stoppa pensionsutbetalningen – måste vara beredd att minska sina kostnader, säger pensionsexperten Håkan Svärdman.
Det kan man göra genom att:
Ordna ett pensionärsintyg från Pensionsmyndigheten som ger rabatt i kollektivtrafiken och för andra tjänster och varor.
Byta bostad och bil till något billigare. Äger man sitt boende kan detta byte också ge en försäljningsvinst som kan användas för att dryga ut hushållskassan.
Jobba extra mellan 64 och 67 för att kompensera pensionsförlusten som uppstår vid tidigt uttag.
Kortare livslängd
Det finns såklart också personliga omständigheter som gör det rimligt att ta ut pensionen tidigt. Många arbetare med lägre utbildning, särskilt kvinnor, tillhör en grupp som har kortare genomsnittlig livslängd än andra.
Och för den som har en sjukdom som man vet kommer att förkorta livslängden finns starka skäl att börja ta ut hela pensionen tidigt, säger Håkan Svärdman. Även om skatten då blir högre.
– Att skjuta upp ett pensionsuttag är också ett förlorat uttag, som bara kan tas hem genom att leva längre än den förväntade livslängden, säger han.
Jobba och ta ut pension
Håkan Svärdmans främsta råd till den som inte orkar jobba längre är att gå ner i tid och börja ta ut en del av pensionen samtidigt som man jobbar.
Då kan man bygga upp ett sparkapital som kan användas när man blir heltidspensionär.
– Och du kan samtidigt vänja dig vid att leva på ungefär samma inkomst du kommer att ha som pensionär, säger Håkan Svärdman.
Här kan du räkna på pensionen
Här är Pensionsmyndigheten beräkningar för hur mycket en genomsnittlig undersköterska får ut, beroende på när hon eller han slutar jobba. Exemplet gäller dem som redan fyllt 60 år eller gör det i år och har 75% av en tidigare lön på 29 000.
Fotnot: Observera att våra beräkningar bara är exempel och inte gäller alla arbetare med låg lön. Gå in på minpension.se för att kolla din egen pension.
Tre latinamerikaner gjorde målerijobb, men fick inte ett öre betalt. En svensk företagare, som i åratal verkat inom byggbranschen, står nu åtalad för människoexploatering. Trots sms-konversationer om lön med två av männen hävdar företagaren att han aldrig haft dem anställda.
Byggföretagaren berättar inför rätten om hur det krävs särskilda id-kort på byggen, att det betalas lön den 25:e och att man jobbar 40 timmar i veckan.
– Nu har du ju berättat hur det borde vara, säger åklagaren Patrick Sonevang.
Enligt honom skiljer sig verkligheten som mannens anställda fått uppleva markant från företagarens beskrivning. De ska ha jobbat utan att få betalt.
Omskriven redan 2012
Det är långt ifrån första gången den här byggföretagaren blir ifrågasatt för sina arbetsvillkor.
I rätten betonar han att han drivit byggföretaget sedan 2007 och uppger att han jobbat seriöst med stora bolag. Men företaget har nästan lika länge dragit till sig uppmärksamhet på grund av vittnesmål om mycket dåliga arbetsvillkor.
– Det blev 300 till 350 kronor för en hel dag när jag jobbade till klockan elva på kvällen, berättade en man som arbetat för honom i tidningen Byggnadsarbetaren redan 2012.
I artikeln vittnar flera personer om låga löner, papperslösa arbetare och fusk med id-kort som krävs på byggen.
Året innan hade Byggnads stämt företaget med krav på löner och ersättningar i tre fall, som slutade i förlikningar.
Sovit på bygget
Tio år senare, 2021, vittnar en rad arbetare i tidningarna Arbetaren och Byggnadsarbetaren om bland annat väldigt långa arbetsdagar och uteblivna löner. Om att somna hungrig på kartonger och bubbelplast på arbetsplatsen.
Samma år döms mannen för brott mot utlänningslagen, då en anställd saknat arbetstillstånd.
Och nu, i början av 2025, sitter han i Södertörns tingsrätt med tre män från Nicaragua och El Salvador på andra sidan salen. Åtalad för att ha utsatt dem för människoexploatering.
Det är ett brott som tillkom i lagboken 2018 för att komma åt exploatering bland annat i arbetslivet, men som visat sig svårtillämpad. Det finns endast tre fällande domar.
”Jobbat en månad, inte fått pengar”
När utredningen i det här fallet började gällde den ett betydligt större antal drabbade än de tre män vars fall nu gått ända till åtal. Enligt stämningen har de tre gjort målerijobb för byggföretaget under oktober 2020.
I polisförhör beskrivs bland annat usla boendeförhållanden, att de fått sova på golvet och haft dåliga möjligheter att laga mat. Men i rättegångssalen är fokus på långa arbetsdagar och att de över huvud taget inte fått lön för arbetet, trots löften om en viss summa för varje lägenhet.
– Nej, inte en krona, svarar den första av dem på om han fick någon lön.
– Jag fick absolut ingenting, svarar nästa man på motsvarande fråga.
Den tredje personen sammanfattar sin känsla när han återvände till Stockholm efter att ha gett upp om betalning:
– Jag var ledsen efter att ha jobbat en månad och inte ha fått pengar.
”De har inte jobbat för bolaget”
Enligt åtalet anlitade byggföretagaren männen utan att någonsin ha för avsikt att betala för deras arbete. Vidare hävdas att han har utnyttjat deras svåra situation. Männen var relativt nyanlända i Sverige, kunde inte språket och beskriver att de var i stort behov av arbete.
När byggföretagaren hörs på tisdagsförmiddagen, rättegångens andra dag, nekar han till brott, faktiskt till att alls ha anställt de tre männen.
– De har inte jobbat för bolaget, säger han.
Han uppger att en arbetsledare som jobbat för honom tycks ha anlitat dem på eget bevåg, men att det i så fall inte var på uppdrag av företaget.
Åklagaren läser upp sms som skickats mellan två av männen och den åtalade, där de frågar efter lön för arbete de gjort för honom. Bygg-vd:n säger sig inte veta varför de hör av sig till honom. Han minns inte heller varför en av dem sms:ar om att plockas upp i hans bil.
Åtalad för övergrepp i rättssak
Utöver människoexploatering är mannen åtalad för övergrepp i rättssak, ett brott som ger minst sex månaders fängelse. Åklagaren Patrick Sonevang menar att straffvärdet i det här fallet ligger något högre.
Det handlar om ett drygt 50 minuter långt inspelat samtal som spelades upp i rätten på måndagsförmiddagen.
– Sådana som dig äter jag till frukost på morgonen, förstår du det, säger byggföretagaren i samtalet till ett fackligt ombud för SAC utanför Arbetsdomstolen, där de just haft överläggningar.
Samtalet sjuder av okvädesord och förolämpningar, frågor och påståenden om mannens privatliv, påståenden om att han står i personlig skuld till byggföretagaren och krav på att han ska lämna över sin bilnyckel.
I slutet pratar företagaren om att det inte vore bra om den fackliga företrädaren fick en pistol i munnen när hans fru ser på.
– Det var fel ordval, säger han om samtalet i rättssalen.
Men han nekar till brott och säger att samtalet inte varit till för att hämnas eller hota, att han känt sig pressad av facket och varit frustrerad över deras metoder. Bland annat håller han dem ansvariga för tidningsartiklar som skrivits om företaget och menar att uppgifterna inte stämmer.