I slutet av 2024 briserade en mindre bomb. Den skapade ett inbördeskrig i rörelsen som kommit att kallas för Make America Great Again.

En rörelse som bygger på en romantiserad bild av ett förgånget USA – kryptiskt beläget i ett ”förr i tiden” som både verkar vara 1950-talet och någon gång på 1800-talet – som ska återupprättas och återskapas.

Det är kanske att ta i att kalla MAGA för en social rörelse i sig, men vad vi ser nu är en tendens som påminner om det som sociala rörelser har genomgått.

Vad är det egentligen som hänt? Jo, Trumps nya högra hand Elon Musk, som bland annat kommer att ansvara för en utredning om att krympa statsapparaten, har sagt att det är viktigt med arbetskraftsinvandring till USA.

Rent konkret stödjer han det så kallade H-1B-visumet för personer med specialistkompetenser. Detta då för att USA:s tech-industri anser sig vara i behov av den här typen av invandring, Trump har även han ändrat åsikt i frågan och är nu för H-1B, vilket han tidigare varit emot.

Detta upprör stora delar av alla som röstat på Trump i en stark övertygelse om att jobben kommer att gå till infödda amerikaner. Den här protektionismen är inte kommen ur ingenstans. 

Inga fornstora dagar

I USA:s variant av Draknästet, kallat Shark Tank, har hugade entreprenörers stora selling point de senaste åren varit att deras produktion endast sker i USA. Detta har blivit en genomgående tråd i MAGA-retoriken: Att allt ska produceras i USA, av vita infödda invånare.

Därför har också Trump gått ut med handelstariffer som kommer att göra det dyrare att importera, med tanken att allt ska produceras inrikes.

Handelstariffer som ekonomiska bedömare säger kommer att leda till högre priser på till exempel matvaror – först av importerna, sedan av att den inhemska produktionen kommer bli dyrare än import från låglöneländer.

Vad som nu har hänt inom MAGA är en uppvisning av att argumentet ”folk röstade på Trump på grund av ekonomin” är svagt. Det är rätt tydligt att delar av rörelsen har röstat på Trump för rasismen. 

Vad de kommer att få är ett land som drivs som ett företag, inte ett land som återupprättar fornstora dagar med en illusion av en samlad nationell identitet.

För det är vad vi ser här, ett utslag av en kulturell föreställning om vem som är amerikan och inte.

Reagan använde HIV som slagträ

Konstnären David Wojnarowicz beskrev det här redan 1989 i texten Post Cards from America: X-rays from Hell.

Hans exempel var hur Ronald Reagan använde hiv-positiva som ett slagträ i en kamp för att framställa USA som en etnonation (en stat, ett folk) i stället för en statsnation (staten som enande faktor).

Detta får mig att tänka på en text från 1995 av sociologen Joshua Gamson, Must Identity Movements Self-Destruct? A Queer Dilemma.

I texten pekar Gamson på hur sociala rörelser har en tendens att förr eller senare självdestruera.

Fokuset för Gamson är hur rörelser förhåller sig till identitetsbegrepp, och vad som händer när det blir en konflikt om vilka som ska ingå i den.

För Gamson var det aktuella ämnet om bisexuella och transpersoner skulle inkluderas i den homosexuella frihetskampen eller inte.

Självdestruerande effekt

Detta är en fråga som än i dag är aktuell. Vi har sett ett annat exempel på detta de senaste åren, i kvinnorörelsens interna strider kring transkvinnors inkludering.

Det här är också varför vi behöver prata om spektrum istället för rörelser, eftersom det med tiden framträder målkonflikter och spänningar mellan olika grupper inom rörelsen.

Gamson såg två linjer: En bygger på att identiteten är en utgångspunkt för sociala rörelser för att knyta kampen till de gemensamma erfarenheterna. Den andra linjen fokuserar på enskilda sakfrågor, till exempel externa maktfaktorer och dess konsekvenser. Sedan landar Gamson i att bägge sidor har sina poänger.

Slutsatsen blir att fixerade identiteter är en utgångspunkt för både förtryck och politisk makt. Den centrala frågan är vilka som inkluderas i den eller inte.

Identitetnära rörelser kollapsar

En större grupp har större möjligheter att formera sig, men expansionen riskerar att späda ut kampen tills den blir innehållslös. Det självdestruerande kommer i att sidorna tenderar att inte se varandras poänger och istället försjunker i ett skyttegravskrig.

Ett sådant skyttegravskrig ser vi nu i MAGA, eller i alla fall upptrappningen till det.

Här är den centrala frågan: Vem ska inkluderas i den nationella identitet som Trumps projekt bygger på?

För de mer rasistiska krafterna inom MAGA handlar kampen just om nationell identitet. Gränserna ska stängas åt alla håll, jobb ska gå till dem som redan bor i USA och all produktion ska ske i landet av dess invånare.

För Trump och Musk handlar det snarare om vem som passar in i deras bild av en lyckad ekonomiskt styrd nation. 

Draget till sin spets kan detta sägas även förklara varför begreppet liberalkonservativ är en oxymoron, (ny)liberaler och konservativa har helt enkelt oförenliga bevekelsegrunder när det kommer till kritan.

En läxa som även svenska väljare bör ta till sig.