KOMMENTAR. En ung kvinna anländer till Italien, där hon ska gå i kloster.

Hon möter en främmande värld, och presenteras för en märklig och lite fientlig nunna, och en annan syster frigjord och lite för glamorös. Efter ett tag visar det sig att hon är gravid, trots att hon tror sig vara obefläckad. 

Detta är handlingen i Immaculate. Det är också handlingen i The First Omen.

Man kan tänka sig att de respektive regissörerna inte direkt jublade när de fick se varandras filmer, med förvirrande lika upplägg. Men båda två är spännande inslag i en genre som brukar kallas nunsploitation. 

Stränga regler, hemliga ritualer och dolda strukturer: Ett kloster är en perfekt värld att projicera mystik och spänning på.

Sploitation suffixet syftar till “exploitation”, och exploitation-genren handlar om att med låg budget skapa något som provocerar rådande samhällsnormer i syfte att tjäna pengar. 

Genrens rötter sträcker sig tillbaka till Benjamin Christensen svenska stumfilm Häxan men det var på 70-talet som nunsploitation-genren fann sin form, med filmer som The Devils från 1971 och Killer Nun från 1979.

Då räckte det långt med att tillskriva nunnorna ogudaktiga egenskaper för att kittla publiken. 

Anita Ekberg i Killer Nun

Anita Ekberg som syster Gertrude i Killer Nun från 1979 drivs in i galenskap och morfinberoende på ett sjukhus där hon arbetar och där patienter snart börjar dö under mystiska omständigheter. 

Filmen är löst baserad på verkliga händelser i ett belgiskt kloster där en nunna som hette Cecile Bombeek –  efter att ha opererat bort en tumör på hjärnan – började göra lesbiska närmanden på andra systrar, stjäla patienters pengar och till slut tog död på minst tre diabetiska patienter med insulin-överdoser. 

I dag, efter otaliga pedofilskandaler inom kyrkan, är det få som förknippar katolicismen med dygd och moral.

En nunna som ligger, knarkar, till och med mördar är ingenting som chockerar en modern publik. 

De nyare nunsploitationfilmerna rör sig ofta runt kvinnor som söker sig till ett liv i jesu tjänst på grund av en heligt kallelse, bara för att upptäcka att världen är minst lika rutten bakom murarna. 

I nunneklostrets hemliga värld är en värld dit  de flesta män inte tillträde. Inget gäckar mäns fantasier så mycket som zoner där man inte är välkomna och exploitationfilmer har en fascination för sådant som kvinnofängelser och kvinnliga gatugäng. 

Regisserades av heteromän

Då nunsploitation-filmer ofta regisserades av heterosexuella män, handlade de fantasierna ofta om uppdämd sexualitet, lesbianism och hemlig erotik bland de till synes kyska kvinnorna. 

De nyare inslagen i genren blinkar ofta åt samma håll men har ett mer problematiserande anslag.

The First Omen är regisserad av Arkasha Stevenson, en av få kvinnor som tagit sig an genren, och den är mindre fokuserad på guppande bröst i nunnedok än många av sina genrekollegor. Till en början visar den upp mer av lockelserna med att som kvinna gå i kloster, till exempel systerskapet. 

Det lyser igenom även i underbara komedin The Little Hours (2017) – baserad på berättelser ur Decamerone – där nunnorna är ett rätt elakt tjejgäng som svär, knullar trädgårdsmästare, dansar nakna i skogen och spöar bönder på byn. 

Manipulativ nepo-baby

Paul Verhoevens Benedetta från 2021 har även den verklighetsbakgrund och handlar om Benedetta Carlini, som på 1600-talet hävdade att hon upplevde av ekstatiska visioner av Jesus och jungfru Maria, tog sig en lesbisk älskarinna samt dog och återuppstod innan hon fänglsades fram till sin död.

Verhoeven tar inte ställning till om Benedetta var en sann profet eller en kaotisk manipulativ nepo-baby men berättar historien från hennes perspektiv.

Medan sadistiska syster Gertrude genom Killer Nun utmålas som filmens skurk är Benedetta en syndande hjältinna som vägrar att kompromissa med den hycklande, giriga kyrkan. För den nya vågens nunsploitation-filmer handlar om kvinnors underordning, om reproduktivt tvång om att bryta sig fri. 

Onda, gravida och kåta

Onda nunnor, gravida nunnor, kåta nunnor, satanistiska nunnor. I neo-nunsploitations innersta rum hittar man patriarkatet. Det är män som har infekterat klostret med profana idéer och anspråk på kvinnors kroppar, själar och avkommor.

Utöver de närmast identiska första akterna som Immaculate och The First Omen delar, har båda teman som handlar om att tvingas av män att bära barn som en (o)helig plikt.

I St. Agatha från 2018 visar det sig att det brutala klostret som håller unga gravida kvinnor fångna inte är kristet över huvud taget, utan en lukrativ traffickingverksamhet som döljer sig bakom glasmålningar och krucifix. 

När nyförlösta Mary – som hållits fången, hjärntvättats och torterats – ser sitt barn stulet av en av sina plågosystrar, fattar hon tag i navelsträngen och stryper henne med den. 

Ett mer handfast sätt att ta tillbaka kontrollen över sin fertilitet får man leta efter. 

Handlar om att berövas sin kropp

Både The First Omen och Immaculate handlar om att berövas sin kropp av män som ser kvinnor som kuvöser. Det är ett dagsaktuellt ämne även utanför italienska kloster, i det USA som båda filmerna kommer ifrån.

När Immaculate hade premiär utlöste den en helt makalöst bisarr debatt om huruvida Sydney Sweeneys bröst var en motvikt till woke. Den debatten dog lite när filmen visade sig ha ett rätt woke tema och en odelat positiv syn på abort.

I en recension i Catholic Review kallas filmen “ett vidrigt stycke skräck-dynga”. 

Än finns det krut kvar i nunsploitation-genren!