Karina Cubilla: LO-kongress 2024 – här är fem saker att hålla koll på

1 Vad händer efter Pim van Dorpel?

Med mindre än ett dygn till kongresstart drog valberedningens förslag till ny ordförande, Pim van Dorpel, tillbaka sin kandidatur. Hur blir det nu? Givetvis är det angeläget vem som får chans att leda LO-kolossen kommande kongressperiod.
Frågan är från vilket förbund som valberedningen ska hämta en ny kandidat? Spännande timmar väntar.

IF Metalls Veli-Pekka Säikkälä föreslås i alla händelser till avtalssekreterare. En veteran som redan inför eventuell flytt till ”borgen” flaggat för att att man behöver se över den återhållsamma lönepolitik i den ekonomiskt tuffa tiden som varit.

Veli-Pekka Säikkälä är också tveksam till lagstiftad arbetstidsförkortning, något som kan vara honom till last om kongressen väljer en annan riktning.

Till första vice ordförande föreslås Elektrikernas Louise Olsson och till andra vice föreslås Kommunals Jessica Leiding. En balanserad mix som kan komma att påverkas beroende på vem som föreslås som ordförande.

Vi kan ännu en gång konstatera inom den fackliga sfären gäller den gamla klyschan att inget är klart förrän det är klart.

2 Blir det någon arbetstidsförkortning? 

Ingen har väl missat diskussionerna kring kortare arbetstid? De senaste månaderna har både politiker, fackliga organisationer och debattörer gjort gällande att det faktiskt är dags att jobba mindre. TCO pekar på svårigheterna att få ihop livspusslet, andra på rättighetsperspektivet kring hur vinstkakan fördelas. 

LO-medlemmar har generellt mindre flexibla jobb. De har generellt kortare semester än tjänstemän. Därtill tjänar de mindre och har sämre förutsättningar att förhandla till sig förkortningar, något som är extra kännbart i kvinnodominerade låglöneyrken. 

Har vi råd? Har vi kompetensen? Kritiken från höger och från arbetsgivarorganisationer låter sig inte väntas på. Almega är emot, Företagarnas Benjamin Dousa likaså. Heta debatter har ägt rum i både TV, radio och i spalterna.

Och det är inte med lätt hand förbunden inom LO föreslår lagstiftning. Att denna fråga anses så viktig att man verkar redo att slakta en helig ko är både anmärkningsvärt och intressant. Och alla är inte överens om hur denna förkortning ska gå till så vi kan räkna med tuffa diskussioner och förhandlingar.

Missa inte!

3 Stryper LO stödet till Socialdemokraterna? 

Det är ingen hemlighet att det villkorslösa stöd LO ger Socialdemokraterna sticker i ögonen på många medlemmar. Eller att det finns en utbredd besvikelse bland de samma i vilken politik S fört det senaste decenniet heller, för den delen. 

Kan LO-medlemmarna räkna med en tandvårdsreform? En fungerande sjukförsäkring? En uttalad ambition om full sysselsättning med arbetsmarknadsutbildning och en arbetsförmedling med ambition att sätta människor i arbete? En ekonomisk politik som täcker upp de nedskärningar de själva och deras kollegor får slita ut sig för att täcka upp? 

Kommunal skar ner sitt stöd helt under nuvarande socialdemokratiska partisekreterare Tobias Baudins ledning(!) Hans möjlighet till påverkan har med andra ord inte påverkats avsevärt. Kommer LO gå samma väg? 

4 Blir det krav på kollektivavtal vid offentlig upphandling? 

Ordning och reda ska råda på svensk arbetsmarknad. Det innebär kollektivavtal. 

Att EU-lagstiftning trumfar alla försök att reglera offentlig upphandling har gjort att frågan svalnat. Tills nu. Det våras nämligen för politiska ambitioner bortom dessa ramar. 

”Jag är trött på allt snack om att det inte skulle gå”, säger kommunstyrelsens ordförande i Göteborg Jonas Attenius (S) till Arbetet. Där utmanade de upphandlingsmyndighetens tolkning om kollektivavtal – och gick segrande ur fajten.

Just offentliga medel får väl ändå ses som en bra ände att börja i för att sätta en ny(-gammal) ordning på svensk arbetsmarknad. Ni vet, den där man konkurrerar med kompetens och inte lönedumpning och löntagarna får rätt lön och skydd. Och det vore en tydlig beställning till sitt (s)amverkansparti, inte minst. 

5 Blir det ändrade krav kring fackligt medlemskap? 

Att ha som mål att organisera en tydligt avgränsad grupp har sina fördelar. Det gör det enklare att hålla fokus på rätt frågor och bygger både identitet och kultur. Men tappar facken i styrka när vissa grupper aktivt utesluts?  

Egenföretagaren och elektrikern Emil menar att han som enskild både hade haft nytta av stöd och försäkringar facket erbjuder. Hans medlemsavgift hade kunnat göra nytta i Teslastrejken och en medlem är inte lika benägen att dumpa villkor, säger han till tidningen Elektrikern. Hans förbund vill se en utredning.

Hur ser man bäst till att gäst- och migrantarbetare inte exploateras? Hur får man unga att gå med i facket? 

Ska unga som arbetar i flera branscher kunna teckna ett allmänt LO-medlemskap? Ska arbetare som saknar svenskt personnummer kunna organiseras i LO-förbund? Och nu senast; ska den som driver eget eller är så kallat ”egenanställd” kunna vara medlem i ett LO-förbund? 

Kan medlemskapet komma att urvattnas? Kommer fokus skifta för mycket? Är det ens administrativt möjlig? Den som lever får se!

Två bubblare:

1 Blir det höjda ambitionerna kring opinionsbildning? 

Sekos ordförande Gabriella Lavecchia och planerings- och kommunikationschef Jonas Pettersson skrev en uppmärksammad debattext om att LO måste bestämma sig, orka och satsa på att ta och vinna debatten. 

Deras motion har besvarats av LO-ledningen men det ryktas om en het debatt i frågan.  

2 Blir det en utredning av lönebildningen?

LO-medlemmarna har fått ta för stort ansvar för inflationen. Samtidigt har de rikaste dragit ifrån och alltmer pengar läggs på hög vilket inte stimulerar vare sig ekonomin eller jobbskapandet, tycker bland annat kongressombud från Byggnads.

Det är dags att rusta organisationen för att ta lönefajten, menar de och föreslår att LO utreder lönebildningen. 

Styrelsen har valt att besvara motionen och menar att detta redan görs. Av allt att döma är motionärerna, och gissningsvis en hel del ombud därtill, inte nöjda med svaret. Vad de landar i återstår att se!