Det är ett faktum att näringslivets organisationer och den politiska högern sprungit om den samlade arbetarrörelsen när det gäller påverkan på den allmänna samhällsdebatten och som en effekt av detta även när det gäller den reella samhällsutvecklingen.

Och det är ingen slump.

Det handlar om ett långsiktigt, målmedvetet, strategiskt och tålmodigt arbete som man nu, och i ärlighetens namn de senaste 20 åren, har skördat frukterna och skördar frukterna av.

Trägen höger skördar vinster

Avregleringar av samhällsviktiga verksamheter, privatiseringen och vinsterna i välfärden, jobbskatteavdrag, slopad fastighetsskatt, försämrad a-kassa och sjukförsäkring, för att ta några exempel.

Listan på bestående reformer som direkt resultat av en medveten och uthållig opinionsstrategi, regisserad av Svenskt Näringsliv och dess föregångare, SAF, kan göras lång. Vad är då arbetarrörelsens svar på detta?

Den samlade arbetarrörelsen är nu kanske lika tillbakapressade som den samlade svenska högern var under 1970-talet. Det är nu över 50 år sedan SAF:s, Svenska arbetsgivarföreningens, styrelse antog den numera omtalade strategipromemorian som gick under namnet ”Informationsverksamheten”. 

Detta var startskottet för näringslivets och högerns nu mer än 50-åriga satsning på opinionsbildning och politiskt påverkansarbete. Då handlade det om tidningsutgivning, böcker, skolinformation och den under lång tid uppbyggda kampanjen mot löntagarfonder.

Inte bara en fråga om pengar

Översatt till dagens verklighet om tankesmedjor, poddar, sociala medier, nättidningar och egna kampanjer, minst lika ambitiösa som den mot löntagarfonderna. Det har såklart handlat om stora satsningar rent ekonomiskt. Men det går inte att blunda för resultatet. 

Näringslivet och högern har under lång tid varit bättre på att sätta sina frågor på agendan i förhållande till arbetarrörelsen i de breda politiska frågorna, i frågor som handlar om vilket samhälle vi vill ha. Mycket bra saker görs när det gäller opinionsinsatser från fackföreningsrörelsen, men ofta i frågor som främst berör de egna medlemsgrupperna.

Högerns försprång handlar delvis om ett ekonomiskt övertag men det är långt ifrån hela sanningen. I grunden handlar det om att bestämma sig, sätta ned foten helt enkelt. Om att prioritera. Det handlar om att vara smart och beredd att satsa resurser på att förändra värderingar.

SD – ännu en motståndare

De organiserade intressena avgör vad den politiska striden ska handla om och var energin i form av pengar och resurser kommer finnas. Man brukar ofta prata om att ha det så kallade problemformuleringsprivilegiet, att sätta agendan.

I detta avseende har arbetarrörelsen blivit omsprungna och det kommer ta tid och krävas resurser för att ta tillbaka initiativet. 

Arbetarrörelsen ligger efter i den opinionsbildande strategin i förhållande till den samlade högern i Sverige. Svenskt Näringsliv tillsammans med kapitalister och politiska partier pumpar in pengar i tankesmedjor, studieförbund och andra medier som gör att de kan få ut sin bild av verkligheten och skönmåla sina politiska mål och ambitioner utan att på allvar utmanas av andra idéer.

Nu ska även Sverigedemokraterna och deras olika typer av opinionssatsningar läggas till på listan.  

Behövs mer mod och vilja

Vi inom arbetarrörelsen kan inte avstå från att bemöta denna utveckling. När det gäller idéutveckling och strategisk opinionsbildning för att påverka den allmänna debatten så har vi bland annat tankesmedjorna Katalys, Arenagruppen och Tiden. I dessa verksamheter och i flera andra görs fantastiska insatser för att påverka debatten.

Men det är långt ifrån tillräckligt. Argumenten om att ”det kostar pengar” som någon form av undanflykt för att inte satsa ordentligt håller inte längre. Det finns betydligt större utmaningar, i synnerhet för fackföreningsrörelsen, än brist på kapital. Det handlar om vilja och det handlar om att våga satsa.

Vi ska såklart vara ansvarsfulla med våra medlemmars pengar. Samtidigt kan vi inte stå och titta på när våra medlemmars intressen successivt utmanas och påverkas av politiska beslut i spåren av en framgångsrik opinionsbildning av våra motståndare. 

Vill vi ha ett annat samhälle än vad den borgerliga världsbilden erbjuder så är det nu vi måste våga satsa. Det arbetet kräver en stor och omfattande satsning där LO måste ta huvudrollen.

Därför kommer vi ta denna fråga till LO-kongressen och hoppas på ett brett stöd när det gäller att på allvar ta upp fajten med högern och deras meningsfränder. Det är nu det avgörs vem som ska hålla i taktpinnen de kommande 50 åren.