KOMMENTAR. Sverigedemokraternas propagandamegafon på Youtube, Riks, såldes förra året till en man vid namn Jacob Hagnell, då anställd på partiet. Man skulle nu enligt både hans och Sverigedemokraterna utsaga bli helt självständiga. 

SD skulle enbart vara en ”kund”.

I TV4:s grävande program ”Kalla Faktas” wallraffning ”Under cover i trollfabriken” hör man hur Riksredaktionen ska beställa en opinionsundersökning av företaget Sentio om att riva moskéer. Det är i samband med Jimmie Åkessons utspel om detta under landsdagarna 2023. 

Man försöker mildra frågorna för att så många som möjligt ska svara att man är för. ”Vi vill ju såklart ha ett visst utfall”, säger kanalens ägare. Diskussionen landar i frågan om man ”ska stänga moskéer som sprider extremistiska budskap”. Ordet ”kunna” läggs till för att enkätsvararen inte ska känna att den har agens i frågan.

Programledaren Richard Sörman tycker att man ska ändra frågan ”Känner du oro för islam” till ”känner du någon oro”. För någon oro känner ju de flesta. ”Som man frågar får man svar”, säger tidigare Rikschefen Dick Erixon, idag tredje namn på Sverigedemokraternas lista över kandidater till Europaparlamentet.

I kanalen basunerar man sedan ut budskapet att sex av tio tycker att man ska få stänga moskéer.

Daniel levde som Sverigedemokrat

När Kalla Faktas reporter söker jobb hos SD:s kommunikationschef Jakob Wallerstein får han höra att vägen till en politisk karriär går via Riks. Att bli ett ansikte.

Han lever sedan som Sverigedemokrat under flera månader. Dygnet runt. Jobbar, blir vän med och dricker öl med partiets trupper. Det är en hisnande tanke. Reportern Daniel Andersson borde få exakt alla journalistpriser bara för den insatsen.

Redan vid ansökningstillfället förstår man hur nära banden fortfarande är mellan partiets kommunikationsavdelning och tv-kanal. Samma lokaler. Vidöppna dörrar.

Skärmdump ur ”Kalla Faktas” första avsnitt av ”Undercover i trollfabriken”.

Det ges till och med direktiv om att gömma undan all redaktionens SD-regalia när Expressen ska komma på besök.

När Wallerstein konfronteras med det hela efteråt låtsas han som att alla alltid vetat att Riks är en del av Sverigedemokraterna. Trots att man alltså lät meddela 2023 att partiet inte skulle äga några medier.

Man ljög, helt enkelt.

Riks självständighet mest ett dåligt skådespel

Nästan ingenting i det första avsnittet av Kalla Faktas granskning kommer som en överraskning, bara som ett kvitto. Någon erkänner i förbifarten att han har sjuttio olika sociala medier-konton. 

Vi som har varit med ett tag har kunnat räkna ut det mesta på egen hand. Sett representanter för SD och deras profilerade hjälpredor få orimligt många likes på alldeles för kort tid vid minsta replik de skrev i valrörelsen. 

Politiska sägningar som på ingen tid alls upprepas av för många papegojkonton. Eller den massiva våg av hatkommentarer som i månader härjade på Twitter för att plötsligt dö dagarna efter valet 2022.

Förment obundna nätrörelser för rasande bensinuppror som tynade bort vid valsegern trots att inget alls förändrats. Enorma Facebookgrupper som står upp för Peter Springare, som blir Sanningen – som är relativ. Med ett enda budskap som pumpar. Allt är invandrarnas fel.

Att Riks fortfarande är en del av partiets propagandaapparat överraskar inte heller. Det var mest ett uselt skådespel.

Trollkonton kan ha påverkat Amber Heards rättegång

I podcasten “Who Trolled Amber?” försöker journalisten Alexi Mostrous förstå hur opinionen kunde svänga så hårt under rättegången mellan Amber Heard och Johnny Depp. 

Han ser spår av ett liknande påverkansarbete med botkonton på sociala medier som aggressivt svärmar en fråga, i det fallet Johnny Depps oskuld. Får upp den i relevans. Skapar osäkerhet om verkligheten både hos de oinsatta och hos meningsmotståndare. 

Mostrous ser hur liknande strategier används vid rysk desinformation och propaganda. 

Det tycks vara därifrån Wallerstein hämtat sin strategi och sedan dragit den genom ett flashbackforums-filter. Från den putinistiska devisen att ”ingenting är sant men allting är möjligt” författaren Peter Pomerantsev beskriver i sin utmärkta bok med samma namn. Läs den.

Hans reportage visar hur det ryska folket hålls fångna i ett skentillstånd mellan demokrati och diktatur. Där frihet och fångenskap blir samma sak i den ryska nationalismens namn.

Alla är fria men vem som helst kan fängslas när som helst utan att veta varför.

En surrealistisk verklighet där propaganda och nyheter bakas ihop. Ett system förädlat av Putins PR-strateg, Vladislav Surkov, kallad demiurgen från Kreml.

Det är så demokratier dör

I boken ”How Democracies Die” skriver författarna att demokratin inte lägre dör i väpnad revolution, utan av att man låter dess institutioner vittra sönder inifrån. Genom att hålla medborgarna i en ständig känsla av att det inte finns någon sanning så kan också precis allt vara sant. Så även en uppenbar lögn.

Man håller oss livrädda för yttre hot. Pumpar ut klickvänliga klipp från Riks med högt tonläge mot dem, främst kvinnor, som inte gör som Sverigedemokraterna säger. Annie Lööf, Magdalena Andersson, Jonna Sima.

Kvinnorna som jobbar på Riks då? De är där för att femtioåriga män gillar att titta på unga tjejer som säger sverigevänliga budskap – förklarar Wallerstein. Då vågar de säga samma sak till sina fruar.

När Sverigedemokraternas kommunikationschef konfronteras med att en högerextrem terrorist velat mörda Centerpartiets tidigare partiledare Annie Lööf, och att de innan i sina kanaler upprepat förmedlat att hon är en landsförrädare, tycker han inte att det är annorlunda än att SD kallats nazister.

Att partiet grundades av ett antal profilerade personer i den svenska vit makt-rörelsen, flera öppna nazister, är ett faktum inte ens de själva kunnat bortse från i sitt oavslutade vitboksprojekt.

Inne på Riksredaktionen ropar Jacob Hagnell: ”Jag ställer den klassiska frågan. Vad har det här med invandring att göra?” Det finns nämligen bara en enda nyhetsvinkel på Riks.

Och. Ingen. Alls. Tar. Ansvar.

Då är det lätt att upplösa demokratins spelregler. Att låta rättsstaten tyna bort.

Jakob Wallerstein blandar ihop åsikt och sanning

”Det är inte desinformation om vi tycker att det är sant” säger Wallerstein som försvar för att hans trollkontokör sjunger ut att Magdalena Anderssons socialdemokrater förstört Sverige. ”Jag tycker ju att det är så”. 

Surkov kunde inte sagt det bättre.

Man ska känna en oro i magen om man kritiserar eller står i vägen för Sverigedemokraterna. Vad som helst kan drabba en i en värld där ingenting är sant men allt är möjligt. Smutskastning i propagandakanalerna. Ett plötsligt drev. Hot. Hat.

För ”vad är egentligen sanning?”, som programledaren Richard Sörman utbrister gymnasiefilosofiskt i sin studio när han tröstar Wallerstein under krishanteringen av ”Kalla Faktas” kommande granskning.

Och lögnerna kan på så vis bara fortsätta.

SD hängde ut oskyldig

I samma veva som den desperata krishanteringen tog fart hade Wallerstein i sin valkampanj till Europaparlamentet hängt ut en man som försökt förhindra ett knivdåd i Kista galleria som ”stökig invandrare”. Ett övertramp som i alla rimliga partier resulterat i avsked.

Inte i SD.

”Vem ska stämma oss?” sa i stället kommunikationschefen när han kaxigt visade upp sin kampanj för TT.

Filmen hade man plockat från internet och tagit ur kontext. Det eventuella lidandet och konsekvenserna för den enskilda helt oskyldiga medborgare man hängt ut struntade man i. Det är så Jimmie Åkessons rövargäng kommer att behandla även resten av Sverige.

För sanningen är i Sverigedemokraternas värld just mycket relativ. Den innehåller i stället tydliga spår av Alexander Bardsk kvasifilosofi – hans orerande är i särklass mest populärt på Riks.

Perfekt performancevrål

Tyvärr har det nog gått så långt att få i den rasande massa som Sverigedemokraterna blåser – alltså deras egna fans – kommer bry sig om ”Kalla Faktas” avslöjande. Resistensen är för stor. Biasen för långt gången.

De kommer också vara uppbackade av hundratals konton som heter allt från ”Viking88” till ”Lillmaja” till ”Filosofisen_adolf”, alla predikandes mantrat att en enda medarbetare på Sveavägen 68 faktiskt också blev påkommen med att ha ett enda trollkonto – år 2017. Han fick byta jobb.

Det uppiskade sossehatet väger tungt i den andra vågskålen mot en mångårig och för samhället rätt meningslös men skadlig Sverigedemokratisk lekstuga till propagandastrategi, som kostat skattebetalarna stora belopp.

För några dagar sedan skrev min kollega Daniel Swedin om hur det uppdagats att 25 procent av skattemedlen som utgör partistödet till Sverigedemokraternas kommunala verksamhet i stället slussas rakt in i partitoppens ficka – och vidare till Wallersteins kommunikationsapparat.

I ”Kalla Fakta”-klipp från Riksstudion ser vi hur populistiska Örebropartiets narcissistiske envåldshärskare Marcus Allard, medarbetare på Riks, likt ett förvuxet barn bankar på små högar av modellera han byggt, samtidigt som han vrålar om annat slöseri av skattemedel än det han själv håller på med. 

Ett så perfekt modernt performancevrål över vår surrealistiska Tidötid att man förvånas att ingen Sverigedemokrat velat förbjuda det än.