Äntligen budgettider, Sveriges enda säkra vårtecken. Efter en kakafoni av diskussioner och testballonger får vi se vilken riktning regeringen väljer. Siffror svart på vitt vad som ska till och vad som får stå tillbaka. 

Finansministern, moderaten Elisabeth Svantesson lovade i Svenska Dagbladet att fokusera på tillväxten och lägre inkomstskatt. Lite plåster på såren för att ha lämnat hushållen vind för våg med dyr mat, höjda hyror och, till bankernas stora förtjusning, höga räntor. 

Flygbolagen viktigare än skolan

Och trots Liberalernas desperata försök att verka insikts- och ångerfulla kring den vanskötsel och ideologiska haveri som drabbat skolan blir det nu dubbelt så mycket pengar till flyget. 

Ja, du läste rätt. Flygbolagen får en miljard av den moderatledda regering som, sedan de klev in på finansdepartementet, mest ägnat sig åt att vänta ut inflationen. Skolan får nöja sig med en halv miljard.  

Utslaget på 290 kommuner är det långt ifrån nog för att täcka upp för de tioprocentiga kostnadsökningar inflationen inneburit. En fis i rymden, för att tala klarspråk. 

Näringslivet är också förbannade. De läser siffrorna som defensiva och företagsfientliga. De fräser ilsket mot finansministern som inte bara lovat välfärd utan också kostnadslättnader för företag. Det blev inget av det. 

Kriminalvården inte imponerade

Utöver flyget var det kriminalvården som fick mycket pengar; 1,4 miljarder till fängelser och häkten. Som del av Tidöavtalet ska fler fängslas och straffen förlängas. En förändring som innebär både risker och ansträngningar på kriminalvårdens personal, något Sekotidningen rapporterat om. 

Ilskna och besvikna röster finns det gott om. Socialdemokratiska riksdagsledamoten Teresa Carvalho håller inte igen när hon ilsket konstaterar att Ulf Kristerssons och Elisabeth Svantessons politik och budget inte rår på den råa gängkriminalitet som drabbar både människor, verksamheter och näringar i Sverige. 

Carvalho är inte främmande för fler och längre straff men menar på att Tidöregeringen nöjer sig med förvaring och brister i rehabilitering. Hon målar genom detta konstaterande upp det “både och”-tänk som i kriminalpolitiken är den största skiljelinjen mellan regering och opposition; ansvarsbördan och huruvida den ligger på samhället eller individen. 

Carvalho och Redar kräver mer

En annan socialdemokratisk riksdagsledamot som också spänt bågen är Lawen Redar. Med sin stränga, om än insiktsfulla sammanställning har hon skickat vidare ett stort beting till Socialdemokraternas ekonomisk-politiska taleperson. 

Redar har, likt Carvalho, uttryckt sig både kritiskt och uppfordrande i media. Den sammanställning Lawen Redars arbetsgrupp presenterat på integrationsområdet har fått stor uppmärksamhet. Med formuleringar som ”samhället kommer att behöva genomföra insatser vi tidigare inte gjort, i en skala vi tidigare inte sett” är förväntningarna skyhöga. Pressen likaså. 

Inom två veckor kommer Socialdemokraterna att presentera sin skuggbudget. Det gör man inte bara i skuggan av en ekonomisk kris, en samtid präglad av krig och en samlad höger utan något som helst intresse att rädda det gemensamma. 

S trovärdighet på spel

Magdalena Andersson blev vald till partiledare på löftet att göra allt för att bryta segregationen. Men vad innebär “allt”? Ska man låna eller ska man hålla i stålarna och arbeta med det man har? Svaret måste vara ”både och”. Både beskattning och stopp för vinster i välfärden men också lån. Det kommer aldrig gå annars. 

I riksdagsdebatterna har Socialdemokraternas ekonomisk-politiska talesperson Mikael Damberg hittat tillbaka till en vänsterretorik som var svår att ta till under tiden som statsråd. Ljusglimtar som både attackerar högerpolitik och lovar mer till fler. 

För allt fler svenskar oroar sig för framtiden och unga tappar tron till politiken. Sittande regering presenterar inte en enda siffra som syftar till att möta den oron. 

Med en passiv regering, ett ilsket näringsliv och ett skriande behov av politik och pengar har Socialdemokraterna ett gyllene tillfälle att motbevisa de som tvivlar på dem. Insikterna finns där, konfliktytan likaså. 

Upp till kamp, Damberg. Retoriken sitter. Nu ska bara siffrorna ner på pränt. Kvalen som följer om småduttandet ska fortsätta är betydligt värre än att torska prestigefrågan om det finanspolitiska ramverket.