I går presenterade finansminister Elisabeth Svantesson (M) vårbudgeten. Trots den pågående krisen för svensk välfärd så får svensk skola nästan ingenting. Stålbadet ska fortsätta. 

Kostnaderna skenar och nästan överallt måste kommunerna skära ned. I Malmö kommun har grundskoleförvaltningen lagt ett köpstopp och i Strängnäs sägs elevassistenter upp. Eleverna glöms bort och prioriteras ner. Fokuset är inte längre lärande utan allt kretsar kring pengarna. 

Förutsättningarna för kommunerna att ge alla elever den skola de förtjänar är långt ifrån optimala. Och det beror på att en majoritet av våra politiker tycker att friskolorna – helt oavsett konjunktur – ska ha en gräddfil.

Kommunerna förblöder

För varje elev som byter från den kommunala skolan till en friskola förlorar kommunen pengar. Kostnaderna minskar dock inte. Antalet lärare och klassrum förblir densamma även med tomma elevplatser.

Samtidigt som det är i kris i den svenska välfärden rinner miljonbelopp ut till friskolor som inte behöver presentera vilka behov de har. När den kommunala skolan behöver mer pengar för höjda lokalkostnader får friskolorna automatiskt ta del av pengarna också. 

Lagstiftningen är tydlig. Kommunala skolor och friskolor ska få samma ersättning per elev. Om den kommunala friskolan gått med underskott ska friskolorna kompenseras – oavsett hur friskolan ekonomi ser ut. 

Om skattepengarna går till eleverna eller vinst spelar ingen som helst roll. Det är bara de kommunala skolorna som måste presentera sina behov och visa vad pengarna ska gå till.

Skolpolitiker tvingas till kreativitet

När miljoner blöder ur den kommunala budgeten till friskolor tvingas kommunpolitikerna bli kreativa. De måste hitta nya lösningar som inte alltid går hand i hand med lagen. 

I Göteborg har kommunledningen gått fram med en ny lösning. Kommunens skolor kommer få pengar för att täcka upp för extra kostnader som tillkommit. För att friskolorna ska få ta del av pengarna måste de precis som de kommunala skolorna visa att de har ett behov. Även om det kan kännas självklart så går det emot lagen.  

Göteborg är långt ifrån den enda kommunen som tvingats tänka i liknande banor. Kreativiteten flödar runt om i Sveriges kommunledningar. 

Kommunen får ingen insyn i var pengarna går men ändå förväntas de hosta upp miljoner. Med den fria etableringsrätten har kommunen inte heller någon rätt att säga emot när en ny skola kommer och knackar på. Det är bara att tacka och bocka.

Lagen behöver ändras

Ett tydligt budskap målas upp. Sveriges kommuner är trötta på att behöva anpassa sig efter friskolor som river upp den kommunala skolan. De är trötta på att ständigt hålla hårt i pengarna när behoven är stora och miljoner rinner i väg. 

V-ledaren Nooshi Dadgostar står med kommunpolitikerna i sin kamp för en bättre skola. Hon uppmanar andra kommuner att följa efter Göteborg och att lagen måste ändras om den är ett hinder. Hon har helt rätt. Vi kan inte ha ett skolsystem som tvingar kommunpolitiker att bryta mot lagen för att kunna bedriva sin skolverksamhet. 

Lågkonjunkturen tvingar skolpolitikerna att bli aktivister. Det räcker inte längre med att lägga budgetar och hålla fina tal i kommunfullmäktige. Snart ser vi landets kommunalråd sittstrejka utanför riksdagen.