Ett av mina starkaste tv-minnen från barndomen är hur en skugga med förvrängd röst berättar om hur det är att jobba på klädbutiken Zara. Intervjun har stannat med mig sedan dess. 

Över ett decennium efter att barnprogrammet ”Rea” gjorde ett inslag om Zaras  arbetsförhållanden släpper Aftonbladet ett reportage där de intervjuat 39 anställda och före detta anställda på företaget. De vittnar om allt det jag minns från min barndom. Men det har blivit ännu värre.

Företaget fuskar med löner, tillåter inte semester, sliter ut sina arbetare och använder sig av skrämseltaktiker. De anställda tvingas fylla i sina timrapporter med blyertspenna. Cheferna tar sedan fram suddgummit. 

Zaras dåliga arbetsmiljö är inget nytt

Flera berättar om hur de regelbundet gråter under arbetstid. Hur det är den sämsta arbetsplats de någonsin varit på. Rädslan för att gå emot cheferna så stor att ingen vågar gå ut med sitt namn eller bild. 

Att arbetsmiljön på Zara butikerna är fruktansvärda är inget nytt. Flera rapporter och vittnesmål har kommit under ett decennium. Viskningar mellan vänner har fört fram ordet. Många av oss har varit medvetna om det i flera år. Inte minst de anställda.

2022 vann fackklubben på en Zarabutik LO:s pris för årets fackliga hjältedåd. De tog kampen för en bättre arbetsplats när de upplevde brister i bemanningen och schemaläggningen. De tog kampen för arbetsmiljön och såg till att chefernas agerande inte gick obemärkt förbi. 

Dags för organisering

”Tvivla inte på er själva, tro på förändring och ta kampen!”, är uppmaningen de skickade med efter att de tagit emot priset. 

Samtidigt har antalet personer som är medlemmar i ett fackförbund minskat.

LO visar i sin egen rapport hur antalet medlemmar minskat stadigt sedan mitten av 90-talet. Organiseringsgraden är som lägst bland unga. Inom handeln är det många just unga som arbetar. 

När vi får höra om arbetsplatser som Zarabutikerna lyser behovet av organisering extra klart. Vikten av att inte tillåta varandra att glömma eller acceptera. 

Som barn bestämde jag mig för att butikskedjan Zara inte var något jag kunde stötta och gjorde det enda jag då kunde komma på. Jag bestämde mig för att aldrig handla där. 

En sak som blir tydlig nu är att min bojkott har lett till absolut nada. Lösningen kommer alltid att vara organisering.