De rödgröna partierna S, V och MP:s gemensamma utspel i går var intressant.

Det blottade katastrofala nedskärningar inom svensk sjukvård under SD:s och Kristerssons ledning.

Enligt tillsynsmyndigheten IVO kan vårdsäkerheten i dag inte längre garanteras. IVO larmar om patienter som inte får tillräckligt med mat, vatten eller ens hjälp att gå på toa.

På flera ställen hittar IVO tillfällen när läkemedel inte ges i tid, och där patienter på överbelagda sjukhus får slå på grytor och bjällror om de behöver hjälp.

I detta läge tar landets statsminister Ulf Kristersson nu tillbaka sitt löfte om att ingen ytterligare vårdanställd ska behöva sägas upp.

I stället ska fler anställda än någonsin slängas ut. Den vårdpersonal som springer i korridorerna ska tvingas att springa ännu snabbare. Och Kristerssons två veckor gamla löfte har snabbt gått upp i rök.

Då är det självklart att den rödgröna oppositionen måste reagera.

Men gårdagens presskonferens visade också någonting annat.

Det var att Centerpartiet inte var med vid podiet.

Antifacklig politik – nej tack

Var Centern står i dag är en gåta. Enligt en enkätundersökning i DN häromdagen ser fler väljare Sverigedemokraterna som ett borgligt parti än Centerpartiet.

För högerväljare kanske det är nödvändigt.

Forna alliansväljare, främst inom Liberalerna, som inte kan försvara de egna partiernas ideologiska positionsförflyttning till att ingå i en av Europas mer högerextrema styren bankar hellre in högerradikala SD i en halvgullig diminutivform av högerpolitik, kallad ”borgerlighet”.

Det låter inte lika farligt.

För vänsterväljare råder dock ingen tvekan.

Centern är ett tydligt borgerligt parti som drev en kraftigt antifacklig och arbetarfientlig politik under den förra mandatperioden.

I Januariavtalet, det avtal som i januari 2019 ingicks mellan Centern, Socialdemokraterna och Miljöpartiet (och inledningsvis även med Liberalerna) och som bildade ramarna för regeringen Löfvens handlingsutrymme fram till valet 2022, tvingade Centern fram grava försämringar för LO-anslutna.

Arbetsförmedlingen slogs i spillror och coachningen av arbetslösa fördes över till privata företag som fick göra stora vinster.

C värnade privatiseringarna

Den tidigare aviserade förändringen av det antihumana styrprogrammet new public management inom offentlig sektor stoppades och belades på Centerns initiativ i stället med ett förbud mot att föreslå minskade privatiseringar inom vården, eller ens att studera följderna av privatiseringen.

Centern fick också in en hel paragraf där riksdagsledamöter från partier som skrev under januariavtalet förbjöds att ens diskutera vinstuttagen, enligt en censurparagraf som borde vara omöjlig i ett demokratiskt samhälle.

Centerpartiet fick därutöver in att etableringsjobb skulle erbjudas även företag som inte har kollektivavtal, något som allvarligt skulle påverka den svenska modellen. Partiet lade också politiska krav i förhandlingarna om förändringar i las, lagen om anställningsskydd.

Kasta ut Centern

Centern fick också in att marknadshyror skulle införas i nyproduktion, och en rad andra försämringar som alla hade det gemensamma att de prioriterade de privata företagens vinstintressen och slog undan benen för många av landets arbetare.

Förändringarna drabbade klassiska socialdemokratiska grupper som är beroende av ett solidariskt samhälle med utbyggda skyddsnät och många tidigare S-väljare bland de mest utsatta grupperna valde 2022 att i stället lägga sin röst på SD.

Om Socialdemokraterna ska utse SD som huvudmotståndare måste de också skapa en strategi för hur de ska handskas med SD:s främsta valarbetare i arbetarleden, nämligen Centerpartiet.

När kvarnarna nu mals för Socialdemokraternas nya strategi inför valet 2026 måste detta bli tydligt.

Den gemensamma presskonferensen mellan S, V och MP i går var välgörande att se. Kasta ut det borgerliga partiet Centern ur det rödgröna samarbetet. Om Socialdemokraterna och Centern ska försöka enas om en alternativ politik kan det inte ännu en gång ske på LO-anslutnas bekostnad.