Beskedet kom plötsligt.

Mellanstadieläraren Simone Hanses fick en onsdagseftermiddag reda på att hon fick jobba kvar veckan ut. Hon hade redan vecka nio berättat om sin graviditet för chefen. Hon var orolig och nervös.

Vid den här tiden, våren 2022, hade Stockholms stad fortfarande en policy om arbetsförbud för gravida från vecka 20 på grund av covid-19. Simone Hanses ville inte sluta jobba då. Hon och chefen räknade med att regeln skulle ändras, flera andra kommuner hade redan gått i bräschen. I stället fick hon gå hem fem månader tidigare än tänkt.

– Det var jättejobbigt att tvingas bort från en arbetsplats där man är värdesatt och uppskattad, säger Simone Hanses. 

”Frustration och sorg”

 Konsekvenserna blev stora, både känslomässigt och ekonomiskt. 

– Det var en frustration och en sorg som tog flera månader att bearbeta.

Det är graviditetspenning som tillämpas vid arbetsförbud – en ersättning som är betydligt lägre än sjukpenning och föräldrapenning. Simone Hanses förlorade runt 50-60 000 kronor men hade kunnat gå miste om mer. Då hon var gravid under sommaren kunde hon ta ut en del av sin ferielön. 

– Men jag fick lägga om vardagsekonomin ganska rejält. Det blev ingen sommarsemester.

Stämmer staten

Nu stämmer Sveriges Lärare staten. Fackförbundet menar att den låga graviditetspenningen bryter mot EU-rätten och är diskriminerande. Enligt Sveriges Lärare drabbades många medlemmar av arbetsförbudet för gravida under pandemin, vilket lett till att de förlorat tiotusentals kronor. 

Simone Hanses hade föredragit att hon fått andra arbetsuppgifter i stället för att förvisas till graviditetspenningen. Hon anser att man i hennes fall inte heller gjorde den individuella riskbedömning som Arbetsmiljöverket kräver vid arbetsförbud. 

– I riskbedömningen ska man också ta hänsyn till hur orolig den anställde är – och jag var inte orolig, jag ville verkligen jobba.

Olika runt om i landet

Hon tycker det är bra att Sveriges Lärare nu stämmer staten. Dels hoppas hon på ekonomisk kompensation, dels att det ska leda till förändringar i framtiden. 

– Det som gjorde det svårt att acceptera situationen var att kommunerna fick makten att göra som de själva ville, för det såg otroligt olika ut runt om i landet. Jag hade en kompis som jobbade i Lidingö kommun och hon fick jobba fram till vecka 40 – då vattnet gick, säger Simone Hanses.