Tron på demokratin minskar. Tilltron till de folkvalda minskar. Det politiska engagemanget dyker och ”det är töntigt att vara politiskt korrekt”.

Detta är några av huvuddragen i en ny rapport från Ungdomsbarometern som Dagens Nyheter berättade om i veckan.

Enligt Ulrik Hoffman, vd på Ungdomsbarometern, så har unga flyttat sitt fokus mot sådant de själva kan kontrollera: vänskaper, familjeliv, kroppens form, vikten, dieter.

– Det är kanske en mänsklig instinkt att man går tillbaka och prioriterar sin egen krets och familj när det är osäkra tider, säger Tuva Grahnström, 18 år, till DN.

Andel unga som tycker klimat- och miljöfrågan är viktig dyker och allt färre identifierar sig som antirasist eller feminist. Rasistiska och misogyna skämt har också blivit allt vanligare, enligt tonåringarna som DN pratar med.

En bra röv är viktigare än sköna värderingar, så att säga.

Etablissemanget bekräftar fördomen

Sådant här händer inte i ett vakuum. Ledarsidan har tidigare skrivit om hur ungas oro och längtan efter trygghet borde vara en vänsterfråga.

Tiktok-generationen vill ha kollektivavtal, fast anställning och ett förstahandskontrakt. Och de vill inte behöva kalkylera med att bli rånade när de går till fotbollsplanen.

Samtidigt vet vi hur nätets hatgölar i åratal byggt gemenskap kring misstro och misstänkliggöranden. Normaliseringen av högerextrema partier och den allt hårdare retoriken mot invandrare och flyktingar har gjort att vi långsamt vant oss vid att det är fult att vara pk.

Fördomarna har adlats och hittat sin väg in i våra vardagssamtal. Det som förr var ett mummel är nu prat, och i vårt tilltagande klimat av förakt för det som är annorlunda firar reaktionen och rasismen triumfer.

De enda politiska impulser som bekräftas av etablissemanget är snart sagt en känsla av att det går åt helvete och att det är invandrarnas fel. Mycket kan man säga om ungdomen, men den är i alla fall trendkänslig.

Jag tänker på det där när jag läser om Kommunals nya rapport Var kommer du ifrån? Egentligen? om de attityder som bland annat undersköterskor, bussförare, barnskötare och lokalvårdare möter.

Fördomarna har blivit värre

Var tredje som svarat på Kommunals undersökning menar att de negativa attityderna mot människor med utländsk bakgrund blivit värre på tre år. Nästan 14 procent anser att de negativa attityderna blivit värre på det egna jobbet.

Var femte har utsatts för hat eller hot under de senaste två åren.

Utlandsfödda kommunalare – det är 30 procent av medlemmarna – löper större risk att utsättas för trakasserier och mobbing.

Bland medlemmar i Kommunal som är födda i Afrika är sannolikheten 300 procent högre att vara visstidsanställd än om man är född i Norden.

Är man själv född i Sverige men har en eller två föräldrar födda i Afrika löper man en mer än dubbelt så hög risk att inte få tillsvidareanställning.

Kommunalare – ja, samhällsbärare helt enkelt – med utländsk bakgrund har en mycket sämre arbetsvardag. De har sämre anställningar, sämre möjligheter att påverka sitt schema och utsätts oftare för mobbing, hat och hot.

I en annan tid hade en svensk regering vågat talat om det som strukturell diskriminering. De hade talats om att förändra regler, lagar, värderingar och system för att motarbeta den diskrimineringen.

I dag säger de ingenting. De tittat förnöjt ut över Sverige och andas ut. Skatter ska sänkas. Folk ska utvisas. Vad skönt att man inte behöver vara pk längre.