Efter dödsolyckorna – återförstatliga järnvägen nu
Medan många länder återförstatligar sina järnvägsnät efter katastrofala utförsäljningar blundar Sveriges regering för privatiseringens dödsfällor, skriver Arbetets ledarskribent
I går stannade Västtågen i en tyst minut för den lokförare som nyligen omkom i en kollision vid en järnvägsövergång.
Han är inte den ende. De senaste tio åren har mellan 70 och 105 personer dött varje år på svenska järnvägar.
Varje gång påminns vi om den gravt eftersatta järnvägen som följt på de senaste decenniernas förödande privatiseringar av banunderhållet.
2019 gjorde SVT en stor granskning, något som fick regeringen att uppdra åt Trafikverket att åtgärda 180 direkt livsfarliga järnvägsövergångar.
I dag fem år senare är 100 av övergångarna ännu inte färdigställda.
Och här finns ett stort politiskt ansvar.
Förseningarna kostar 5 miljarder
Det går en skarp skiljelinje mellan de rödgröna som vill ha ett återförstatligande av järnvägen – den väg som Norge, Storbritannien och Nya Zeeland har valt efter egna kollapsade privatiseringar – och vår konservativa regering som vill se fortsatta privatiseringar.
Under tiden rasar järnvägen samman, tågen står stilla och järnvägsarbete innebär alltmer en risk för livet.
Fungerande kommunikationer är av grundläggande vikt för ett samhälles existens, både för den enskilde invånaren och för företagen, och för landets ekonomi.
Dagens privatiseringar berikar i stället de privata företag som kontrollerar marknaden men de utarmar både land och invånare.
Vi ser extrema förseningar, inställda avgångar, raserade järnvägsövergångar som aldrig åtgärdas – och järnvägsanställda som riskerar sitt liv under arbetet.
Redan 2014 uppskattade Trafikverket att alla förseningar orsakar 5 miljarder kronor om året i direkta kostnader.
Sedan dess har läget kraftigt förvärrats.
Sverige vinner på återförstatligande
Flera utredningar har därefter ytterligare visat på grava missförhållanden, att privatiseringarna inte skapar några incitament för förbättringar och att företagen som tagit över därmed inte tycker att de tjänar tillräckligt bra på att göra ett bättre jobb.
Utredningar konstaterar också att Trafikverket riskerar att förlora mycket av sin kunskap på området, vilket gör att de privata företagen kan göra lite som de själva vill.
Enligt en rapport från Riksrevisionen år 2020 har också merkostnaderna vid privatiseringar blivit ofantliga. Detta eftersom de privata företagen regelmässigt har saltat sina räkningar till staten, det vill säga till skattebetalarna.
Under den tolvårsperiod Riksrevisionen studerade blev fakturorna i snitt 74 procent dyrare än vad som utlovats.
Utredningarna visar alltså att Sverige definitivt vinner på att återförstatliga järnvägen, både individen och samhället i stort.
De rödgröna vill ha ett återförstatligande. Högern säger tillsammans med marknadsliberala Centerpartiet nej.
SD:s fula tågfint
I somras var frågan senast uppe till omröstning i riksdagen.
Sverigedemokraterna, som länge har pratat om att Sverige måste ha en fungerande järnväg lade en egen motion och skrev: ”Trafikverket bör återta en betydande del av järnvägsunderhållet i egen regi”.
Som de rödgröna, alltså.
Men orden var bara en fasad.
I stället för att som enligt bruklig praxis lägga ned sin röst när SD:s egen motion inte vann – i så fall skulle Socialdemokraternas förslag ha vunnit – så lade SD i stället sina röster på det borgerliga förslaget om fortsatt total privatisering.
Genom denna fint kunde SD fortsätta påstå att de hade en egen linje om förstatligande av järnvägen som alla andra dumma partier inte ville ha.
Och samtidigt tvärtom rösta för en fortsatt kompakt privatisering, utan att skylta för mycket med att de sa ett och röstade något helt annat.
Med detta beslut tog Sveriges riksdag alltså återigen ett beslut som fördärvar svensk järnväg.
Och som fortsätter riskera livet på de anställda.