RECENSION. I dystra tider vänder människan gärna blicken inåt och söker efter anledningar till glädje. SVT Edits nya dokumentär Anal extas erbjuder en ganska bokstavlig ingång.

Manlig njutning i form av prostataorgasm står i fokus i den här dokumentären, där kända profiler och vanliga män pratar öppenhjärtigt om sina erfarenheter av en ännu ganska tabubelagd form av sexuell stimulans. 

När jag förstår att programmet även kommer innehålla en demonstration av prostatamassage på en riktig man inför självaste “Carbonara-paret” Ida och Arvid Stark, griper jag reflexmässigt efter cringekudden och säger “åh nej”, kanske högt eller bara i huvudet. 

Jag är ett levande exempel på den pryda attityd som står i vägen för många mäns utforskande av sin väl dolda g-punkt, antar jag. Dokumentären får mig att skämmas lite över det också vad det lider.

TikTok-duon Tilda Törnqvist och Isa Östling som medverkar förhåller sig inledningsvis fnissigt skeptiska till idén om att göra “det” på en kille.

“Jag hade faktiskt spytt hellre”, säger Östling bestämt med korsade armar och får medhåll. 

Bingo Rimér spekulerar

Fotografen Bingo Rimér spekulerar att killar som vill utforska området kring sin g-punkt riskerar att känna sig ifrågasatta i sin sexualitet, ett tema som löper som en röd tråd genom programmet. 

Analsex som en symbol för dominans och underkastelse, makt och maktlöshet, allt förstås knutet till könsroller, sexuell läggning och förväntningar om vem som styr i och utanför sovrummet.

Men frågorna hanteras med lätt hand och tonen är för det mesta avslappnat humoristisk.

Carbonara-paret Ida och Arvid Stark åker till en kursgård i Skåne för att lära sig mer om prostatamassage och deras storögda entusiasm har sin charm. 

“Det är lite som en scen ur Fifty Shades of Grey”, utbrister Arvid om ett ganska ordinärt rum fyllt av sexleksaker och redskap, där dagsljuset letar sig in genom skira röda gardiner. “Kan det finnas såna här rum ens”, fortsätter han senare med samma oskyldiga häpnad, och spelad eller ej så är den ganska rolig.

När erotikpedagogen Ylva väl tar in en för tittarna ansiktslös man att prostatamassera i en sexgunga, blir det, precis som jag misstänkt, lite mycket för min tidigare nämnda prydhet. 

Hoppas att det ska vara över

Lätt kvidande kisar jag mot skärmen och hoppas att scenerna snart ska vara över. Ida och Arvid ställer sig först chockerade till vad de ska få se, men finner sig snabbt och betraktar det som händer med en sorts godmodig nyfikenhet som jag inte vet om jag avundas dem eller inte. 

Jag är för mycket team mystik för det här, inser jag när Ylva sakligt beskriver vad hon gör med fyra fingrar (mycket glidmedel!) uppförda i mannens darrande, svettiga kropp.

Sexkursen är kanske den mest uppseendeväckande delen av dokumentären men inte den mest intressanta. Intervjuerna är betydligt mer givande. 

Att höra män prata om sin egen njutning på ett rakt och avväpnande sätt känns ovant, och ringar in det motsägelsefulla i att manlig sexualitet i så hög grad representerar driv, makt och kraftfullhet, samtidigt som den i sitt utlopp ofta rynkas på näsan eller skrattas åt. 

Åtminstone när det gäller sådant som onani, porrkonsumtion och sexleksaker.

Social amnesti

Dokumentärens lilla bubbla framstår ju längre programmet går som en social amnesti där det mesta är okej att säga. När kreatören Jimmy Nordin delar med sig av en anekdot om en tandborste (lägg det här pusslet själva) känns det inte fnissigt eller pinsamt utan sympatiskt. 

Tilda Törnqvist reflekterar själv över att hon å ena sidan inte vill skamma en kille som vill ha anal stimulans, och å andra sidan “men vi sitter ju här och garvar åt dem nu, det är klart de inte vågar fråga om ett finger i röven”. 

Emil Renmarker (Love Island) sätter sin tveksamhet i frågan i relation till sin egen heterosexualitet. Tony Irving pratar ledigt om sin versatilitet när det gäller att ge eller ta emot analsex och att en riktig man “vågar acceptera en kuk”.

Mängden perspektiv skapar trots det korta formatet en dynamisk känsla. Intervjuerna varvas med exemplifierande klipp från film, tv, Youtube och TikTok, och sexolog Robert Jacobsson håller en lättsamt pedagogisk analskola. 

Det smärre traumat av att ha fått bevittna en prostatamassage bleknar och dokumentären vaggar in mig i en lite oväntat mysig upplevelse. Det är något rörande med den mänskliga sårbarheten i att beskriva sina sexuella önskningar, öppna för dömande eller hån. 

I den upplevelsen tror jag de flesta människor, oavsett preferenser, kan mötas i tanken.

Skugge pratar om strap-on

När Linda Skugge lyser upp över att berätta om när hon själv inhandlade en strap-on, vandrar mina tankar ofrånkomligen till ett större feministiskt perspektiv. 

Den svenska feminismen har inte varit het på ett tag och verkar dömd att vara hopplöst ute även under det kommande året.

En gång i tiden hade det kanske rasats mot sådana här försök att sätta manlig sexuell njutning i fokus för det allmänna samtalet, men orkar någon nu? Jag tror inte det. 

Möjligen är det inte det aktuella hålet som utgör tomrummet i den krisande manligheten men det kan för all del behöva fyllas ändå. 

Kanske är den här feministiskt lågaktiva tiden helt rätt för män som vill förändra bilden av manlig sexualitet i något avseende. Eller bara kunna prata om sex lite mer öppet. 

Leva lycklig utan fingrad man

Jag ska inte ljuga. Jag hade kunnat leva lycklig utan att någonsin behöva se en man i en gunga bli fingrad av en erotikpedagog.

Jag hade också klarat mig utan jämförelsen mellan anal stimulans och “en riktig italiensk lasagne” som jag nu är livrädd ska leva hyresfritt i mitt huvud till nästa italiensk restaurang-besök. 

I övrigt var dokumentären en underhållande upplevelse som jag nog hoppas ska bli lite av en snackis i januarimörkret.

Något kul behöver vi faktiskt.