KOMMENTAR. På Internet läser vi om en stiftelse, startad 2006 med visionen att, i vår översättning, ”skapa långsiktiga fördelar för samhällen som påverkats av resursverksamheter”.

Stiftelsens hemsida innehåller de i hållbarhetssammanhang alltför ofta förekommande innehållslösa fraserna.

Vi lär känna ”ett dedikerat team av internationella hållbarhetsexperter inom affärssektorn som odlar expertis och kunskap (…) för att höja prestanda, maximera fördelar och lämna samhällen starkare än någonsin tidigare.”
 
Akronymen ESG dyker upp här och där, tre numera ofta förekommande bokstäver som i svensk språkdräkt står för miljö, socialt ansvar och bolagsstyrning.

Vi får veta att ”framgångsrika lokala lösningar kräver nytänkande, flexibilitet och en djup förståelse för den närliggande miljön”, läser om rundabordssamtal om klimatförändringar, biologisk mångfald och hållbar finans.

Svårigheterna att förstå vad stiftelsen mer specifikt ägnar sig åt förvånar inte, det är tyvärr vad vi förväntar oss när hållbarhetsarbete ska redovisas. 

Uppseendeväckande vilka som är bakom

Mer uppseendeväckande är vilka som ligger bakom stiftelsen, vars namn är – det glömde vi nämna – Lundin Foundation.
 
Lundinfamiljen har kritiserats hårt för sina affärer, främst för de som bedrevs i Sudan mellan 1997 och 2003.

Företaget Lundin Oils verksamhet ansågs förvärra inbördeskriget i landet, ett krig som inbegrep tvångsrekryterade barnsoldater, ett stort antal fördrivna och döda samt skändningar av de dödade. 
 
Den väg som företaget hade byggt – en väg som ledde till oljan och skulle vara farbar i alla väder – ska ha använts av den sudanesiska regimens militär för truppförflyttningar, vilket ledde till att ett mycket stort antal människor tvingades fly, att de våldtogs, skadades, dog.

Samtidigt ska företaget ha fortsatt sin oljeutvinning och fått beskydd av regimens militär.

Lundin Foundations hemsida

Vi lämnar Sudan och inbördeskriget, återvänder till Lundin Foundations hemsida, ser att styrelsen består av tidigare och före detta verkställande direktörer i Lundin Mining och Lundin Gold samt tre av den framlidna Lukas Lundins söner.

Någon extern expertis i hållbarhetsfrågor har inte rekryterats till styrelsen. 
 
Stiftelsen ”bedriver ett nära samarbete med våra partners för att integrera hållbarhet i deras företagsstrategier”. I förteckningen över nämnda partners finns namnen på ett flertal olje- och gruvföretag inom Lundinsfären. Ett av dem är Lucara Diamond. 
 
För några år sedan hittade gruvbolaget världens näst största diamant i Botswana. Diamanten fick namnet ”Lesedi La Rona”, vilket betyder ”vårt ljus”.

För oss står diamantindustrin snarare för mörker, ett mörker som bland annat tar sig uttryck i svårt sargade ekosystem och ekonomisk brottslighet. 

Lundin Mining

Ett annat företag som nämns är Lundin Mining, som tidigare ägde koppargruvor i Kongo-Kinshasa och som fått hård kritik för sin verksamhet i landet under tidigt 2010-tal; det talades om folkförflyttningar, om svikna löften rörande utbildning och sjukvård. 
 
En företrädare för Southern Africa Resource Watch uttalade sig för Sveriges Radio om företagets påstådda sociala engagemang, och menade att företaget ”tror att socialt ansvar är ett PR-trick”.

Lundin Mining skulle bland annat, enligt företrädaren, ha påstått att de byggt ett större sjukhus, men det var bara taket som byggts ut.
 
Ytterligare ett av de uppräknade företagen är även det ett Lundinföretag, nämligen Africa Oil. Bolaget blev känt då journalisterna Johan Persson och Martin Schibbye försökte granska dess verksamhet i Etiopien, detta efter rapporter om Africa Oils koppling till brutala övergrepp på lokalbefolkningen.

För journalisternas del resulterade granskningen i 438 dagar i det ökända Kalitifängelset.

Lundin Energy saknas på listan

Ett företag verkar saknas på listan över samarbetspartners, nämligen Lundin Oil, eller Lundin Energy, det namn företaget bytte till 2020.

Vi gör några sökningar på Internet och läser att bolaget återigen bytt namn, nu heter det Orrön Energy. Vi kan inte låta bli att tänka på Carema, som efter blöjskandalen tog det mindre vinster-i-välfärden-belastade namnet Vardaga.
 
Den lukrativa oljeverksamheten har Orrön Energy gjort sig av med, får vi veta, och satsar istället på produktion av förnybar el.

Hedervärt, kan tyckas, men föreningen Swedwatch anser att affären bara var ett sätt att flytta företagets tillgångar till ett annat bolag och därmed, i framtiden, slippa betala ut ekonomiska ersättningar till de drabbade i Sudan.

Vill Lundin ställa allt till rätta?

Kanske vill Lundin Foundation verkligen försöka ställa allt till rätta, stryka ett streck över vad som varit, ”skapa långsiktiga fördelar för samhällen som påverkats av resursverksamheter”, fortsätta ”utformningen och utvecklingen av hållbarhetsstrategier och samhällsinitiativ”, frambringa ”långsiktig påverkan” för att därigenom ”stärka entreprenörer” och ”skapa partnerskap”.

Kanske tycker stiftelsen att socialt ansvar bara är ett PR-trick. 
 
I vilket fall som helst inleddes för någon månad sedan rättegången mot Ian Lundin och Alex Schneider, dåvarande styrelseordförande respektive verkställande direktör i det företag som tidigare hette Lundin Oil.

Brottsrubriceringen är delaktighet i grovt folkrättsbrott.

32 målsägande begär 110 miljoner i skadestånd, för smärta och lidande.