I åtta år har Ghazwan Alhawi levt i Sverige. Nästan lika länge har han jobbat på ett äldreboende i Tyresö, söder om Stockholm. Han trivs och är omtyckt av både kollegor, arbetsgivare och boende. 

Men snart kan det ta slut. 

De nya lönekraven för arbetstillstånd som börjar gälla 1 november kan betyda att han måste lämna Sverige.

– Jag är jätteorolig. Jag har mitt liv här, inte i Irak. Det är Sverige som är hemma, säger han på perfekt svenska.

Ghazwan Alhawi kom till Sverige som flykting från Irak 2015 och började jobba i äldreomsorgen nästan direkt. 

Nya lönekravet: 27 360 kronor

Först som praktikant, sedan som vårdbiträde. När han nekades asyl sökte och fick han arbetstillstånd. 

Han fortsatte att lära sig svenska och utbildade sig till undersköterska medan han jobbade vidare.

Han har förnyat sitt arbetstillstånd en gång tidigare, men när det blir dags igen nästa år kan det ta stopp. 

Från och med 1 november krävs nämligen en lön som motsvarar 80 procent av medianlönen i Sverige för att få arbetstillstånd. I dagsläget innebär det 27 360 kronor.

Ghazwan Alhawi tjänar 26 500 och har lovats en tusenlapp till i löneökning, vilket innebär att han skulle klara lönekravet i år. 

Ytterligare höjning på gång

Men hans arbetstillstånd löper ut först 2024, och då har även medianlönen höjts och därmed lönekravet.

– Jag oroar mig redan. Min arbetsgivare vill behålla mig, och har varit schysst och lovat löneökning, men någonstans går ju en gräns.

Samtidigt utredes nämligen om lönekravet ska höjas till hela medianlönen nästa år, vilket i nuläget skulle innebära 34 200 kronor.

– Då är det kört! Det finns inga undersköterskor som tjänar det, det gör nog inte ens min chef.

”Det känns bedrövligt”

För Ghazwan Alhawi skulle det innebära en personlig katastrof om han skulle tvingas ge upp sitt liv i Sverige, och han ser sig fortfarande som hotad i Irak. 

Men han ser även de nya reglerna som en förlust för Sverige. Nästan alla vårdbiträden och undersköterskor från länder utanför Europa får svårt att klara lönekraven, säger han.

– Äldreomsorgen skriker ju efter personal och många lämnar yrket. Det behövs otroligt mycket mer folk de kommande åren.

– Jag har fast jobb, trivs och vill fortsätta att utvecklas och utbilda mig. Nu kan jag inte det. Allt är osäkert och det känns bedrövligt.