Nu är det vinter i Sverige.  

Åtminstone var det budskapet som finansminister Elisabeth Svantesson (M) hade att erbjuda svenskarna när hon under onsdagen presenterade statsbudgeten. 

Och när det är vinter, då tänker regeringen ta det lugnt. 

Det kan inte bli några satsningar på infrastruktur. Det kan inte bli några satsningar för att bygga bort bostadsbristen. Det kan absolut inte bli några satsningar som hjälper kommuner att behålla fritidspedagoger och kuratorer i skolan.

Det kan verkligen inte bli någon hjälp till regioner så att sjukhusen slipper ställa in planerade operationer, skicka hem personal och gå in i stabsläge.

Av de 10 miljarder regeringen skryter med att de satsar på generella statsbidrag kommer 1,8 miljarder från en neddragning på ett tidigare stöd till äldreomsorgen. 

Det är vinter, vi måste hålla ut och Moderaterna tänker verkligen inte störa Riksbankens inflationsbekämpning som just nu håller på att kväva ekonomin.  

Däremot kommer högavlönade få hjälp med att köpa städhjälp och poolrengöring. Det kommer bli stora skattesänkningar för högavlönade och sjuka får betala för det. Allt till applåder från Kristdemokraterna, Liberalerna och Sverigedemokraterna 

200 färre elevassistenter

Även om Svantesson talar om att regeringen stöttar hushållen så visar hon genom sin praktik att M, SD, L och KD är fast i ett 90-talstänkande där den enda vägen ur krisen är att tvinga den ”ofantliga sektorn” att genomföra nedskärningar på välfärden. 
 
Den hållningen skadade Sverige. Statistiska centralbyrån har visat hur unga människor efter 90-talkrisen – och de enorma besparingarna på välfärden, skolan och arbetsmarknadspolitiken – fick stagnerande eller sämre levnadsförhållanden. Samtidigt såg man att unga mådde allt sämre.  

Med det här är inte 90-talet. De offentliga finanserna är i ordning, bankerna har gott om pengar och arbetsmarknaden fungerar. Ändå väljer högern politisk apati. 

Kommunals utredare Sepideh Westerberg har räknat på vad de aviserade nedskärningarna i välfärden faktiskt motsvarar. Besparingarna i Malmö motsvarar nästan 200 färre elevassistenter, I Örebro nästan 50 färre elevassistenter. 

Passivitet som skadar Sverige

”Bakom varje siffra, varje elevassistent, finns det en hel skolklass och fritidsgrupp som berörs. Det är barn och elever med de största behoven som får betala för nedskärningarna med sin hälsa, trygghet, studiero, studieresultat och framtid. Elever som redan är bland de mest sårbara och som har större risk att avbryta skolgången och bli hemmasittare”, skriver Westerberg. 
 
Hon noterar att om elevassistenterna i exempelkommunen Malmö lyckas förhindra att så få som sju elever avbryter sin skolgång så är det en insats mot utanförskap som gör att kommunen sparar in vad nedskärningarna kostar. 
 
Kriser och hur politikerna hanterar kriser sätter spår.

Elisabeth Svantessons passivitet i dag kommer skada Sverige under lång tid framöver.