– Jag har jobbat som personlig assistent i 17 år och hos samma brukare sedan 2008. Ändå får jag ingen fast anställning utan går på timlön.

Det sa Roger Nissilä, som är personlig assistent och fackligt aktiv i Kommunal, när hans förbund stämde arbetsgivaren i domstol.

Det handlar om en anställningsform som heter ”så länge uppdraget varar”.

Två veckors uppsägningstid

Det är den vanligaste anställningsformen för personliga assistenter och en udda fågel på svenska arbetsmarknad. Uppsägningstiden är på två veckor.

Dessutom kan anställningen sägas upp på mycket svagare grunder än vad som gäller för övriga arbetsmarknaden.

Tanken är att brukaren ska ha rätt att välja assistenter. Om samarbetet inte fungerar ska det vara lätt att avsluta anställningen.

”Jag är jättebesviken”

Nu är Roger Nissilä besviken på AD-domen.

– Jag vet inte riktigt vad jag ska säga. Alltså, jag blir ju jättebesviken så klart. Nu får vi fortsatt otrygga anställningar för oss personliga assistenter.

Han påpekar att arbetgivarorganisationen Fremia, som var motpart i AD, tidigare gått ut med att det behövs tusentals nya personliga assistenter.

– Då är det ju någonting som inte funkar. För det är ju ett fantastiskt jobb. Det är ju absolut inte det som är problemet. Problemet är att det blir godtyckliga uppsägningar. Och det är alldeles för lätt för arbetsgivarna att göra sig av med personal. Då kanske man ska göra jobbet tryggare, säger Roger Nissilä.

Anställningsformen kom till när kollektivavtalet för personliga assistenter tecknades i början av 1990-talet.

Kommunal har alltså tagit strid mot ett avtal som förbundet självt har skrivit på en gång i tiden.

”Djävligt olyckligt”

– Det är klart att det är problematiskt och med facit i hand så kan vi tycka att det var djävligt olyckligt.

Så sade Kommunals förbundsombudsman Lia Scheding om de svaga kollektivavtalen för personliga assistenter i samband med Arbetets granskning av villkoren hos Brukarkooperativet JAG.

När förbundet stämde arbetsgivarorganisationen Fremia i Roger Nissiläs fall konstaterade Lia Scheding att Kommunal hade landat i att man historiskt tecknat ett avtal som står i strid med lagen om anställningsskydd. Något man ville få prövat med resonemanget att om villkoren i ett kollektivavtal är sämre än vad som sägs i lagen, så är det lagen som ska gälla.

AD: Strider inte mot lagen

Men det håller alltså inte AD med om. Domstolen konstaterar att anställningsformen inte står i strid med lagen om anställningsskydd eller EU-rättens bestämmelser om visstidsanställningar.

– Kort kan sägas att detta var förstås inte vad vi hade hoppats på. Vi får analysera domen och vilka konsekvenser detta innebär för våra medlemmar i branschen, säger Kommunals Lia Scheding.

Motparten, arbetsgivarorganisationen Fremia, är däremot nöjd.

– Vi ser det framför allt som en seger för LSS-lagstiftningen, som en rättighetslagstiftning, säger Jasmina Helander, biträdande förhandlingschef hos Fremia, till Kommunalarbetaren.