”Inte en skattekrona ska gå till företag som har gjort sig skyldiga till brott eller inte betalat sina skatter eller andra avgifter”, sa dåvarande civilminister Ida Karkiainen (S) i juni 2022.

Hon hade just tillsatt en utredning som skulle täppa till stora hål i dagens LOU, lagen om offentlig upphandling.

Att lagen behöver ändras är uppenbart. Det visar en ny granskning av tidningen Fastighetsfolket där anställda på ett privat städbolag som städat för kommunala bostadsbolag framträder.

De har inte fått lön på flera månader. Deras scheman lades om och enorma utrymmen skulle plötsligt städas på maximalt tio minuter.

Företaget hade sex miljoner i skatteskulder då det slutligen försattes i konkurs.

En lose-lose-deal

Skattebetalarna fick gå in med ännu mer pengar för att täcka de anställdas uteblivna löner genom den statliga lönegarantin.

En lose-lose-deal för varje skattebetalare, alltså. Jobbet blev inte gjort och de förlorade skattepengar.

Nu kan man tänka att det här handlar om olycksfall i arbetet. Några dåliga dagar hos kommunerna.

Men icke.

Det här har satts i system av skumraskbolagen.

Det aktuella städbolaget låg i snitt cirka 50 procent lägre i pris överallt där de lade anbud, visar Fastighetsfolkets granskning.

Och det är fullkomligt omöjlig om jobbet ska bli gjort (vilket det i och för sig inte heller blev).

Och det häpnadsväckande är att kommunernas tjänstemän mycket väl insåg att det var en omöjlighet.

Så varför sa de ja?

Kommuner till domstol

För att finna svaret måste vi göra en snabb återblick på historiken runt offentlig upphandling.

I grunden ligger ett företagsanpassat EU-direktiv från 2004.

Det var mycket strikt och för svenska skattebetalare blev det knappast bättre av att den svenska myndigheten Konkurrensverket valde en juridiskt felaktig och extremt hård tolkning av direktivet till företagsägarnas fördel, vilket mycket tydligt visades av den rättsliga och juridiska expertgranskningen av Konkurrensverkets beslut som LO och TCO lät göra.

Konkurrensverket har därefter aldrig slutat driva kommuner som de anser bryter mot deras egen tolkning av lagen inför domstol.

I dag har EU-direktiven förändrats och delvis mildrats. Och en ny myndighet, Upphandlingsmyndigheten, har tagit över delar av Konkurrensverkets arbetsfält.

Men efter tjugo år av regelbundna trakasserier från marknadstalibanerna på Konkurrensverket är kommunerna livrädda för att bli stämda. Och stämningarna kommer nu ofta från det företag som har lagt lägst anbud.

Och här har skurkbolagen hittat en ny nisch.

Vågar inte säga nej

Rädslan för att bli stämda hindrar nämligen många kommuner att säga nej till anbud med lägst pris, trots att de inser att det är rena falsarier.

– Många vågar nog inte. Då är det lättare att ta det lägsta priset, trots att det kan sänka kvaliteten, säger förvaltningschefen på Stenungsundshem till Fastighetsfolket.

Lagen fungerar alltså ypperligt för de företag som vill lägga lägst anbud, därefter gå i konkurs och sticka med pengarna, men den är ett haveri för skattebetalarna som betalar för tjänster som helt eller delvis aldrig blir utförda och för de anställda som får usla anställningsvillkor.

Den utredning som tidigare civilminister Ida Karkiainen (S) tillsatte ska därför bland annat utreda möjligheterna att:

  • förbättra kontrollen av anbudsgivare vid offentlig upphandling.
  • skärpa möjligheten att utesluta anbudsgivare.
  • Införa obligatoriska krav på arbetsrättsliga villkor i de upphandlingar som svensk lagstiftning reglerar.
  • kunna begränsa antalet underleverantörer.

Löntagarfientlig politik

Det här borde vara självklart i en tid när välfärdsfusk och välfärdsbrott debatteras.

Men med regeringens löntagarfientliga politik och med Svenskt Näringslivs förvandling från arbetsgivar- och intresseorganisation till en skränig propagandaverkstad för bolag inom vård, skola och omsorg är ingenting säkert.

Och definitivt inte att få ut högsta möjliga nytta av skattepengar. 

När den utredning som tillsattes av den socialdemokratiska regeringen läggs fram i augusti i år är det alltså långt ifrån säkert att den över huvud taget tas upp av den nuvarande regeringen.

Biträ­dande arbetsmarknadsminister Paulina Brandberg (L) säger till Fastighetsfolket att lagstiftningen redan i dag ger utrymme för att ställa krav på goda arbets­villkor och kvalitet. Hon säger också att leverantörer inte ska kunna använda oskäliga arbetsvillkor som en konkurrensfördel.

Det är ett vagt svar som ligger i linje med Liberalernas acetonupplösta strategi att först invänta SD:s och Moderaternas åsikter.

Risken är alltså uppenbar att den färdiga utredningen i augusti slängs i papperskorgen och bärs ut med höstsoporna.

Och skattepengar fortsätter att betalas ut trots usla anställningsvillkor och trots jobb som inte blir gjorda vid offentlig upphandling.