­– När man går till val så säger man en sak innan valet, sen genomförs valet, och sen säger man en sak också efter valet.

Orden är i dag närmast bevingade.

Johan Pehrson undslapp sig dem i november, just efter att han skrivit på det djupt konservativa och kraftigt antiliberala Tidöavtalet, en underskrift som förvandlade Liberalernas ministerposter till en del av Sverigedemokraternas politik.

Ingen vet vad han menade med denna mening.

Men oavsett vad han ville har den här typen av vagt snömos kringgärdat vår nye arbetsmarknadsminister Johan Pehrsons uttalanden alltsedan valet.

Så också när vi de senaste dagarna har kunnat läsa att Johan Pehrson nu plötsligt har hamnat på kollisionskurs med Sverigedemokraterna.

Johan Pehrson vill ha undantag

Konflikten gäller att arbetsmarknadsministern vill ha undantag från Tidöavtalets överenskommelse om att höja minimilönerna för arbetskraftsinvandrare, till exempel för att anställa undersköterskor, undantag som SD säger nej till.

I liberal press har konflikten beskrivits som en kamp mellan liberal godhet och högerextrem ondska.

Ingenting kunde vara mer fel.

Johan Pehrsons skäl för att inte vilja ge arbetskraftsinvandrare rimliga löner är i stället att han vill behålla de låga minimilönernas press nedåt på hela LO-kollektivets löner.

Arbetsgivarna, till exempel ägarna av de välfärdsbolag Liberalerna ständigt försvarar, kan ju lättare ta en större del av produktionsresultatet som profit om de anställda får lägre löner.

Och här finns det enda syftet med Johan Pehrsons förslag om ”undantag”.

Visst råder det brist på undersköterskor.

Men av de 20 753 arbetskraftstillstånd som beviljades under 2021 gick endast 64 (sextiofyra) till undersköterskor, en helt försumbar del med andra ord.

Johan Pehrsons väg att råda bot på bristen på undersköterskor – att fortsätta hålla dörren öppen för att importera lågavlönade undersköterskor från andra länder – är alltså en helt misslyckad strategi för att råda bot på undersköterskebristen.

Ändå är det här Johan Pehrson lägger in allt sitt krut.

Men visst finns det andra vägar.

Han drar ner på vuxenutbildningen

En ordentlig satsning på bättre löner och villkor räcker långt och framför allt: utbilda och omskola personer ur vår alltför stora kader av arbetslösa.

Sverige befinner sig nämligen i det läget att vi har en alltför hög arbetslöshet inom en del yrken samtidigt som det råder stor brist på arbetskraft inom andra yrken, varav många finns inom LO-sfären.

Så varför inte utbilda och omskola de arbetslösa till de jobb som finns, en linje fackliga organisationer länge har drivit?

En gång i tiden kunde detta också ha tagits för liberal politik.

Dock inte under Johan Pehrson, även om geléspråket kryper fram även här för att dölja sanningen.

I Ekots lördagsintervju nämnde han nämligen just mer utbildning som metod för att komma till rätta med arbetslösheten:

– Det är att fokusera på utbildning, att göra människor anställningsbara för de jobb som finns lediga.

Men i verkligheten drar han ned kraftigt på urbildningen.

I Johan Pehrsons budget slaktas nämligen den statliga vuxenutbildningen med mer än en miljard (!) kronor jämfört med förra året.

Johan Pehrsons pratar strunt

När Johan Pehrson förra helgen tog emot Delegationen för unga och nyanlända till arbete, intygade han vidare att nu skulle minsann arbetsförmedlare finnas nära till hands över hela Sverige. Den av Centern regisserade slakten av arbetsförmedlingar har ju kraftigt kritiserats för att dränera arbetsförmedlingar över landet.

Men studerar vi Johan Pehrsons egen budget igen så ser vi att även här finns bara nedskärningar, myndighetens förvaltningsanslag, som finansierar personal och kontor, ska minska med 400 miljoner kronor till 2024.

Stora neddragningar är alltså det enda Johan Pehrson vill avsätta till verksamma förslag. Och samtidigt försvara arbetsgivarnas rätt att ta in lågbetald personal från andra länder.

Men allt döljs av ett extremt geléspråk som mest är rena falsarier.

Dessa kontraproduktiva och motsägelsefulla verbala ord från Johan Pehrson har dock ett tydligt syfte, att fortsätta dumpa lönerna i LO-yrken.