För den som smittades med hiv-virus för länge sedan och tog mediciner redan på 90-talet är biverkningarna ofta stora.

Men även dagens medicinering kan ge biverkningar och den med hiv har också en ökad risk för att drabbas av andra sjukdomar.

Det kan leda till fler sjukdagar och läkarbesök, särskilt vad gäller korttidsfrånvaro.   

– En person som lever med hiv kan hamna i kläm hos sin arbetsgivare, konstaterar Sofie Årdh. 

Hon arbetar som ombudsman med inriktning på arbetsmarknadspolitik på LO-distriktet i Småland/Blekinge, men har en bakgrund som ideellt aktiv inom Hiv Sverige.

Sofie Årdh är dessutom uppväxt med en mamma som arbetat inom vården med hiv-smittade ända sedan slutet av 1980-talet. Hon har tagit med sig sitt engagemang i frågan in i sitt fackliga arbete.  

Ökad risk för frånvaro

– Efter mycket korttidsfrånvaro kan man krävas på första-dags-intyg, vilket blir en svår situation för den som inte vill vara öppen inför sin arbetsgivare.

”Frånvaron kan så småningom leda till att personen i fråga blir lönediskriminerad”, säger Sofie Årdh.  

Nu är hon orolig för att förändringarna i las kan komma att drabba personer som lever med hiv negativt. 

Mycket korttidsfrånvaro kan leda till krav på första-dags-intyg och i längden lönediskriminering.

Sofie Årdh, LO-ombusman

– Det finns en farhåga för att den som lever med hiv i högre utsträckning än andra riskerar att bli av med jobbet utifrån sakliga skäl.  

Sofie Årdh har tidigare arbetat inom fackförbundet Kommunal och upplever en tystnad och okunskap kring hiv också inom de fackliga organisationerna. 

Facket behöver mer kunskap

Hon vill se en förändring där alla som på något sätt arbetar fackligt får en grundutbildning om hur hiv kan påverka drabbade medlemmar, precis som övriga diskrimineringsgrunder.

För vissa kan infektionen exempelvis leda till att det behövs en anpassning av arbetsuppgifter. 

– Det är då viktigt att fackrepresentanten vet hur man bäst ska stötta vid förhandling utan att uppge hiv som skäl, om medlemmen inte vill vara öppen med det, säger Sofie Årdh. 

Hon hoppas att hiv-frågan inte skulle behöva vara så laddad. Att den som känner att hen vill berätta på jobbet tryggt skulle kunna göra det. 

– Det finns inget som säger att man behöver berätta längre. Men om den enskilda vill det, då borde hen kunna göra det utan att det blir en stor sak.