Bild på Gustav Dellhem i en bar.

Sommaren 2020 står den då 22-åriga Gustav Dellhem inne i grisstallet i Delsbo i Hälsingland. Han jobbar som djurskötare och alltiallo med att bland annat se till att grisarna har bästa möjliga liv fram till och med sin sista resa. När han har tid över fixar han med fönster och annat praktiskt på gården.

– Mobilmottagningen var väldigt dålig där ute på landet. Det var rena turen att samtalet kom fram.  

Kallad till hiv-test

Telefonen visar dolt nummer. En sjuksköterska presenterar sig och informerar om att Gustav Delhem har hittats via en smittspårning och behöver gå och testa sig för hiv.  

– Jag fick förstås en chock. Hiv fanns liksom inte på min karta, jag tänkte att det var något som härjade på 80-talet och att folk då dog som flugor.  

Men i dag? Fanns det ens kvar? I Sverige? Ändå anade Gustav oråd direkt. Så här i backspegeln kan han se att han inte alls hade mått bra under de senaste åren. Han hade ofta varit sjuk, dragits med olika infektioner som inte ville ge med sig och som hela tiden kom tillbaka.  

Gustav står ute i naturen och kollar bort.
– Jag möttes av massor av stöd och kärlek när jag berättade, säger Gustav Dellhem.

Kraftigt försvagad

– Jag var dessutom ständigt trött och väldigt mager. Å andra sidan är jag bondpojk. Då är man van vid att ta i, oavsett. Djuren måste alltid ha mat och skötas. 

Gustav la på och darrade i hela kroppen. Första tanken som for genom huvudet var att han på något sätt hade kunnat smitta grisarna. 

– Det var helt ologiskt, men jag bryr mig så mycket om djur. Och jag jobbade bland annat med att vaccinera dem.  

Snabbtest för hiv

Han började direkt ringa runt för att försöka förstå var han skulle vända sig för att testa sig. Redan nästa morgon tog han sig till en vårdcentral, men fick veta att han skulle behöva vänta nästan en vecka på provsvar.

Det stod han inte ut med. Men för ett snabbtest var han tvungen att ta sig till infektionsmottagningen i Gävle någon timme bort.  

– Jag skulle ju egentligen jobba. Men efter halva dagen satt jag och försökte få i mig lunch och kunde förstås inte tänka på något annat. Så rätt som det var sa jag helt enkelt som det var till mina chefer, paret som äger gården.  

Gustav kollar in i kameran med jackans luva uppfälld över huvudet.
– De ringde från Gävle och sa att sådant här brukar de inte vilja ta på telefon. Men då sa jag att jag ju förstod vad testet hade visat. 

Cheferna visade omsorg

Hans chefer tog emot beskedet bra. De frågade häpet vad han då gjorde där, att han direkt skulle ta ledigt och se till att ta sig till Gävle för att få svar.  

Dagen efter kom testresultatet. Även det fick han via telefon när han befann sig på jobbet. 

– De ringde från Gävle och sa att sådant här brukar de inte vilja ta på telefon. Men då sa jag att jag ju förstod vad testet hade visat. 

Gustav Delhem har valt att vara helt öppen. Direkt när han hade lagt på gick han gråtande till en arbetskamrat. 

– Hon var väldigt stöttande och sa direkt att hon skulle ta alla mina pass de kommande dagarna så att jag fick vara ledig. 

Sen diagnos

När Gustav Delhem fick sin diagnos hade han redan hunnit bära på viruset under tre till fyra år. Hans värden var mycket dåliga och han var mycket nära att utveckla aids.

Han sattes snabbt in på antibiotikakur och förstod att ryktet troligtvis skulle sprida sig i lilla Delsbo. För att slippa viskningar bakom ryggen, bestämde han sig för att berätta själv på sitt instagram. 

– Jag möttes av massor av stöd och kärlek. 

Jobbar nu i Norge

I dag mår Gustav, som nu är 24 år, bra. Han har svarat bra på medicinering och har sedan en tid tillbaka inga mätbara virusnivåer alls i kroppen.

Numera jobbar han som hovmästare och bröllopsfixare på ett hotell i Norge. När han är ”ledig” är han hemma i Delsbo och håller bland annat i ridlektioner. Han har länge hållit på med hästar och har många elever. 

Han har valt att fortsätta att vara öppen på jobbet och i andra sammanhang, även om han inte har någon som helst skyldighet att berätta för arbetsgivare och kollegor. Men det ger honom trygghet. 

Gustav står i en restaurang där han jobbar och torkar ett glas.
I dag arbetar Gustav inom hotellbranschen. För två år sedan, när han fick veta att han hade hiv, jobbade han som djurskötare. ”Jag är bondpojk.”

– Jag behöver inte hitta på någon ursäkt när jag ska till doktorn två gånger om året. Och har jag någon gång glömt att ta min tablett på morgonen så förstår alla varför jag behöver gå ifrån en stund för att ordna det. 

Pratar hiv i skolor

Gustav har varit mycket runt i skolor och pratat om hiv. Förra året fick han organisationen Hiv Sveriges hedersutmärkelse Red Ribbon. Den delas ut sedan 2005 för att uppmärksamma någon eller några som har gjort betydelsefulla insatser för att förbättra livsvillkoren för personer som lever med hiv. 

– Jag har haft tur, alla i min omgivning har varit väldigt stöttande. Det kanske är ovanligt, men jag tycker att det är viktigt att lyfta att det faktiskt kan gå bra att vara öppen med sin diagnos. För mig var det inget alternativ att bära detta själv

Många får hiv-diagnos sent

Under de senaste fem åren har 32 procent av alla de som fått en hiv-diagnos i Sverige redan hunnit bära på viruset så pass länge att deras immunförsvar börjat brytas ner kraftigt.

Källa: Folkhälsomyndigheten