Mitt under EU-mötet i Kiruna i förra veckan levererades bomben: Stora jordartsfyndigheter hade hittats Sverige. Tillgången sades vara unik och värdet beräknades vara nästan i paritet med de norska oljefyndigheterna.

Med tanke på att oljan har gjort Norge till ett av världens rikaste länder, där landet kunnat reducera statens, det vill säga befolkningens, samlade statsskuld till noll kronor och där lönerna kunnat stiga betydligt högre än i Sverige såg detta onekligen bra ut för svenskarna.

Skulle svenskarna nu kunna njuta av att vara den nyrikaste befolkningen i Norden?

Nej, tyvärr finns det en avgörande skillnad mellan Norge och Sverige.

Det är nivån på ländernas prospekteringsavgifter.

LKAB bara en av många aktörer

Medan Norge genomgående haft mycket höga prospekteringsavgifter, alltså att de bolag som ville hämta upp oljan på norskt territorium får betala höga avgifter, är de svenska prospekteringsavgifterna extremt låga och i praktiken helt försumbara.

Med dagens lagstiftning kan Sverige alltså inte säkra att de vinster som skapas kommer svenska folket till gagn.

Visst kan utvinningen ge jobb runt gruvorna under en begränsad tid, men värdet av det som plockas upp förs med den svenska lagstiftningen rakt ut ur landet.

Den senaste veckan har mycket fokus lagts på att LKAB, som gärna står för en del av prospekteringen, är ett statligt ägt bolag.

LKAB är dock bara en av flera aktörer. För internationella gruvgiganter som Vale och BHP är det i praktiken gratis att prospektera och man betalar nästan ingen skatt alls. En stor del av den framtida prospekteringen kommer med all säkerhet att genomföras av privata storföretag.

Även i Norge sker oljeutvinningen till största delen i privat regi. Men de privata prospekteringsbolagen betalar, som sagt, höga avgifter till den norska staten, alltså till det norska folket, för att få ta upp oljan.

Det är dessa avgifter som byggt upp den gigantiska norska oljefonden. Vid halvårsskiftet 2022 var fondens värde 11 657 miljarder norska kronor.

I en svensk verklighet skulle bara en bråkdel ha stannat i landet.

Havererad natur – rika utländska bolag

Frågan om avgifter och skatter är helt och hållet en politisk fråga. Den naturliga frågan blir då hur regeringen Ulf Kristersson kommer att ställa sig?

Kommer vi att få se den svenska regeringen åter böja sig för det internationella kapitalets längtan efter att få göra miljardvinster, nu på våra jordartsmetaller?

Kommer vi att få se landets naturtillgångar skänkas ut till amerikanska gruvbolag?

Och hur kommer Sverigedemokraterna att ställa sig? Detta parti som så ofta pratar om sig själva som ”folkets” företrädare.

Här finns en chans att verkligen stötta ”folket” genom att kräva kraftigt höjda prospekteringsavgifter.

Kommer SD att nöja sig?

Eller kommer Sverigedemokraterna att nöja sig med att nya gruvor ger jobb en kort tid.

Kommer de därefter återigen att strunta i Sveriges arbetare bara de ostörda får fortsätta sin förföljelse av socialdemokrater, muslimer, bögar och miljöpartister?

Med en overksam konservativ regering är risken uppenbar att Sverige om något eller några årtionden står med havererad natur och med ännu större motsättningar med samiska intressen.

Medan värdet av de jordartsmetaller Sverige en gång hade har förvandlats till internationella biljardvinster för koncernledningarna i internationella storbolag.