Det som främst kännetecknar den nya konservativa regeringens satsningar för att få ned Sveriges höga arbetslöshet är den totala avsaknaden av sådana satsningar.

Direkta åtgärder som vi vet har effekt är till exempel olika typer av arbetsmarknadsutbildning.

Svenska arbetsgivare lider nämligen i dag av en väldigt stor brist på utbildad arbetskraft. Med många arbetslösa är en effektiv väg att utbilda dem till de jobb som finns lediga. 

Men icke.

Har Elisabeth Svantesson möjligen återgått till den inställning hon hade under sin tid som arbetsmarknadsminister i Reinfeldts regering?

Under hennes drygt ett år på posten som arbetsmarknadsminister lade hon inte ett enda förslag för arbetsmarknaden. Inte ett enda.

Lyser med sin frånvaro

Övriga arbetsmarknadsåtgärder lyser dessvärre också med sin frånvaro i budgeten eller har bara skrivits fram utan förändring för nästa år.

Inte ens det ständiga högermantrat om att breda sänkningar av arbetsgivaravgiften skapar jobb finns med.

Svantessons brott mot vallöftet att sänka skatten är alltså i vilket fall konsekvent. Det gäller inte bara låginkomsttagare utan även företagsägare.

Undantaget är den sänkta skatten för pensionärer som fortfarande jobbar vilket är en rättvisereform som faktiskt alla ställer sig bakom.

Återstår gör då endast de arbetstillfällen som kan skapas genom övriga satsningar i budgeten.

Fler poliser och ökat försvarsanslag

Fler poliser och ökade försvarsanslag skapar jobb inom dessa sektorer, liksom en liten post för fler speciallärare.

En miljard kronor läggs på vägutbyggnad. Det skulle kunna vara en pytteliten men dock effektiv satsning på nya jobb – om det inte vore för att 750 miljoner av denna miljard tas från järnvägsunderhållet som alltså får minskade anslag. 

Samtidigt slaktar budgeten en av de största jobbskapande sektorer vi har på arbetsmarknaden, välfärden, med vård skola och omsorg. 

Här är det tydligen viktigare för den nya regeringen att vårdpersonal ska tvingas ange papperslösa som söker vård än att Sverige över huvud taget ska ha en vård att söka.

SKR behöver 20 miljarder

Sveriges kommuner och regioner, SKR, har bedömt att kommunerna behöver ett tillskott på 20 miljarder kronor under 2023 för att inte behöva skära ned i förhållande till behoven.

Men i Svantessons budget ligger endast förstärkningar till kommunerna på 6 miljarder kronor.

Svantesson försvarar alla uteblivna satsningar, inte bara de på arbetsmarknaden, med att inflationen är hög. Stora satsningar från staten skulle, menar hon, bara spä på inflationen ännu mer.

Det är fel.

Statliga satsningar riskera bara att driva upp inflationen i tider av mycket hög ekonomisk tillväxt.

Sveriges ekonomi och världsekonomin befinner sig tvärtom i en djup recession.

I ett sådant ekonomiskt läge skulle statliga satsningar i stället till att mildra ekonomins nedgång och göra att folk inte förlorar sina jobb.

Ett bra exempel är den socialdemokratiskt ledda regeringens satsningar under coronapandemin som gjorde att Sverige till skillnad från flertalet övriga västländer klarade landets ekonomi igenom krisen förhållandevis bra.

Leder till högre arbetslöshet

Risken är alltså mycket stor att Svantessons frånvaro av satsningar i ekonomisk nedgång resulterar i ännu högre arbetslöshet.

Frånvaron av arbetsmarknadspolitik i Svantessons första budget är bedövande.

En av få positiva nyheter i budgeten, att a-kassan inte kommer att sänkas, får en bitter eftersmak även den. Utbetalningar från a-kassan kommer nämligen att behövas för att folk inte ska svälta ihjäl.

Men det vore mycket bättre om de hade jobb.