Och så har världens mäktigaste samlats för ett nytt klimatmöte. Inför COP27 – som mötet i Sharm el-Sheik kallas – har larmrapporterna sprutat ut.

Växthusgaserna i atmosfären når nya rekordnivåer och de gånga åtta åren är de varmaste som någonsin uppmätts, säger Meterologiska världsorganisationen, WMO.
Regeringarnas klimatlöften håller inte, säger australiska miljöforskare.
De fattigaste länderna måste få mycket mer hjälp att anpassa sig, säger FN:s miljöorgan UNEP.

Defaitism är trist, men tror någon att vi efter COP27 kommer vara närmare en lösning? Att allvaret gått in och omvandlats till politisk handlingskraft?

Tar selfies vid bensinmacken

Pratas om framgångar kommer det förstås göra, efteråt. Men bakom snack om ”grön omställning” finns ytterst ett löfte om en omdaning av ekonomin. Ty vårt ekonomiska välstånd bygger på fossila bränslen. Och samma bränslen ödelägger vår planet.
Omdaning alltså. Men det är bara möjligt om det finns ett folkligt stöd och en politisk vilja.

Just nu tycks båda saknas. Vanligt folk går på knäna och Sveriges regerings intresse för klimatet tycks börja med att ta selfies vid bensinmacken och sluta med att lägga ned miljödepartementet.

Ändå finns det många som gläds över det nygamla klimatointresset. För det går verkligen toppen för de oljejättar som politiken tidigare antytt ska försvinna eller syssla med annat.

De rikaste släpper ut mer än hela EU

Bolagen i det amerikanska aktieindexet S&P:s energisektor har till exempel haft ett fenomenalt kvartal: man har gjort vinst på motsvarande nästan 260 miljarder kronor. På tio år har det bara gått så bra en gång tidigare och det var i våras. Den saudiska oljejätten Saudi Aramco, som efter Apple är världens största börsbolag, gjorde under juli, augusti och september en vinst på motsvarande 463 miljarder kronor.

För människor med ägarintressen i petroleumjättarna är kriget i Ukraina helskönt. Det är fenomenalt med svindyr bensin och diesel. Och för dem är grön omställning rent ekonomiskt inget löfte. Det är ett hot.

Vi vet att den rikaste procenten i världen – en grupp på cirka 63 miljoner människor – släpper ut mer koldioxid än alla EU-medborgare tillsammans. Den rikaste procenten släpper dessutom ut mer än dubbelt så mycket koldioxid som den fattigaste hälften av jordens befolkning.

Lever de rikaste särskilt nedsmutsande liv? Ja, men inte bara. Hela 70 procent av de rikaste utsläpp härrör från deras kapitalplaceringar.

Ojämlikhet som dödar

Det är en spegling av ojämlikheten i stort: de flesta tjänar pengar genom att arbeta – de rikaste tjänar pengar på kapitalutdelningar. Här blir effekten också att man har ett särskilt ansvar för att biosfären kollapsar.

Man kan alltså säga att lösningarna på ett existentiellt problem hålls fångna av kortsiktiga vinstmotiv.

Och kortsiktiga vinstmotiv – inte glesbygdsbor som behöver köra bil till jobbet – är precis vad Ulf Kristersson och unikt högerorienterade regering är satta att värna.