Vad beslutar LO:s representantskap om den 25 oktober?

Beslutet gäller vilka krav LO-förbunden ska driva gemensamt i Avtalsrörelsen 2023. Om LO-förbunden bildar en enad front kan de få större genomslag.

Vad har förbunden svårt att enas om?

De exakta lönekraven (i procent eller kronor) bestäms senare i höst, beslutet nu på tisdag gäller bara hur de nya kollektivavtalen ska utformas och vilka förbättringar som ska ingå.

Förbunden är någorlunda överens om att de som har lägst löner, och drabbas hårdast av dyrare mat och el, måste prioriteras. Men de är fortfarande inte överens om metoden.

Den modell för låglönesatsning som LO-förbunden drev i avtalsrörelserna 2017 och 2020 är ifrågasatt. Den gav bara några tjugolappar extra i månaden för de lägst avlönade, och räcker inte för att nå LO:s långsiktiga mål om minskade löneklyftor till år 2028.

Samtidigt skapade metoden konflikt med arbetsgivarna, som anser att riktmärket för löneökningarna (”märket”) enbart ska uttryckas i procent. De accepterar inte ett andra ”märke” som uttrycks i kronor.

Finns någon annan modell?

Ja, vid sidan av modellen från 2017 diskuteras flera alternativ.

I tisdags presenterade Seko, Byggnads, Fastighets, Målarna och Elektrikerna ett nytt förslag i Svenska Dagbladet: ett krisavtal där lönerna höjs med ett bestämt antal kronor, lika för alla på arbetsmarknaden. Det skulle gynna lågavlönade kraftigt, men går stick i stäv med industriavtalet.

När LO:s styrelse samlades på konferensanläggningen Bommersvik samma dag var flera ledamöter irriterade. De var tagna på sängen och ansåg att nya inspel i ett så sent skede rör till processen.

Hur går det med ”märket” 2023?

Pressen på IF Metall och de andra facken inom industrin, vars avtal ju utgör märket, är mycket stor. För höga löneökningar spär på inflationen. Men för låga löneökningar kan bli minst lika illa för industrin, betonar Arbetets källor.

LO-medlemmarna kan till nöds acceptera ett förlorat år med minskad köpkraft. Börjar inte reallönerna hämta sig efter 2023 rasar förtroendet för modellen där industrin sätter takten för löneökningarna. Den accepteras bara så länge den ger mer i plånboken för alla.

Vad talar för ett märke som alla accepterar?

Att alla parter är redo att kompromissa i ett svårt läge.

LO-förbunden kan acceptera måttliga löneökningar, förutsatt att andra grupper också tar ansvar. Att LO skulle acceptera ett märke uttryckt enbart i procent är däremot nästan uteslutet, enligt Arbetets källor.

Unionen satsar på att höja avtalens lägsta löner, som anges i kronor och som spelar stor roll särskilt i callcenterbranschen. Tjänstemännens krav kan alltså samspela med LO:s.

Arbetsgivarna med Teknikföretagen i spetsen tog strid 2017 och 2020 för att märket ska vara en procentsats, lika för alla. Men i ett exceptionellt läge kan de göra avsteg från den principen, mot att de får låga löneökningar.