Arbetet Global

Arbetet Global är ett projekt som delfinansieras av Union to Union.

Det är först nu jag inser hur mycket jag behövde det här.

Jag kom till Sverige sent på fredagskvällen. Då hade kriget pågått i 74 dagar. 74 dagar utan ledighet. 74 dagar som jag har jobbat från tidig morgon till sen kväll. 

När kriget startade var jag full av energi. Jag tror att det var adrenalinet. Energin försvann efter tre veckor och sedan dess har jag varit trött. Men det fanns alltid mer att göra.   

Mina svenska kollegor i Fackförbundet ST har tjatat på mig om att komma till Stockholm. Dels för att planera vårt samarbete under och efter kriget, men också för att få vara ledig. 

”Du behöver ta en paus Ivanna”, har de sagt. De hade rätt. 

Två unga kvinnor, en mörkhårig till vänster och en blond till höger, tar en selfie tillsammans på en veranda.
Med bästa vännen Oksana som flydde Ukraina under krigets början.

Det känns lite pinsamt att jag som facklig ledare glömde bort betydelsen av balans mellan arbete och fritid. Det är krig, men för att kunna fungera effektivt behöver du återhämtning. Mot slutet kändes det som att min hjärna hade upphört att fungera.     

Nu har jag vilat upp mig och hunnit umgås. Min bästa vän Oksana flydde hit i början av kriget med sin dotter, min guddotter Angela. Äntligen fick vi träffas igen!

I lördags besökte vi en vän i Järna och sedan åkte vi på utflykt till Trosa. Det är en fantastisk plats med gamla byggnader och kanaler genom staden, som ett litet Venedig vid Östersjökusten!

En blond kvinna i blå jacka och solglasögon håller ett glatt barn i famnen, i bakgrunden syns en gång som leder till ett slott.
På utflykt med guddottern Angela som Ivanna Khrapko hjälpte att fly Kiev.

Jag är så trött på att bara prata och skriva om kriget. Jag drömmer om strejker och tuffa fackliga förhandlingar. 

Det kanske låter konstigt, för kriget är givetvis katastrofalt, men jag tror att innebär en stor chans för Ukrainas fackföreningar.

Många av de äldre fackledarna har varit med sedan Sovjetunionens tid och vill inte att någonting ska förändras. Men nu strömmar människor in i vårt fackliga ungdomsnätverk. Om vi lyckas organisera dem efter kriget kan vi verkligen förändra systemet.  

Många av de äldre fackledarna har varit med sedan Sovjetunionens tid och vill inte att någonting ska förändras.

Det finns gott om fackliga frågor att ta tag i redan nu. Flera lagar som införts under kriget slår mot arbetsrätten. Det har blivit lättare för företag att säga upp anställda eller hålla inne löner. Offentliganställda som flytt landet hotas med avsked om de inte återvänder, även om de kan jobba lika effektivt på distans. 

Vi har mycket jobb framför oss. Vi måste fortsätta både vårt volontärarbete och vårt fackliga arbete. 

I dag åker jag tillbaka till Kiev. Jag längtar efter att komma hem och har med mig massor av nya idéer.