Äntligen. Efter snart två år med en pandemi som påverkat oss på så många sätt kom pressträffen där budskapet för en gångs skull var entydigt positivt. 

Covid klassas inte längre som en samhällsfarlig sjukdom. Pandemin är över. I alla fall i Sverige, främst eftersom vi är så många som är vaccinerade. 

Från onsdag i nästa vecka tas alla restriktioner bort. Nu ska vi kunna leva som vanligt. 

Håll med om att det känns overkligt. Det är nästan som att man glömt bort hur man gör. 

Men oj vad skönt det ska bli.  

Jag kan inte låta bli att tänka att svenskarna haft en sjujäkla tur. Och då menar jag inte mätt i vilka restriktioner vi fått leva med jämfört med andra. 

Det hade kunnat bli så annorlunda

Bara tanken på hur det kunde ha gått ger mig ont i magen. Tanken på hur de här två åren kunde ha blivit om det inte varit först Stefan Löfven och sedan Magdalena Andersson som stått vid rodret.  

Som på pressträff efter pressträff, trygga och förtroendeingivande har haft samhällets bästa för ögonen. Hela tiden med minskad smittspridning som första prio, men samtidigt utan att någonsin glömma löntagarna – också de som inte kunde jobba hemifrån. 

För jag kan inte låta bli att tänka hur hade det sett ut om det i stället varit Ulf Kristersson, Ebba Busch och Jimmie Åkesson som styrt under den här tiden.  

Vi har fått lära oss vad solidaritet betyder och varför det är något vi behöver mer av, inte mindre.

Huvaligen vad det hade kunnat bli annorlunda. Jag hoppas verkligen att detta är något svenskarna förstår. För vi ska inte glömma att det efter förra valets extremt jämna resultat kunde ha varit en annan regering som lett landet under den här mandatperioden.  

Vi ska heller inte glömma att det är samma trio som vill ta över i höst. 

Hade det ens funnits en svensk linje med restriktioner i stället för lockdowns om M, KD och SD styrt? Hade ekonomiska ersättningar till enskilda, som avskaffat karensavdrag och tillfälligt höjd a-kassa ens varit uppe till diskussion? Allt blir förstås spekulationer, men sannolikt hade fokus legat på att enbart stödja företagare, medan den lilla människan varit mindre viktig.  

Som brukligt med borgerlig politik alltså. Och kanske hade vaccinet varit villkorat, kanske beroende på medborgarskap, i enlighet med Åkessons politik. 

Vi har lärt oss vad vi kan gemensamt

”En sak är redan uppenbar, svenska folket har klarat av att hålla ihop när det verkligen gäller. Den insikten ska vi ta till vara och vårda.” Orden är Magdalena Anderssons från morgonens pressträff.  

Och jag kan inte låta bli att tänka att det är precis det här som gjort hela skillnaden. Att vårt land styrts av en regering som inte bara sett till alla sina invånare, men som också velat engagera oss i att göra detta tillsammans. Velat få oss att bry oss om varandra. 

Är det något fint som kommit med den här skit-pandemin så är det ju detta. För hur höga murar borgerligheten än vill bygga så är vi oundvikligen del av samma samhälle, oavsett klass och bakgrund. Alla vinner på att se varandra som medmänniskor. 

Och på kuppen får vi ett varmare, mer sammanhållet samhälle.

Pandemin har lärt oss vad solidaritet betyder och varför det är något vi behöver mer av, inte mindre. En viktig lärdom i den kalla och polariserande omvärld vi lever i. 

Det är ett sådant samhälle som jag vill bo i. Jag hoppas innerligt att vi är fler som minns detta när vi går till valurnorna i höst.