I dag högtidlighålls minnet av Förintelsen. På årsdagen av Auschwitz befrielse för 77 år sedan påminns vi om hur det obegripligt fruktansvärda kunde ske.  

Kanske behöver vi en sådan påminnelse mer för varje år som går. Om de yttersta konsekvenserna av ideologin som bygger på människors olika värde. 

Då 1945, hade sex miljoner av Europas judiska befolkning mördats på några få år, allt i en plan för ett renrasigt tyskt storrike. Politiskt oliktänkande, romer och homosexuella var andra grupper som dog i nazisternas mordmaskineri. 

Överlevarna blir bara färre

Att påminna är viktigt av flera skäl. De som överlevt och kan vittna om vad som skedde blir bara färre. I förra veckan avled Auschwitz-överlevaren Emerich Roth, han vars livsgärning var att prata med ungdomar och varna vad ondska kan leda till. 

I dag är också en dag att minnas är hur omvärlden enades efter Förintelsen. Aldrig mer, var ledordet. Då när FN grundades och konventionen om de mänskliga rättigheterna togs fram, allt för att säkerställa att varje människas värde och rätt ska vara okränkbart oavsett var i världen man bor.  

Det har gått 77 år men det kan verka som om vi inte lärt oss något. I de flesta europeiska länder har högerextrema krafter växt sig starka. I Ungern har det gått så långt att landet inte längre klassas som demokrati. Högernationalistiska Fidesz styr sedan 2010 och både pressfriheten har minskat medan flyktingar, minoriteter och hbtq-personer blivit allt mer utsatta. 

Det värsta vi kan göra är att sitta stilla och titta på och hoppas på att någon annan gör något.  

Även Polen är ett land där det har gått snabbt åt fel håll. Regeringspartiet Lag och rättvisa har bland annat politiserat rättsväsendet, försvårat för civilsamhället och försämrat kvinnors rättigheter. 

I EU enas de högerextrema i en egen partigrupp, ECR. Hit hör svenska Sverigedemokraterna, partiet som grundades ur vit maktrörelsen med rötter i nazismen.  

SD leder avhumaniseringen i Sverige

Det går inte att komma ifrån att det gått fort för SD. I dag är det Sveriges tredje största parti och deras krav på noll- och till och med minusinvandring, har gått från att anses vara orimliga förslag till att vara helt normala. Samtidigt har de kunnat flytta fram sina positioner till att bli allt mer extrema. Som nu senast när de vill villkora basala stöd som barnbidrag och bostadsbidrag till familjer med medborgarskap. 

Men normaliseringen av ”vi mot de andra”, där ”vi” förtjänar bra liv och där ”de andra” allt mer avhumaniseras är farlig. 

I boken ”Natten” av författaren tillika Auschwitzöverlevare Elie Wiesel, beskrivs vad som gjorde förintelsen genomförbar. Att det var likgiltigheten, inte hatet, som gjorde nazisternas illdåd möjliga.  

Detta gäller lika mycket i dag. Det är likgiltigheten mot det som vi egentligen tycker är fel som vi ska vara vaksamma på. 

Därför måste vi ta till oss sådant som sker. Vi bör exempelvis inte låta en notis om sju ihjälfrusna migranter på en båt i Medelhavet gå oss obemärkta förbi. Inte heller hur antisemitismen ökar, ofta just med referenser till nazismen.

Vi måste bli upprörda

Nej, vi måste uppröras när vi ser orättvisor i vår närhet. Agera när någon behandlas illa. Bli tvärförbannade när politiska förslag läggs fram där människor inte värderas lika.  

Det värsta vi kan göra är att sitta stilla och titta på och hoppas att någon annan gör något.  

Det är konstigt, för Förintelsens massmord för bara 77 år sedan borde få oss att förstå. Vad som står på spel om vi inte orkar bry oss. 

Att hedra Förintelsens offer är att minnas dem och det de fick utstå. 

Vi är skyldiga dem att se till att historien inte upprepar sig.