Ibland är nyheter positiva, riktigt glädjande. Som den från början av veckan att brottsligheten i Sverige sjunker.

Enligt en färsk rapport från Brottförebyggande rådet, Brå, inkom nämligen 85 000 färre anmälningar om brott under 2021 jämfört med 2020.  

Minskningen är enorm. Och särskilt inom vissa brottsområden. Kortbedrägerierna var exempelvis 31 procent färre, villainbrotten 22 procent färre och personrånen 17 procent färre än året innan.  

Detta visar att det går åt rätt håll. Samtliga svenska partiledare borde hurra. Men tystnaden är talande. 

Vad ska Moderaterna nu varna för?

En som sannolikt inte vill kännas vid nyheten är Ulf Kristersson. För vad ska Moderaterna nu larma om när brotten minskar? 

Kristerssons hela karriär går ut på att varna för vad som håller på att hända. Att måla upp en hotfull framtidsbild där lösningarna är enkla.  

Ökar fattigdomen? Det är bara för folk att ta sig i kragen och skaffa välbetalda jobb så att de kan försörja sina barn. 

Ökar segregationen? Invandrarna får väl assimilera sig snabbare utan att klaga eller förvänta sig hjälp från samhället. 

Ökar brottsligheten? Det löser vi genom att höja straffen, införa visitationszoner, utvisa fler och överväga att kalla in militär. 

Här pekas med hela handen och här talas i krassa ordalydelser. Allt för att slippa prata om det finstilta, om hur det är hans partis politik som fått samhällets klyftor att öka. Allt för att i stället lägga hela ansvaret och skulden på de människor som drabbas värst av klyftorna. 

Det enda som ökar är sexualbrotten

Nej, den nya Brå-rapporten är svår att skohorna in i Kristerssons retorik. Men om han hade varit mindre populistisk och mer mån om att göra Sverige bättre finns ändå sådant som rapporten pekar på behöver uppmärksammas och åtgärdas.  

Som att hela 12 procent fler anmälda våldtäkter rapporterades under 2020 och 11 procent fler sexuella ofredanden jämfört med året innan. Statistik som visar på något dramatiskt och som borde få en partiledare att agera.  

Men det är ju inte sexualbrott som Ulf Kristersson vill bygga sin statsministerkandidatur på. Det är inte tillräckligt macho, ger inte tillräckligt svartvita svar och ”vi mot dem”-retoriken blir svår att tillämpa om M-ledaren inte ska förvandlas till Gudrun Schyman. 

Nej, den här Brå-rapporten blir sannolikt inte den som citeras i valrörelsen av de blåbruna partierna. Inte den som vägleder dem i vilka satsningar som måste till för att göra Sverige tryggt. 

Och det hela är bara så sorgligt. För det rapporten visar är att den socialdemokratiska regeringen gjort rätt. Att det som minskar brottsligheten är stärkt allmän välfärd och förebyggande brottsbekämpning. 

Att Kristerssons hårda tag är fel väg att gå blir bara alltför uppenbart. Inte konstigt att han och resten av de blåbruna hellre pratar om vad som helst annat än den glädjande Brå-nyheten.