Arbetet Global

Arbetet Global är ett projekt som delfinansieras av Union to Union.

2013 uppger FN:s arbetsorganisation ILO att Iran är ett av tre länder världen i vilka levnadsvillkor, personlig frihet och fackligt arbete är mest begränsade.

Men under några år därefter får jag rapporter om att antalet storstrejker för högre lön blir fler och att försäkringar och arbetsförhållanden blir bättre i ett land där strejker i princip varit förbjudna. Sedan revolutionen 1979 har antalet aktioner och välorganiserade strejker aldrig varit så många som nu.

Den senaste konflikten har blossat upp i staden Isfahan där upp emot 40 000 bönder protesterar mot vattenbristen.

Arbetarrörelsen i landet har lyckats skapa egna profilerade ledare vilket oroar regimen.

Fortfarande sitter sju namnkunniga aktivister i fängelse efter protester 2018 på sockerfabriken Haft Tappeh i Khuzestanprovinsen där arbetare inte fick ut sin lön.  

Den facklig ledaren Kamyar Fakoor är en av dem. Den 2 november i år dömdes han till åtta månaders fängelse, 50 piskrapp och böter på 8 000 kronor för ”propaganda mot regimen, spridning av lögner i syfte att störa allmänhetens åsikter och allmän ordning”.

Ömsom blundar regimen för vissa strejker, ömsom stoppas vissa. Bortsett från i de kurdiska städerna tillåts inga förstamajfiranden på gatorna. Och de som ger stöd till de fackliga aktivisterna råkar illa ut.

Arbetarrörelsen i landet har lyckats skapa egna profilerade ledare vilket oroar regimen.

I de iranska ayatollornas antifackliga repertoar ingår inte bara frihetsberövanden, åtal och böter. Reza Shahabi, välkänd styrelsemedlem i Teherans bussförares oberoende fackliga organisation, blev dödshotad av okända personer i våras och uppmanades att sluta med sin fackliga aktivitet.

I ett brev till de rättsliga myndigheterna har Shahabi informerat om hotet mot honom och hans familj. Även de fackliga aktivisterna Jafar Azimzadeh och Parvin Mohammadi i Free Union of Iranian Workers har mottagit dödshot av okända personer.

Det är inte första gången de iranska myndigheterna förföljer Reza Shahabi och hans fackförening. Ledaren för Teherans bussförare, Mansour Osanloo, har suttit i fängelse i flera omgångar.

För drygt fyra år sedan dömdes Reza Shahabi till 968 dagars fängelse för ”konspirationer mot den nationella säkerheten” och “uppvigling mot regeringen” när han i själva verket bara drev facklig verksamhet.

När Reza Shahabi, i samband med domen, hungerstrejkade krävde den svenska fackliga plattformen för Iran att han omedelbart skulle friges. Och nu fördömer samma fackliga plattform, som förstärkts med TCO, dödshoten mot de fackliga aktivisterna och deras familjer.

Stater och fackföreningar borde protestera mer mot Irans brutala behandling av de fackliga aktivisterna.