Arbetet Global

Arbetet Global är ett projekt som delfinansieras av Union to Union.

– Jag är glad att de släppte Bakhshi och de andra, men jag vet också att de som släpptes nu inte har något annat val än att vara försiktiga, säger Saied Tagavi från Facklig plattform Iran.

I Iran, liksom i flera muslimska länder, är det tradition att utfärda amnesti i anslutning till högtiden id al-fitr som avslutar fastemånaden ramadan. 

Den 23 maj i år beslutade ayatolla Ali Khamenei att benåda eller omvandla straffen för totalt 3 712 dömda, rapporterar nyhetssajten Rudaw

Bland de benådade finns ett tiotal studentaktivister som greps i anslutning till en 1 maj-demonstration i fjol.

Dessutom släpptes tre fackliga aktivister som varit involverade i den utdragna konflikten kring sockerfabrikanten Haft Tapeh i västra Iran, däribland Ismael Bakhshi vars fall Arbetet Global tidigare rapporterat om

Bakhshi greps i november 2018 och dömdes till 14 års fängelse och 74 piskrapp.

Efter att ha släppts fri mot borgen publicerade han ett uppmärksammat vittnesmål om tortyr som fick reformistiska parlamentsledamöter att kräva en utredning.

”De första dagarna, utan anledning eller förklaring, torterade de mig och misshandlade mig med slag och sparkar tills jag var nära att dö”, skrev Bakhshi enligt en översättning från Center for Human Rights in Iran.

…misshandlade mig med slag och sparkar tills jag var nära att dö.

Ismael Bakhshi

Att fackliga eller politiska aktivister benådas i anslutning till id al-fitr är ovanligt. 

Men Saied Tagavi – projektledare för Facklig plattform Iran där Transport, Kommunal, Lärarförbundet och LO ingår – menar att det inte är fråga om en ny och mjukare linje från regimens sida. 

– Man släpper några som man vet inte har så stor möjlighet att agera, som inte har riktiga organisationer bakom sig. Aktivister från starkare organisationer, som lärarfacket, sitter kvar i fängelset. Det är ett spel för gallerierna, säger han.

Saied Tagavi kopplar benådningarna till en politisk kamp mellan konservativa och reformistiska krafter i den iranska inrikespolitiken, där de konservativa för närvarande har ett markant övertag. 

I det sammanhanget menar han att frisläppandet ska betraktas som en styrkedemonstration från ett konservativt kontrollerat rättsväsende. 

– Men samtidigt sitter de flesta politiska fångarna fortfarande inne. Deras advokater sitter inne. Lärarna sitter inne. 

Han vänder sig också mot den officiella retoriken som omger amnestin. 

– De säger att de blivit benådade. Men man benådar kriminella. De här människorna har pratat om sina rättigheter och mot privatisering och krävt schyssta villkor för arbetarna.