Fackens stora oro inför klimatmötet i Glasgow

Samantha Smith leder Just Transition Centre, världsfacket Itucs initiativ för att främja rättvis omställning. 

– Det kommer nog inte bli en särskilt upplyftande artikel, är hennes spontana kommentar på Arbetet Globals fråga om vad facken kan uppnå under klimattoppmötet i Glasgow.

Det handlar inte om alarmism, säger hon, eller om att facken helt skulle sakna inflytande. Utan om svåra förutsättningar.  

– Först och främst är vi fortfarande mitt i pandemin.

Smittspridningen i Storbritannien är omfattande samtidigt som nedskärningar slår mot sjukvårdspersonalen, säger Samantha Smith. Samtidigt resulterar internationell vaccinojämlikhet i att delegater från det globala syd inte kan delta. 

– Och även om de flesta nu för tiden inser att klimatförändringarna är allvarliga så befinner vi oss i en enorm världsomfattande ekonomisk kris. Hundratals miljoner människor har förlorat sina jobb.

Facket vid förhandlingsbordet

Världsfackets delegationen har representanter som deltar i förhandlingarna. Dessutom anordnas separata möten med makthavare samt sidoevent om frågor som facket vill lyfta. Däribland rättvis omställning som ett sätt att möta högerextrem politik.

– Det anordnar vi tillsammans med tyska fack. Det handlar om varför det är viktigt att vi organiserar innan extremhögern kommer och försöker skrämma människor med att jobben går förlorade, säger Samantha Smith.

Samtidigt är klimattoppmötet COP26 ett sätt för den internationella fackföreningsrörelsen att mötas och diskutera gemensamma strategier. 

– Det kanske viktigaste för mig är att detta är ett tillfälle att träffa andra människor i vår rörelse ansikte mot ansikte. Vi är en ansikte mot ansikte-rörelse och nu har vi inte kunnat mötas så på länge, säger Samantha Smith.

Efterlyser rättvis omställning

Det kommer finnas gott om bromsklossar i Glasgow. Vissa motsätter sig omställning, andra motsätter sig den rättvisedimension facken menar krävs för att undvika oacceptabla sociala konsekvenser. 

– Vi har gott om högerregeringar som stretar emot alla former av åtgärder mot klimatförändringarna. Sedan har du länder som Chile, som fasar ut kol men gör det på ett sätt som skapar arbetslöshet. Det är en regering som har begått upprepade människorättsbrott och fortfarande håller fackliga aktivister fängslade, säger Samantha Smith.

Klimatmardrömmen: ”Tre år sedan det regnade tillräckligt”

Global

Utifrån dessa förutsättningar – vad skulle utgöra en facklig framgång i Glasgow?

– Jag vet att Storbritanniens regering sagt att det här klimattoppmötet skulle skriva historia. Det sker nog inte omedelbart, men att få fler regeringar att satsa på rättvis omställning i energisektorn vore bra, säger Samantha Smith.

Sedan finns det, säger hon, olika sätt att mäta framgång. Järnvägsarbetare hotade att strejka under toppmötet och lyckades pressa fram höjda löner. Glasgows renhållningsarbetare planerar fortfarande för strejk.  

– En löneförhöjning för offentliganställda vore en facklig seger, säger Samantha Smith. 

Svenska fack ligger efter

I Sverige är Ulf Jarnefjord ett känt namn bland fackliga klimatdebattörer. Han har tidigare jobbat för bland andra LO och Transportarbetarförbundet men är nu extern expertkonsult till Europafacket och ska närvara under mötet i Glasgow. 

Då han jämför med andra länder tycker han att den svenska fackföreningsrörelsen ligger långt efter. Ulf Jarnefjord var med och skrev LO:s klimatstrategiska rapport som släpptes 2018.

– I den fanns många tankar om hur vi skulle få fart på klimatfrågan och göra en folkbildningsinsats i dessa frågor. Medlemmarna måste vara själva aktiva och inte bara passivt ta emot klimatinformation. Men det har gjorts för lite och det går för långsamt samtidigt vi har enligt FN:s generalsekreterare har en  ”code red for humanity” , säger han. 

Facket stödde raffinaderi i Lysekil

Ulf Jarnefjord reagerade starkt på förra årets turer kring Preems utbyggnadsplaner för raffinaderiet i Lysekil. 

– Där stödde LO-distriktet i Västsverige och IF Metall planerna för att öka produktionen av olja. Jag kan förstå att de som jobbar där är oroliga. De har sina bostäder och sina lån. Men då måste man ju utbilda och bjuda in till samtal för att se hur människor vill att man ska göra för att göra en rättvis omställning, men det har facket varit dåliga på.

Just transition

Fackens dilemma: Rädda jobben eller rädda världen

Global

Han tycker att Internationella transportarbetarfederationen, ITF, har jobbat betydligt mer med liknande frågor. Ett annat exempel han för fram är det brittiska fackförbundet Public and Commercials Service Union som organiserar nästan 200 000 tjänstemän inom offentlig sektor.

– I nästan tio år har de haft gröna skyddsombud som tar upp klimatfrågor på arbetsplatserna. I Frankrike jobbar centralorganisationen CGT med frågorna.

Avstånd mellan fack och civilsamhälle

Att svenska fack ligger efter tror Ulf Jarrnefjord också beror på att vi i Sverige inte sett de värsta konsekvenserna av klimatförändringarna ännu. I Sverige finns också en tydligare åtskillnad mellan fackföreningsrörelsen och det övriga civilsamhället där klimatorganisationer finns. 

En förklaring skulle kunna vara att facket ska företräda sina medlemmar. Om medlemmarnas intresse uppfattas som svagt kan det förklara ett ljummet engagemang på organisationsnivå.

– Men jag tror att det är precis tvärtom. Jag tror att många skulle vilja vara med. När jag jobbade för Transportarbetarförbundet var det massor med ungdomar som ringde till mig och frågade vad de skulle göra för att jobba mer med klimatfrågan.