Företag vill använda fångar som låglönelösning

När länder stängde gränserna sinade flödet av migrantarbetare som normalt får jordbruket, tillverkningsindustrin och byggsektorn att snurra. Nu skriker företag i bland annat Malaysia, Ryssland, Storbritannien, Thailand och USA efter arbetskraft.    

På flera av de platser där arbetskraftsbristen är som störst finns samtidigt hög inhemsk arbetslöshet. 

Uttryckt på det viset framstår det som att problemet har en enkel lösning – ge de lediga jobben till dem som inga har. 

Men fullt så lätt är det inte.

– Om du erbjuds minimilön för att göra ett tungt arbetet med riktigt usla villkor, som är fallet i köttindustrin, så väljer du hellre att sitta i kassan på din lokala matbutik, säger Bev Clarkson till Arbetet Global.

”Skrattretande” anser facket

Hon är ansvarig för livsmedels- och jordbrukssektorn på Storbritanniens största fackförbund Unite och fick nyligen rycka ut när köttindustrins branschorganisation lanserade tanken på storskalig rekrytering från landets fängelser. 

– Att använda fångar är ett skrattretande förslag. När vi först hörde om det kontaktade vi de stora köttföretagen, de som erkänner fackföreningsrörelsen. De förklarade att de inte stödde det här, utan att det var branschorganisationen som tagit upp förslaget med regeringen, säger Bev Clarkson.

– Med det sagt har vi en rad invändningar.

För mig lät det som att de ville gå tillbaka till att ha hopkedjade straffångar.

Oro för permanent låglönelösning

Unite befarade att branschorganisationen skulle försöka få till en modell där intagnas jobb betraktades som arbetsträning, med lägre ersättning som följd, och att denna temporära lösning därefter skulle bli ett permanent verktyg för att sänka kostnaderna.

Bev Clarkson frågar sig också hur det skulle bli med löneutbetalningarna och om fångarbetet skulle berättiga till a-kassa. Skulle de intagna övervakas under arbetstid – i så fall hur och av vem?

– För mig lät det som att de ville gå tillbaka till att ha hopkedjade straffångar. Det är så klart inte rimligt, säger hon.

Fångar i Thailands fiskfabriker

De brittiska köttbaronerna är inte ensamma om idén. I Malaysia har palmoljeproduktionen drabbats när migrantarbetare från Indonesien och Bangladesh, som tillsammans utgör 85 procent av arbetskraften, tvingats stanna hemma. Branschen har nu vänt sig till fängelser och rehabiliteringscenter för narkotikamissbrukare, rapporterar Reuters.  

I grannlandet Thailand har justitieminister Somsak Thepsuthin lanserat ett program för att slå två flugor i en smäll. Fiskfabrikerna lider av akut arbetskraftsbrist och landets fängelser är överfulla.

– Det här hjälper företag och fångar och det sparar skattepengar, säger ministern i en intervju med affärstidningen Bloomberg.

Paralleller till Gulag

I Ryssland, som länge varit beroende av migrantarbetare från Centralasien, har landets kriminalvårdsmyndighet tecknat ett avtal som fått kritiker att dra paralleller till Stalintidens beryktade straffläger. Från 1930-talet och framåt dog tusentals lägerfångar under tvångsarbete på tåglinjen från Baikal till Amur. 

Det sovjetiska prestigeprojektet slutfördes aldrig. Men nu, årtionden senare, ska järnvägslinjen färdigställas. Och återigen är det fångar som ska stå för grovgörat, rapporterar Radio Liberty.

– Det här kommer inte bli som Gulag. Det här kommer vara helt nya, anständiga villkor, säger kriminalvårdschefen Aleksandr Kalashnikov till nyhetssajten.  

Tvångsarbete aktualiserar problem

Men även om det inte blir något nytt Gulag aktualiserar fångarnas  arbetskraft ett dubbelt problem. 

Dels försvåras fackens ansträngningar att skapa bättre villkor i sektorer där lågavlönade migrantarbetare normalt utgör en stor del av arbetskraften. 

”Prioriteten måste vara att förbättra arbetsförhållandena inom jordbruk och livsmedelsindustrin, inte att leta efter billiga alternativ, oavsett om det är fångarbete eller andra kostnadsbesparande strategier”, skriver Sue Longley, generalsekreterare för det globala facket IUF, i en mejlkommentar till Arbetet Global. 

Dels väcks frågan om fångarnas rättigheter. 

I USA anställer fabriker fångar för att täppa till hålen migrantarbetarna lämnat efter sig, men betalar lägre löner än för andra anställda, rapporterar brittiska Guardian.

Fångarna har också obefintliga möjligheter att protestera mot orimliga villkor. I New York har oseriösa byggbolag satt i system att anställa tusentals intagna, vilka beviljas villkorlig frigivning mot att de lyckas hitta – och behålla – ett jobb. 

Lönerna är låga, arbetsmiljön farlig, arbetsgivaren betalar inte sjukförsäkring. Och den som klagar riskerar att hamna bakom galler igen.   

”En livstid av hårt arbete”

Facken kallar dessa fångdrivna byggen för ”body shops”.

– Under hela pandemin lämnade de som jobbar på body shops sina hem och tog tåg och buss till fullpackade arbetsplatser för att bygga New Yorks skyline, säger Chaz Rynkiewicz, vice ordförande för byggfacket Liunas avdelning 79, till tidningen The Guardian.

– Medan andra arbetare kallades hjältar för att de jobbade under pandemin så får arbetarna i body shops höra att deras straffregister dömer dem till en livstid av hårt arbete för låg lön.