Ett makalöst hyckleri. Det anser M-ledaren Ulf Kristersson att inrikesminister Mikael Damberg gjort sig skyldig till.

Vad har karln gjort? Jo, Damberg har i en intervju med Aftonbladet sagt att det funnits en ängslighet för att beskriva vissa samhällsproblem eftersom man inte velat kallas rasist.
Men det Kristersson nog är argast på är att Socialdemokraterna nu går fram med politik som, menar Kristersson, partiet tidigare varit emot. Även Liberalerna och Sverigedemokraterna är mycket vreda.

Argumentationslinjen från höger ser ungefär ut så här: Socialdemokraternas politik är dålig för Sverige. Socialdemokraterna har stulit all politik från oss.

Hängde ni med?

Ingen beröringsskräck

Visst går det att invända mot det dambergska pratet om att det funnits en beröringsskräck kring att tala om migrationen och kriminaliteten.

Det har det inte. Däremot har svensk offentlighet av tradition haft flera framträdande och skickliga representanter för en liberal rätts- och migrationspolitik. Företrädare för en mer repressiv ordning har aldrig riktigt klarat av att vinna debatter mot dem i tv-studior och tidningsspalter och det har förstås förgrymmat dem.
Men det är knappast så att migrations- och rättsliberaler ansett att den reellt existerande politiken varit tillfredsställande.

Ändå har M- och S-politiker – inte minst när de är i opposition – försökt anknyta till det där åsiktsklustret för att ge sina motståndare en näsbränna. När Göran Persson var statsminister fick han av Moderaterna höra att han stod för det ”öppnaste uttrycket för att flirta med främlingsfientliga”.

Sönderradikaliserade moderater

I dag fungerar det förstås annorlunda. Samhällsdebatten har blivit mer inriktad på repression. Vill man sopa till sin motståndare i dag ska man anklaga hen för att öka invandringen till Sverige. Rätts- och migrationsliberalerna hörs knappt av och de partiinterna oppositionerna mot åtstramningar och skärpningar syns knappt längre.

De senaste åren har Moderaterna i sin mani att uppgå i den sverigedemokratiska idégemenskapen orienterat sig allt längre ut på högerflanken. Det verklighetsorienterade hos Moderaterna har kastats ut genom fönstret.

Därmed har man också lämnat fältet öppet för en socialdemokrati som i kraft av att man kommenderar regeringskansliet kan leverera verklig politik för att komma åt det som oroar väljarna: skjutningar, gängvåld och den otrygghet som växer i segregationens skugga. Moderaterna lämnar en position och Socialdemokraterna tänker ta den.

Det gamla högerpartiet kan bara svara med en allt mer svulstig retorik. Gängen är inhemska terrorister! Kriminalitet är en pandemi! Invandringen är en belastning!

Populär kandidat

Visst, regeringspolitiken mot gängkriminaliteten kanske inte biter tillräcklig bra. Den kanske inte är tillräckligt trovärdig. Den tippar inte sällan för mycket åt det repressiva, det förbyggande arbetet som inte minst polisen värnar om kan lätt hamna i skymundan.

Men den moderata halsstarrigheten tycks i alla fall inte göra Ulf Kristersson några tjänster.

Det är mindre än ett år kvar till valet och trots våldet på våra gator och torg så är oppositionens samlade väljarstöd mindre än det samlade väljarstödet för regeringen, C och V. Nu ska S byta partiledare, huvudkandidaten har redan större förtroende än någon sittande partiledare och Mikael Damberg signalerar att man tänker fortsätta göra det ”jävligt jobbigt att vara kriminell i Sverige”.

Tro fan Moderaterna är griniga.