Det var inte innehållet i mötet om Krimhalvöns framtid som fastnade hos mig. Det var handskakningarna.

I fyra sekunder skakade statsminister Stefan Löfven, väldigt gemytligt, hand med Ukrainas president Volodymyr Zelenskyj.

Representanter från 46 länder och internationella organisationer deltog och det såg rejält tajt ut när de satt kring ett stort runt bord, där de flesta slängt sina munskydd.

I värdlandet Ukraina gäller 1,5 meters avstånd och precis som i många andra länder även munskyddskrav vid trängsel och inomhus i offentliga byggnader. Nu vet jag inte om just själva byggnaden räknas som offentlig, men avståndet kändes det lite sisådär med.

Munskydden var på i maj

Sloveniens president Borut Pahor, USA:s energiminister Jennifer Granholm och Polens president Andrzej Duda verkade inte ha några problem att närma sig sina internationella kollegor.

När den sistnämna besökte Ukrainas president Volodymyr Zelenskyj i maj var ansiktena däremot täckta med svarta munskydd.

Politiker som nu flänger runt i världen snabbtestas säkert konstant (hoppas jag åtminstone) men det intressanta är ändå gränsdragningen för närmanden. När blev det okej?

Kanske var det där som armbågshälsningarna började se sitt politiska slut

Linda Flood

Ett par veckor före midsommar möttes G7-ledarna i Cornwall i södra England. Året innan hade deras toppmöte ställts in på grund av pandemin.

Nu såg de så glada och spralliga ut, särskilt USA:s nye president Joe Biden som skrattade hjärtligt när Frankrikes president Emmanuel Macron höll armen om honom.

Tar generellt inte i hand

Kanske var det där som armbågshälsningarna började se sitt politiska slut. En vecka senare träffade Joe Biden Rysslands president Vladimir Putin i Schweiz. Då var handen framme igen.

När Stefan Löfven valde att börja räcka fram handen får jag inget svar på från hans pressekreterare. De säger att han generellt inte tar i hand. Däremot kan det tyckas oartigt att inte hälsa i officiellt sammanhang om värden, i det här fallet Ukrainas president, sträcker ut sin högerhand.

Politikerna är trötta, precis som vi, på den här pandemin som aldrig tar slut.

Men själv bör jag inte ens cykla in till jobbet och lämnar jag hemmet förväntas det att jag håller avstånd.

Just nu sitter jag med datorn vid ett skrivbord i ett förråd. Utan en enda handskakning i sikte.

Det var många på mötet i Kiev.