I slutet av dagen sitter Wang Lin uppgiven på en trottoarkant. På tolv timmar har han bara lyckats tjäna 41 yuan, motsvarande 54 svenska kronor.

När han inte hann lämna en matleverans i tid drog appföretaget Meituan av 60 procent av arvodet som straff. Wang Lin använder ordet ”förnedrande” för att beskriva upplevelsen.

– Jag arbetade så mycket för så lite pengar, säger han i ett videoklipp, enligt den Hongkongbaserade dagstidningen SCMP:s översättning.

– Förut brukade jag undra varför plattformen gav förarna så många leveranser. Nu vet jag att om förarna vill tjäna pengar så måste de leverera många beställningar.

Wang arbetar i vanliga fall inte som matbud. Han är biträdande chef på Pekings enhet för arbetsmarknadsfrågor.

Det var förvaltningen som laddade upp videoklippet på sitt officiella konto på det sociala mediet Weibo, där det snabbt fick hundratals miljoner visningar. 

Fler än 450 miljoner kineser använder matappar.

Myndighetschefens initiativ hyllades på ledarplats i flera av landets största statskontrollerade tidningar. Men Frédéric Cho, affärskonsult och Kinakännare, tror att initiativet kom från Wang Lin själv. 

– Bilden av Kina som en monolit där saker bara görs på ett visst sätt stämmer inte med verkligheten. Det är 1,4 miljarder individer, säger han till Arbetet Global.

– Det är förmodligen ett personligt initiativ, för att visa baksidorna av gigekonomin och via sociala medier skapa tryck mot Meituan och andra aktörer som har den här typen av väldigt tuffa arbetsvillkor. I och med att hundratals miljoner kineser finns på sociala medier har det säkert funkat. 

Myndighetschefens wallraffande tycks mycket riktigt ha gett effekt. Såväl Meituan som främsta konkurrenten Ele.me meddelade snabbt att de slutar göra avdrag vid försenade leveranser, rapporterar den kinesiska affärstidningen Caixin Global.

– Jag kan bara gissa att det här ger honom och andra tjänstemän blodad tand att driva andra sociala frågor med stöd av det tryck man kan få i sociala medier, säger Frédéric Cho.

– Alla kineser är fullt medvetna om var gränserna går, det handlar om ofarliga politiska områden, men jag skulle inte bli förvånad om vi ser liknande wallraffande inom miljöområdet där man hänger ut företag som inte följer reglerna.

Gigjobbares arbetsvillkor har debatterats friskt i Kina på senare tid och Kommunistpartiet har börjat uppmärksamma frågan. 

Men att myndigheterna agerar innebär inte att det är fritt fram för gigjobbarna att själva ta strid. Nyligen greps matbudet Chen Guojiang som hade organiserat protester mot appföretagen.

Han anklagas för att ha ”anstiftat gräl och provocerat fram problem”, en standardformulering som ofta används för att sätta dit den som irriterat lokala myndigheter, och riskerar fem års fängelse. 

Miljoner matbud i Kina

Fyra–fem miljoner människor arbetar som matbud i Kina. 

Marknaden expanderade kraftigt under mitten av 2010-talet och har vuxit ytterligare under pandemin. Över 450 miljoner kineser beställer mat via appar.  

2019 omsatte appföretagen som specialiserat sig på matleveranser 653 miljarder yuan, motsvarande 846 miljarder kronor. År 2023 väntas omsättningen ha ökat till 1 000 miljarder yuan eller knappt 1 300 miljarder kronor. 

Samtidigt har villkoren för gigjobbarna stadigt försämrats. I mitten av 2010-talet kunde ett matbud tjäna runt 10 000 yuan, strax under 13 000 kronor, nästan dubbla den nationella medellönen. I dag ligger gigjobbarnas snittlön runt 6 000 yuan, knappt 8 000 kronor. 

Det är fortfarande något mer än vad en anställd i tillverkningsindustrin tjänar, men för att nå den inkomstnivån måste matbud arbeta tolv timmar om dagen sex dagar i veckan.  

Samtidigt har många gigarbetare aktivt valt bort fabriksjobben. Livet som matbud är hektiskt men graden av personlig frihet anses vara större. 

Källor: CLB, NPRNya KinaFolkets dagblad.