Arbetet Global

Arbetet Global är ett projekt som delfinansieras av Union to Union.

Det började i höstas förra året.

Eftersom jag anstränger mig hårt för att framstå som en trädkramande pk-man så installerades solceller på taket. Det blev som ett gift. I appen kunde jag se hur mycket el vi producerade. Jag glodde på skärmen hela tiden. 

Efter frukost, en knapp kilowatttimme. Efter lunch, tre-fyra kilowattimmar och så vidare. Nu kan jag brassa på med infravärmen utan att skämmas, tänkte jag i två sekunder innan jag förstod det absurda i det. 

Det kändes ändå bra att producera egen el.

Sen kom rapporterna. 

Solceller produceras i Kina under slavliknande villkor, rapporterade flera medier. Som så många gånger tidigare handlade det om Xinjiang-regionen. Den muslimska minoriteten sätts i omskolningsläger.

Det är sedan många år belagt att det förekommer tvångsarbete där. Uppgifterna varierar men kring en miljon tros ha satts i läger i den sandpiskade regionen som jag själv reste igenom för nästan 30 år sedan.

Då ville jag bara sträcka mig efter skämskudden men jag lät bli.

Längs ökenvägarna vandrade då uniformerade arbetare i raka led utanför bussfönstret. Det var en otrevlig del av Kina. Ständigt bråk i luften. Redan då. Och nu verkar det ha blivit ännu värre.

De journalister som i dag försöker ta reda på hur det står till med tvångsarbetet förföljs av polisen. Den kommunistiska diktaturen vill lägga locket på. 

Tanken på hur solcellerna på mitt tak har tillverkats fortsätter att mala.

Jag ringer och mejlar. Jo, just mina solceller har tillverkats i Kina men jag kan vara lugn, lovar företaget som installerade dem. Alla deras underleverantörer följer uppförandekoden. 

Jahaaaa och hur vet man det då, undrar jag. För att de sagt så?

Det är just det som är problemet med diktaturer. Den som inte är beroende av folkviljan behöver inte göra sig till. Det går fint att ljuga med rak rygg. Vem ska kunna kontrollera vad som är sant?

När Kinas ambassadör Gui Congyou i veckan ställde upp i en intervju i SVT:s 30 minuter tittade han rakt fram och förklarade att 1,4 miljarder kineser stödjer kommunistpartiet. Alla människor i Kina alltså.

Han påstod också att Kina var offer för en komplott och att det bara var terrorister som fängslats i Xianjiang. Dessutom hade den svenska förläggaren Gui Minhai inte alls har kidnappats av den kinesiska staten för det vore inte bara olagligt utan ”tekniskt omöjligt”.

Då ville jag bara sträcka mig efter skämskudden men jag lät bli. I stället tänkte återigen på solcellerna och de löften som kommer från de kinesiska underleverantörerna. Allt är fint, inget slavarbete förekommer.

Det blir nog bra det här.