Den 31 mars löper avtalet ut för de kommunalt anställda lärarna.

Förhandlingarna om ett nytt avtal, som har pågått sedan början av januari, är nu i ett intensivt skede.

Trots att lönerna har stigit snabbare för lärare än andra grupper de senaste åren anser Lärarförbundet och Lärarnas Riksförbund, som förhandlar sida vid sida, att yrket fortfarande värderas för lågt.

Bland medlemmarna finns ett utbrett missnöje med lönerna – inte minst lönestrukturen.

Grunderna för lönesättningen är ofta oklara, och det är vanligt att unga, nyanställda lärare har samma lön som sina mer erfarna kollegor.

Eller högre.

– Lönestrukturen har blivit ett arbetsmiljöproblem. Den gör det svårt för en del kommuner att behålla erfarna lärare och skapa kontinuitet i skolan, säger Lärarförbundets ordförande Johanna Jaara Åstrand.

Facken vill se ett nytt lönesystem, delvis byggt på formella meriter – medan SKR anser att det nuvarande systemet fungerar.

– Vår övertygelse är att individuella och differentierade löner är rätt. Som anställd vill man bli sedd. Det är inte aktuellt att gå tillbaka till tarifflöner, säger Niclas Lindahl, förhandlingschef vid SKR.

– Vi kräver verkligen inte tarifflöner, invänder Johanna Jaara Åstrand. Men i dag är det inte yrkesskicklighet som styr lönerna, utan faktorer som brist på pengar och bristande mandat för lönesättande rektorer.

Med tarifflön menas att lönerna slås fast i en tabell utifrån exempelvis ålder eller antal år i yrket.

Arbetsbelastningen är den andra stora frågan för lärarfacken.

– Den måste lösas lokalt. Vi ser inga möjligheter att reglera varje lärares undervisning i det centrala avtalet, säger Niclas Lindahl.

Men att helt lita till de lokala parterna går inte. Den vägen provade vi i det gamla avtalet från 2018, och den har inte räckt till, hävdar facken.

Lärarförbundet och Lärarnas Riksförbund kräver nu att fack och arbetsgivare lokalt ska teckna avtal som slår fast vilken undervisning den enskilde läraren ska ansvara för, och se till att hon eller han får tid för förberedelser och efterarbete.

– Det är arbetsgivaren som har ansvar för arbetsmiljön och att se till att det råder balans med uppdrag och förutsättningar. I dag toppar lärarkåren arbetsbelastningsstatistiken, säger Johanna Jaara Åstrand.

– Som centrala parter måste vi hitta överenskommelser som ger stöd till kommunerna att ta det ansvaret. Att faktiskt komma tillrätta med det som i dag skapar en ohållbar situation och ökade sjukskrivningskostnader.

Under pandemin har arbetsbelastningen gått ”från hög till extrem”, enligt Johanna Jaara Åstrand, som räknar med någon form av coronabonus i avtalet.

– När övriga arbetsmarknaden har ställt in och ställt om så förväntas lärarna leverera lika mycket till samma kvalitet som före pandemin. Det är inte mer än rätt att lärare och rektorer får cred för det.