KULTURDEBATT. Hur ska medierna behandla Sverigedemokraterna och andra högerpopulistiska rörelser?

Frågan har kommit i fokus den senaste tiden och kritiken har varit hård inte minst mot SVT för att de låter amerikanska konspirationsteoretiker komma till tals som om det handlade om vilka åsikter som helst. 

För mig har det varit uppenbart att många medier, men kanske framför allt vissa redaktioner på SVT med Agenda i spetsen, inte har klarat sin kritiska granskning av Sverigedemokraterna.

Som vän av ett starkt oberoende public service och till nyligen aktiv politiker så har jag bitit mig i tungan många gånger för att inte påtala utvecklingen.

Jag tycker att alla partier ska behandlas lika, även SD. Mitt intryck är att SVT från start hade uppenbara våndor inför behandlingen av SD. Hållningen mot den uppenbara rasismen var först ofta tydligt kritisk.

Efter att SD brutit igenom i opinion svängde det till att det var viktigt att partiet inte särbehandlades och deras politiska utspel speglades därefter. 

Målet för SD är att de inte längre ska granskas kritiskt och att ”alternativa” mediers propaganda ska framställas som lika god sanning som oberoende journalistik

Jonas Sjöstedt

Ibland tyckte jag mig kunna spåra en viss fascination övre att bryta tabun av vad som ”får” sägas. Men efter att saker upprepats i oändlighet kan de knappast längre kallas tabun. 

Efter flyktingkrisen 2015 kantrade mycket av svensk samhällsdebatt.

Att anse att invandrare är vårt största samhällsproblem och att frågor om kriminalitet och invandring är sammanvuxna blev normalt och många medier gjorde denna Sverigedemokraternas verklighetsbeskrivning till sin. 

Så blev åsikter om bevarad asylrätt, att familjer inte ska splittras och att permanenta uppehållstillstånd är bra till det problematiska och avvikande. Såväl politikens som mediernas utgångspunkt förflyttades. 

Sverigedemokraternas företrädare fick klippkort till Agendas studio och när vi andra bjöds in fick vi ofta frågor om partiets politik. Deras syn på samhället blev flera mediers utgångspunkt.

Det var en enorm framgång för SD och underlättade deras tillväxt. Det är ingen slump att många med vänstersympatier har slutat se program som Agenda.

Alla partier ska behandlas lika, det innebär också att de borde få lika mothugg om de kommer med rena lögner, förtalar visa befolkningsgrupper, angriper demokratin eller för fram konspirationsteorier. 

Då är medias uppgift att kritiskt granska och markera mot uppenbara felaktigheter oavsett vem som framför dem. Det är här media inte har klarat sin uppgift.

Rasismen är Sverigedemokraternas grund. Men om jag påtalade det i en intervju blev jag omedelbart avbruten av den som intervjuade mig i SVT eller SR. 

Om någon från SD framförde rena lögner om Vänsterpartiet som att vi förespråkar våld, är kommunister eller extremister så har jag aldrig hört någon intervjuare invända. 

Att behandla alla lika har omvandlats till flathet inför uppenbara lögner, rasism och konspirationsteorier.

Precis som hos Trump i USA och Orban i Ungern så handlar det ofta om propaganda, inte åsikter. SD agerar på samma vis och är en del av samma aggressiva främlingsfientliga högerpopulism. 

Läs SVT:s replik och Sjöstedts slutreplik här:

Ett exempel, efter stormningen av kongressen i Washington spreds lögnen att det inte var Trumps supportar som stod för kuppförsöket utan Antifa, antifascister med vänstersympatier.

Sverigedemokrater och enstaka moderata riksdagsledamöter spred lögnerna vidare. 

Medan många amerikanska medier som CNN markerade tydligt mot denna typ av uppenbara lögner så verkar SVT delvis behandla det som en åsikt bland andra.

När det sker klarar inte medierna sin uppgift. Det finns inte bara åsikter, det finns också sanning och lögn. 

Det är exempelvis sant att Donald Trump inte vann valet i USA. Det är också sant att Sverigedemokraternas företrädare oftare begår brott, att många av dem uttrycker sig grovt rasistiskt och har direkt antidemokratiska förebilder som Orban och Trump. 

För mig har det varit uppenbart att många medier, men kanske framför allt vissa redaktioner på SVT med Agenda i spetsen, inte har klarat sin kritiska granskning av Sverigedemokraterna

Jonas Sjöstedt

De ska granskas som alla andra, men de är inte som alla andra. Därför måste resultatet av granskningen bli annorlunda.

Jag förstår att trycket på medier och inte minst på public service är stort. När SD granskas kritiskt möts journalister av hot och hat. Det är en del av den högerpopulistiska propagandan att framställa public service som vänster. 

Sverigedemokraterna vill lägga ned delar av public service och andra inom högern hakar på. Trycket på anpassning är stort.

Målet för SD är att de inte längre ska granskas kritiskt och att ”alternativa” mediers propaganda ska framställas som lika god sanning som oberoende journalistik. Där står vi nu. 

Inför det behöver vi inte ängslig anpassning, där försök till statskupper med våld bortförklaras som olycklig polarisering. Vi behöver verklig oberoende journalistik som vågar markera mot lögner och propaganda. 

Alla har inte klarat uppgiften.