Joseph R. Kafuka: Barn dör för din smartphone

Den som söker på nätet efter gruvolyckor i Kongo-Kinshasa översköljs av katastrofrapporter.

I september miste omkring 50 människor livet när översvämningar fick en informell guldgruva i Kamitunga, i landets östra delar, att kollapsa. 

En månad senare begravdes två minderåriga levande i en gruva i Kolwezi i den sydliga provinsen Lualaba. 

Sommaren 2019 miste drygt 40 småskaliga gruvarbetare livet när ett ras inträffade i ett dagbrott på multinationella Glencores koncession i Lualaba. 

Dödliga olyckor är inget undantag i Kongo-Kinshasas gruvnäring. De är ett återkommande fenomen och ett ständigt hot för de miljoner som sliter – och bokstavligen slavar – inom sektorn.  

I provinsen Katanga, där världens största koppar- och koboltfyndigheter är belägna, lever åtta av tio i extrem fattigdom.

Tusentals människor gräver i jorden med sina bara händer för att försöka överleva. Andra tillbringar större delen av sina dagar under mark. Hettan är kvävande, det saknas syre i gruvschakten. Men gruvarbetarna säger att det de oroar sig mest för inte är olyckor utan det konstanta hotet att förlora sitt levebröd. 

Många arbetar i så kallade informella gruvor som saknar tillstånd, eller tar sig illegalt in på gruvbolagens koncessioner.  

”Soldater kom till gruvan, de jagade bort oss”, sade en gruvarbetare från Katanga. ”De gör precis vad de vill för att de ingår i presidentens garde. Det är väldigt svårt för oss.” 

Världsbanken uppskattar att fler än tio miljoner kongoleser, i runda tal 15 procent av landets befolkning, är direkt eller indirekt beroende av småskaligt gruvarbete för sin överlevnad.

Från hela landet migrerar fattiga män i arbetsför ålder till gruvprovinserna. Många tvingas arbeta av skulder. Under osäkra och farliga förhållanden frodas modernt slaveri och barnarbete. 

Nästan 60 procentav världens produktion av kobolt sker Kongo-Kinshasa. En tredjedel av produktionen kommer från småskaliga gruvor där arbetarna gräver för hand. 

I Kolwezi finns inte en enda plätt där man inte söker efter den metall som behövs för att framställa litiumjonbatterier. Efterfrågan har exploderat på grund av elbilsboomen men litiumjonbatterier används också i mobiltelefoner, datorer och annan elektronik.  

Olyckor är vanliga i de upp till 60 meter djupa gruvorna, orsakade av jordskred eller förgiftning. För invånarna här är den kobolt de kan utvinna deras enda inkomstkälla.

I Södra Kivu, i den lilla byn Nyamurhale, arbetar ett stort antal barn i gruvorna för att kunna betala skolavgifter och bidra till familjeförsörjningen.

Oftast rör det sig om pojkar, mellan åtta och 16 år gamla, som arbetar i de upp till 300 meter djupa gruvorna. Soldater i Kongo-Kinshasas armé har ertappats med att tvinga barnen i Nyamurhale att utföra slitsamma arbetsuppgifter.   

I Katangas gruvor exponeras unga arbetare dagligen, utan något skydd och i totalt mörker, för det giftigt damm som orsakar lungsjukdomar. Jordskred är vanliga och orsakar svåra skador. 

Barnarbetarna sliter långa dagar i stark sol och bär tungt. Konsekvenserna av barnarbetet innefattar skolavhopp, tidiga äktenskap, drogberoende och spridning av hiv. 

Men många föräldrar, liksom förstås arbetsgivarna, välkomnar barnens närvaro i gruvorna. Föräldrarna behöver pengarna, arbetsgivarna uppskattar billig arbetskraft. 

Barnen tjänar motsvarande två euro per dag. Den afrikanska utvecklingsbanken ADB har anslagit mångmiljonbelopp till Kongo-Kinshasa för att hjälpa barnarbetarna, men myndigheterna har hittills inte lyckats genomdriva lagar som skyddar barnen.

Program för att tömma gruvorna på de tusentals barn som arbetar där har gång på gång skjutits upp, trots att den nuvarande situationen går stick i stäv mot internationella konventioner och nationell lagstiftning.

En dryg miljon människor i Kongo-Kinshasa uppskattas leva i modernt slaveri. I landets östra delar slåss beväpnade miliser om att profitera på utvinningen av guld, tenn, tantal, och tungsten. Myndigheterna har minimal kontroll av utvinningen och exporten av konfliktmineralerna.

Varje månad smugglas hundratals kilo guld som småskaliga gruvarbetare producerat till Dubai, via en underjordiska leveranskedjor genom grannländerna Rwanda, Burundi och Uganda.

I december 2019 stämde internationella människorättsjurister några av världens största företag i amerikansk domstol. 14 kongolesiska familjer anklagade jättarna Apple, Dell, Google, Microsoft och Tesla för att använda kongolesisk kobolt trots vetskap om att metallen har utvunnits av tvångsarbetande barn. 

Kanske kan en fällande dom tvinga storföretagen att ta ansvar för sina leveranskedjor?

I väntan på svar fortsätter invånarna i Kongo-Kinshasa – ett land rikt på råvaror – att betala ett högt pris för sina naturtillgångar.