Till vardags arbetar Miriam Graf Kennemyr som barnspecialistundersköterska, men under pandemin har hon vårdat coronapatienter på intensiven på Karolinska i Huddinge. – Det är nog svårt för utomstående att förstå vad man möts av inne på covid­salarna, säger hon.  

”Efter mer än 20 år i försäkringsbranschen sade jag upp mig och utbildade mig till undersköterska. Jag ville göra något viktigt på dagarna.

Jag fick jobb på Astrid Lindgrens barnsjukhus, på en avdelning för neurologi. Jag känner att jag borde ha bytt yrke tidigare. Det är det här jag brinner för.

När barnen litar på en, när de blir glada då man kommer. Och när de kommer på återbesök och allt har gått bra och de är som nya människor. Det är så häftigt.

När corona kom skrev tidningarna att alla med erfarenhet från sjukvården behövdes. Jag hörde av mig till intensiven på Karolinska i Huddinge. När kollegor sliter ville jag inte bara se på.

Vi var flera hundra som kom från olika sjukhus. Vi fick en snabb genomgång och en rundvandring på en avdelning som för tillfället var tom, men redo för att ta emot covid-19-patienter. Nästa dag var den full.

Man orkar ingenting när man har sina lediga dagar, man ligger i soffan och kan inte vara social

Miriam Graf Kennemyr

Det är nog svårt för utomstående att förstå vad man möts av inne på covid­salarna. Nedsövda människor på rad, ljuden från respiratorerna, varningspipen när syresättningen av blodet sjunker.

Ångesten hos patienter som är vakna när de kommer in och får se de intuberade.

Efter någon dag togs beslutet att vi skulle jobba tolv-och-en-halv-timmespass. Det är tufft, man är väldigt varm med all skyddsutrustning på.

Jag fick skavsår på näsan och sår i ansiktet. Och stora märken efter tejpen på armarna.

Anhöriga fick inte besöka de sjuka och ta farväl. Vi var de sista de träffade. Det var oss de höll i handen när de dog.

”När folk började springa på uteserveringar kändes det som ett hån mot oss som gick instängda i våra masker”, säger undersköterskan Miriam Graf Kennemyr.

När folk började springa på uteserveringar kändes det som ett hån mot oss som gick instängda i våra masker. Men vi har fått mat levererad varje dag.

Företag har levererat allt från godis och läsk till handkrämer och schampo, något som varit oerhört uppskattat av oss i personalen.

Många är slitna nu. Kollegor har nära till gråt. Man orkar ingenting när man har sina lediga dagar, man ligger i soffan och kan inte vara social. 

Det finns en förväntan om att vi ska få uppskattning efter det här. Undersköterskor är underbetalda. Lönerna måste upp om det ska gå att rekrytera till yrket. Jag vet flera som har slutat därför att de inte orkar.”

Fotnot: Efter intervjun har Kommunal tecknat ett nytt kollektivavtal där extra lönepåslag ska finnas för dem som har yrkesutbildning, vilket undersköterskor har. Läs mer om avtalet här.

Miriam Graf Kennemyr

Ålder: 45 år.

Bor: Villa på Ekerö.

Utbildning: Undersköterskeutbildning samt ettårig utbildning till barnspecialistundersköterska.

Tjänar: 25 000 kronor i grundlön. Inklusive ob blir det 29 000–30 000 kronor i månaden i snitt under ett år.

Bäst med jobbet: Variationen. Känslan att jag gör skillnad för patienter och anhöriga.

Sämst med jobbet: Tuffa arbetstider. Har arbetat upp till 62 timmar i veckan med krislägesavtalet. Stressigt, ibland hinner man knappt ta lunch eller fika.