Vid klockan 19 på tisdagskvällen har Jenny Molin just kommit hem från ett möte med Kommunals sektion, där hon har fått information om det nya avtalet med Sveriges kommuner och regioner (SKR).

– Man får vara nöjd. Jag trodde inte att det skulle bli ett avtal alls när Kommunal och arbetsgivarna stod så långt ifrån varandra. Vi hade börjat ställa in oss på konflikt.

Jenny Molin, som arbetar i hemtjänsten i Kramfors kommun, tycker att Kommunals förhandlare har kämpat väl.

– Vi krävde 0,5 procent extra i löneökning för dem som har yrkesutbildning – och så blev det 0,6 procent, säger Jenny Molin, som själv är utbildad undersköterska.

När Arbetet intervjuade Jenny och Göran Molin i vintras hade coronaviruset inte nått Europa.

Deras förhoppningar på avtalsrörelsen handlade främst om bättre arbetstider. Mer ledig tid tillsammans stod högt på önskelistan.

Med pandemin har andra frågor hamnat i centrum. Jenny och hennes kollegor i hemtjänsten jobbar med ständig oro för sin hälsa, oro för att smitta de gamla, och oro för att smitta sina anhöriga.

Flera vårdtagare har fått covid, men hittills har ingen avlidit i sjukdomen.

– Först fanns det ingen skyddsutrustning alls. När vi väl fick den var den jobbig att hä på sig, säger Jenny Molin, som ibland har fått panikkänslor av att arbeta i heltäckande plastförkläde, munskydd, visir, handskar och skoskydd.

För sina insatser under pandemin kommer alla som omfattas av Kommunals avtal med SKR att få en engångssumma på 5 500 kronor före skatt. På frågan om det är en rimlig kompensation svarar Jenny Molin:

– Både och. Det kunde ha varit mer, vi har riskerat våra liv. Men det är ändå någonting. Och jag har känt uppskattning från min arbetsgivare.

Maken Göran Molin, som arbetar på SCA:s sågverk i Bollstabruk, ingår i den delegation som tog ställning till om GS-facket skulle godta det nya sågverksavtalet och löneökningar med totalt 5,4 procent från den 1 november i år till den 31 mars 2023.

– Det har aldrig varit så svårt som i år. Ja så säger man ju alltid, men i år var det speciellt, med väldigt stora skillnader mellan olika branscher.

Medan en del företag kämpar för att överleva coronakrisen har sågverken aldrig gått så bra.

– Vi har inte sett siffrorna ännu. Men här på Bollstabruks sågverk kommer vi att slå alla rekord, säger Göran Molin.

– Försäljningen av impregnerade varor har ökat med 40 procent. Det är otroligt. I somras fick våra hyvlerier kalla in folk som var på semester för att hinna med.

Uppgången beror till stor del på att byggvaruhandeln behöver mycket virke: Under pandemin har svenska folket passat på att reparera och förbättra sina hus.

– Siffran i avtalet är okej. Att hitta en nivå som passar alla är nästan omöjligt. Det jag saknar är kompensation för de sju månaderna från den 1 april till 1 november, säger Göran Molin, som tillägger:

– Det har ju Kommunal på sätt och vis fått genom den här engångssumman.

I och med det nya avtalet kommer sågverksarbetarna också att få bättre pensioner. Avtalspensionen (ett komplement till den statliga pensionen som regleras i kollektivavtal) kommer de på sikt att tjäna in redan från 22 års ålder. I dag går åldersgränsen vid 25 år, en gräns som ska sänkas med ett år i taget de kommande tre åren.

– Och så är det jättebra att inbetalningarna till pensionen kommer att synas på lönespecifikationen varje månad i fortsättningen. Folk kommer att bli mer medvetna om skillnaden mellan jobb där man har kollektivavtal och jobb där man inte har det, säger Göran Molin, som är vice ordförande i fackklubben på sågverket.

Kommunals avtal innehåller kompensation för dem som inte får ta ut huvuddelen av sin semester under sommarmånaderna.

I övrigt innehåller varken Kommunals eller GS-fackets avtal förbättringar i fråga om arbetstid och ledighet.

Jenny Molin konstaterar att hon också i fortsättningen kommer att ha delade turer.

En helg per fyraveckorsperiod har hon jobb från klockan 07 till 12, följt av några timmars ledighet, och så jobb från klockan 16.30 till 21.30.

– Kommunal vill få bort de delade turerna, men det blev inget av det, säger Jenny Molin. Vi får fortsätta att kämpa.