Världsfacket: De som har minst drabbas hårdast

Medan EU-länderna försöker rädda jobb och skydda anställda från de ekonomiska konsekvenserna av coronakrisen så lämnas arbetstagare i fattigare delar av världen i högre utsträckning utan stöd. 

Det visar en enkätundersökning från världsfacket Ituc, som besvarats av 116 medlemsorganisationer i 94 länder. 

Totalt erbjuder 72 procent av länderna någon typ av ekonomiskt stöd för att kompensera det inkomstbortfall som uppstår till följd av karantänsåtgärder och nedstängningar för att begränsa smittspridning.

Men siffran döljer stora regionala variationer.

I Europa erbjuder 92 procent av länderna ekonomiskt stöd, medan motsvarande andel i Afrika uppgår till 43 procent.

Dessutom skiljer sig nivån på stödet.

I Europa uppger 70 procent av medlemsorganisationerna att ersättningarna är tillräckliga för att täcka nödvändiga utgifter. Men i Asien-Stillahavsregionen anser bara 36 procent – och i Nord- och Sydamerika enbart 45 procent – att stödet räcker till att täcka kostnader för mat, el och hyra.

– Vi måste vara beredda att med alla tillgängliga medel stödja dessa länder. Många i världen, inklusive de utvecklade ekonomierna, är genom globala leverantörskedjor beroende av dem för sin mat- och råvaruförsörjning, säger Itucs generalsekreterare Sharan Burrow i ett uttalande.

Världsfackets undersökning sammanfaller med den senaste lägesrapporten från Internationella arbetsorganisationen (ILO), som uppskattar att den arbetade tiden i världen minskade med nära 7 procent under första kvartalet 2020 – motsvarande 195 miljoner jobb räknat på 48-timmars arbetsveckor. 

Här sticker Afrika, där antalet bekräftade smittofall än så länge är jämförelsevis lågt, ut som den kontinent där arbetstiden minskat minst – 4,9 procent jämfört med Europas 7,8. 

Men ILO varnar samtidigt för att de drygt två miljarder människor som världen över är sysselsatta i den informella sektorn riskerar att drabbas oproportionerligt av krisen.

Ingenstans i världen är den informella sektorn större än i Afrika, där drygt 85 procent av arbetskraften saknar formell anställning. 

”Särskilt i låg- och medelinkomstländer har hårt drabbade sektorer en hög andel informella arbetare med begränsad tillgång till vård och sociala skyddsnät”, skriver FN-organet. 

Afrikagruppernas generalsekreterare Louise Lindfors känner igen bilden. 

– Det är en analys vi omedelbart fick av våra partners i Sydafrika och Zimbabwe, säger hon. Vi såg det nu i samband med att Sydafrika med väldigt kort varsel införde mycket hårda restriktioner. Det fanns ingen konsekvensanalys eller plan för hur den informella sektorn skulle härda ut eller klara försörjningen.

Tiotals miljoner människor som lever ur hand i mun miste sin försörjning från en dag till en annan.

Louise Lindfors beskriver hur civilsamhället mobiliserat för att lösa situationen genom matutdelningar och nödhjälp, men befarar långtgående konsekvenser för de mest utsatta. 

– Sydafrika var på gränsen till konkurs innan corona och Zimbabwe har haft ett flera år långt valutakaos och svår ekonomisk situation generellt. I vissa länder och kontexter riskerar åtgärderna att bli värre än viruset i sig. Sydafrika och Zimbabwe är definitivt sådana länder.